Vad jag gör hela dagarna

Jag trodde att tiden som singel skulle vara lång. Alltså att tiden skulle gå långsamt när man inte har någon att dela den med.
Men det är tvärtom. Jag hinner knappt med, så fort går den.

Det är jobb, matlagning, hem till vänner och se på tv en vardagskväll. Det är en spontan middag ute, bio, vänner som flyttar. Kvällsjobb, öl efter jobbet och seriemaraton i sängen. Vika tvätt, vänner som kommer över på kaffe och träning.
Kort sammanfattat: Det blir aldrig tråkigt, aldrig ensamt, aldrig långt.

Och rätt vad det är har många månader gått. Jag har bott mer än tre månader i den här lägenheten. Det är mars nu. Snön som inte ens hade kommit då, då det tog slut, har hunnit smälta undan. Mörkaste månaderna försvann i ett nafs och nu är ljuset här igen.
Att jag oroade mig för tristess, ensamhet och att tiden skulle gå långsamt är rätt skrattretande med facit i hand.