En vardaglig förändring

Klockan är 05.45 och de illröda digitala siffrorna sticker i ögonen på hondjuret. Det irriterade burret som väckarklockan sänder ut vävs in i drömmen. Drömmen som handlar om sol, hav, bad och vajande palmer. Doften av saltvatten och sand känns nästan verklig.
Hon öppnar försiktigt ena ögat. Försöker komma underfund med vad det är som burrar och skränar. Drämmer till klockradion så att avstängningsknappen återigen lossnar och faller ned på golvet. Burrandet slutar.
En halvminut senare plingar mobilen hysteriskt. Hondjuret sliter åt sig den och trycker på snooze. Somnar om med mobilen i handen.

Utanför fönstret är det ännu mörkt. Vinden viner runt husknuten och marken är våt av nattens regn. Hondjuret kämpar mot sömnen, stirrar ut genom fönstret på ingenting, försöker hitta en anledning att stiga upp.
Slänger ena benet över sängkanten. Utanför täcket känns världen inte lika trevlig. Foten känner det kalla golvet och instinktivt dras benet upp och tillbaka in i värmen.
Hondjuret samlar mod. Tankarna går inte att strukturera, finner egentligen ingen anledning att tvinga sig ut ur kokongen som täcket bildat.
Tillslut häver hon sig ut. Av med täcket, båda fötterna på golvet och kroppen vajar där uppe på toppen när hon ställer sig upp.

Hondjuret tar några stapplande steg. Slår stortån i sängkanten och kväver ett skrik. Går in i badrummet, väjer för att slippa möta sig själv i spegeln.
Låter duschens strålar strila över kroppen. Verkligheten börjar närma sig. Sakta men säkert vaknar hon till liv.
Ångan från duschen har immat alla speglar. Hon drar med handen för att få en skymt av sig själv.
I spegeln möts hon av verkligheten. Hondjuret har återigen lyckats bli Matilda. En ny dag har börjat.


Publicerad någon annanstans i ett annat medie också.