Herregud, nu är jag gravid på riktigt.
Blev väldigt glad också eftersom det var en ung kille i 17-årsåldern, hade sällskap med en kompis och en attityd som kändes lite cool. Trots det ställde han sig upp. Fick liksom hopp om framtiden på något vis. Om ni förstår.
Och btw, jag tackade nej till erbjudandet. Ett barn i fyra-sexårsåldern fick i stället platsen. Jag har ju liksom inga problem att stå. I synnerhet inte i de sju minuterna det tar till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar