Jag tror att jag lever ännu, men det är nog på ett moln eller någon annanstans i atmosfären.
Men jag har skoj. Jobbar som tusan, så att hjärnan stannar, cellerna arbetar, organisationsförmågan sliter och sliter. Glömmer ändå.
Trots att det låter sjukt jobbigt är det inte det. Visst, det är ansträngande – livet går just nu ut på att jobba, äta och sova. Kanske också rapa. Men det gör inte så mycket. Jag har så förbannat skoj ändå.
Känns kostigt att titta på tidningen och säga: Det där har jag bestämt att de ska skriva. Det där har jag bestämt ska vara på förstasidan. Helt absurt.
Men något storhetsvansinne har jag inte fått. Snarare tvärtom. Respekten för mina kollegor är om möjligt ännu större nu när jag vet hur de sliter för att göra en tidning. De är grymma.
Nåja, back to work. Återkommer när ordningen är återställd. Nästa vecka har jag SEMESTER! Yey!
2 kommentarer:
Det är rätta takter, YOU GO GIRL! Matilda the Boss... joo, det passar nog ;-)
Hahaha! The boss. På jobbet driver de också med mig på samma vis: "Får man kalla dig chefen nu eller?" "Hörru, bossen, vad ska jag göra nu?" ... och så vidare.
Jag vill inte bli kallas boss. Huga!
Skicka en kommentar