Jag träffar någon. Om ni inte redan har förstått det av mina kryptiska inlägg. Jag suger på att vara kryptisk och hålla på hemligheter som rör mig själv.
Hur som helst. Han gör mig glad. Han gör mig jättejätteglad.
Vi har setts mer eller mindre seriöst i mer än en månad nu och jag har inte en susning om vart det kommer att leda. Och jag är rätt nöjd med det. På riktigt så har vi bara tagit allt som det kommer och som saker faller sig naturligt. Inget överanalyserande alls faktiskt.
Skulle jag använda hjärnan, tänka logiskt och långt in i framtiden kanske vi inte skulle träffas. Ganska mycket talar nämligen emot oss, åldern till exempel.
Men jag tänker inte vara logisk. Vill inte vara det heller. Jag följer känslorna, magen och hjärtat och de är alla övertygade om samma sak.
Som jag har sagt förut: Känns det bra så är det bra. Resten får jag ta när det kommer.
11 kommentarer:
Sånt här gillar jag!
Man ska gå på magkänslan. Den har ju faktiskt allra oftast rätt!
Han är bra!! Och huvudsaken är att ni gör varandra glada. Som jag sagt till dig förut, finns inget logiskt i kärlek . Man ska inte tänka med hjärnan , hjärtat bestämmer! Puss! :)
Mycket bra sagt av Tesa!
Härligt Matilda att du träffar någon, ja e glad för din skull!
Håller m de övriga! Jag har ju också sagt ungefär samma som Tesa - du måste inte tänka logiskt eller så mycket alls när det gäller det där ;-). Hjärtat och känslorna reder nog ut det där åt dig.
<3
Säger samma jag med, man måste inte vara logisk och göra det som "borde vara rätt". Följer man magkänslan så vet man åtminstone att man inte har missat nåt som kanske blir jättebra trots att det inte är "rätt" och logiskt!
ÅHH härligt att höra =)
Du ska följa dina känslor, de är nog dem som talar om när något är rätt och när något är fel också. Följ ditt hjärta du <3 det gör du rätt i.
Att våga leva livet fullt ut och inte tänka för mycket, det är nog rätt spår =)Skickar förresten en sen födelsedagskram!
Ma: Precis! Som jag har sagt förut, det är inte för intet bloggen heter som den gör.
Tesa: Nej jag vet, men ibland är hjärnan där och lägger sig i ändå, trots att jag inte vill det. Och ja, han ÄR bra.
Åsa: Tack! Jag är också glad för min skull!
Erica: Ja precis, allt reder sig nog på bästa sätt. Och just nu känns det här så jävla bra!
Ojsan: Precis, testar man inte kan man inte veta. Jag tänker inte bli sådan som kollar på en viss sorts killar eller söker vissa saker. Det oväntade kan vara helt rätt, trots att man inte tror det från början.
Fia: Jag följer dem och ska fortsätta följa dem. Magkänslan är fasen att lite på.
Och tack för födelsedagskramen!
Ja, jag tycker bara att det är alldeles, alldeles underbart! Sen råkar ju min pojkvän vara lika gammal som din _ så jag kan med säkerhet att det där med åldern till slut brukar vara det minsta problemet (om man nu har några).
Celia: Ja, vi pratade ju faktiskt om det. Åldern har ingen betydelse egentligen.
Fast, by the way, vet jag inte om jag skulle vilja kalla honom min pojkvän. Ännu. Vi är inte ihop, vi bara träffas liksom.
Härligt, så skönt att känna att man tar det som det kommer och att slippa analyserandet!
Ja, grymt skönt. Hoppas att det håller i sig också. Har inte lust att börja överanalysera det här faktiskt.
Skicka en kommentar