fredag, juli 20, 2012

Om att vara obekväm

Ibland vet jag inte hur jag ska vara. Eller, jag kan liksom inte känna mig bekväm helt enkelt. Jag är ju mig själv ändå.
Det sker i alla fall alltid i situationer med folk jag har träffat någon eller några gånger och inte riktigt vet om jag känner. Jag blir stum. Vet inte om jag ska hälsa, vara kompis eller bara lite nicka igenkännande. Vet inte vad som förväntas.
Och det är skitjobbigt.

Jag försöker hälsa och så, men tror jag kan uppfattas som otrevlig, fast jag egentligen mest är osäker. Obekväm.
Jag kan liksom inte bara vara. Och jag fattar inte varför. Varför jag känner så, varför jag inte släpper in folk, låter dem släppa in mig. I stället låser det sig. Och jag känner mig som världens dummaste.
Det är så skumt hela den här känslan när jag egentligen är extremt social. Helt motsägelsefullt.

4 kommentarer:

Ojsan sa...

Herregud, det kunde varit jag som skrev det där. Den där känslan då man inte vet om man ska hälsa ("äh, h*n kommer väl ändå inte ihåg mig ens") eller inte ("men suck, folk måste tro att jag är skitdryg"). Eller, överlag har jag svårt att veta hur jag ska vara med folk, speciellt nya människor. Bara mig själv antar jag, men det verkar ju förbaskat svårt. Umgängeskretsen skulle ju onekligen vara större om man körde på den varianten förmodar jag.

PetraG sa...

EXAKT så är jag med!!!

Erica sa...

Jag känner oxå väldigt väl igen mej i det dör! Även om jag älskar att träffa och lära känna nya människor är det lika fullt rätt obekvämtbtills dess att man faktiskt lärt känna dem lite.. Förstår du hur jag menar nu?! I alla fall så tror jag att det du beskriver hör ovant mer likt det "vanliga, normala" än motsatsen. Tror det är väldigt få förunnade som inte blir lite osäkra när de ska samspråka m folk de inte känner. Tror inte du det??
Kramen

Matilda sa...

Skönt att vi är fler!