Har tusen tankar på vad jag vill göra, men varje grej känns som ett stort projekt och då orkar jag inte genomföra det. Jag är så himla otymplig och trött att en fika på stan är typ det jag orkar göra just nu.
Gjorde det med en vän i onsdags och när jag var på väg dit bävade jag redan för vägen hem, att jag skulle vara så trött och slut att det skulle kännas jobbigt att åka tunnelbana och buss. Det gick bra förstås, gudarna var med mig och jag hade cirka noll väntetid.
Men ändå att jag känner de känslorna? Ganska galet. Tror aldrig jag har varit så trött som jag är nu.
I går storhandlade jag och A. Däckade på soffan ungefär direkt när all mat plockats in. Och häromdagen somnade jag efter att jag diskat.
The joy.
2 kommentarer:
Låter väldigt mkt som hur jag var i slutet av min graviditet. Då alla ba "njuuuut!". Jättelätt.
Haha! Inte ett dugg lätt. Jag vill helst sova och ha ut babyn ur magen.
Skicka en kommentar