Baby Blixten och vansinnesdrömmarna

Nu börjar de komma, förlossningsdrömmarna. I natt födde jag en liten liten pojke som liksom bara ploppade ut utan att jag knappt märkte det. Vägde 1700 gram och var den tionde miljonte invånaren i Sverige, trots att han föddes på Manhattan. Jag ville att han skulle heta Blixten medan min kompis försökte övertala mig till Kristian. 

Mina bröst läckte jättemycket mjölk och jag tvingades av läkaren att dricka lite för att återfå styrkan efter förlossningen. Jag som inte ens dricker vanlig mjölk. Usch. 

Sedan hade babyn något fel och jag var helt förstörd. Tittade ner där han sov och han såg ut som Rosemarys baby, fast med stämplade hål i huvudet. 

Där någonstans vaknade jag tack och lov. 

Så där ja, hjärnan. Tack för att du fuckar upp mig så här strax innan due date.

Baby Blixten, the real deal, verkar dock inte lida ett dugg av mina vansinnesdrömmar utan ser nu mest till att jag inte har en chans att somna om. Oj vad vild babyn är i magen. Oj vad jag hoppas att den är lite lite lugnare väl utanför magen.