"Borde hamna i Guiness rekordbok"

Dag ett på föräldraledigheten var dra sig i sängen, gosa med katterna, laga god mat och liksom vara hemma och njuta. Fram till klockan fyra fem ungefär. Då får jag ett mess från schemaläggaren på jobbet. Det innehöll ord som akut och kris och hjälp och "om du mår bra och känner att du orkar ..."

Så dag två på föräldraledigheten steg jag upp klockan fem på morgonen och tog taxi till jobbet. Jodå. 

Alla skrattade åt det absurda i att jag var tillbaka. "Men vad gör du här?" "Jag har ju hört att folk tar kortare och kortare föräldraledighet, men en dag måste vara rekord!"

Men det gick bra. Har dock fått sota för det sedan dess. Att vara sen kväll-jobbare normalt sett och sedan hoppa in som tidig morgon-jobbare gav mig cirka fyra och en halv timmes sömn som inte gick att sova igen efter att jag slutat jobbet. Kände mig helt slut i går också, så efter en inbokad lunch med en vän försökte jag desperat ta igen sömnbristen på soffan. Sov kanske fyra gånger innan jag däckade för natten vid halv tolv. 

Tänker att detta är en perfekt uppvärmning för den troliga kommande sömnlösheten som babyn i magen kommer att föra med sig.

Annars: intet nytt under solen. Babyn ger fortfarande inga tecken på att den planerar komma ut de närmsta dagarna. Skönt, då hinner jag kanske sova lite mer innan det är dags.