I dag ser jag ut så här i håret. Ofixad. Struntade i att blåsa håret rakt och platta de bångstyriga lockarna i luggen. Då blir resultatet så här.
Har oavbrutet fått frågan ”men vad har du gjort?!” Oklart på vilket sätt det menas, men jag tolkar det som att det helt enkelt inte ser ut som vanligt. (Kanske är innebörden egentligen ”fy fan hur du ser ut!”) En del har dock sagt att det är fint. Fint med lockar.
A håller hela tiden på att tjata på mig att jag borde ha lockigt oftare och han tycker att jag är jättefin i det. Själv har jag svårt att se att jag skulle vara fin. Mer söt i så fall. Som en liten cocker spaniel med lockiga öron. Alternativt en pudel. Och söt, det vet jag faktiskt inte om jag vill vara.
Voff!
7 kommentarer:
Måste ändå säga att dina lockar är rätt snälla ifall de lägger sig så där bra då de är ofixade. Mina står åt alla håll och kanter. Suck.
Jag tror att du har betydligt mer lockar än vad jag har, så det är nog orsaken. Jag är mest lockig framme vid ansiktet, resten är bara vågigt.
Det är bara att gilla läget, de blir fler med åren... ;)
Ohh jättevacker!
Hanna: Jag är rädd för det!
Anonym: Men tack vad gulligt sagt!
Jag tycker inte alls att lockigt behöver vara synonymt med söt - men fint är det! Har alltid önskat mig lockigt hår, kanske för att mitt är spikrakt...?!
Jojjo: Jag tycker inte heller att lockigt alltid är lika med söt, men på mig känns det så. Gillar det dock skarpt på andra! Och försöker vänja mig vid att jag på senare år blivit mer och mer lockig.
Skicka en kommentar