fredag, oktober 20, 2017

Får skylla mig själv. Till viss del.

Gick och lade mig för sent. Halv tolv. Snurrade och snurrade. Slumrade precis till och så vaknade barnet. Halv ett. 
Somnade om efter att ha stoppat i hans napp. 
Klockan två vaknar barnet. Jätteledsen efter mardröm. A rasar av dåligt tålamod och trots att jag är en trasa tar jag barn och vaggar sov du lilla videung. Ger välling och byter ställning och vaggar vaggar vaggar. Barnet somnar och vaknar vid varje rörelse, varje förändring. 
Halv tre ger jag över honom halvsovande till A. Tar täcket och lägger mig på soffan. Måste sova måste få sova. 

Halv fem har katterna race i hela lägenheten. Fem ringer väckarklockan.
Yr och förvirrad. Borstar tänderna och tar på vilka kläder som helst. Snubblar ner till taxin som har taxametern på väntetaxa. 
Jobbar på jobb som har orostämning och allt går i motvind.
Är på efter jobbet-möte med långa långa diskussioner. Behöver ventilera. Äter mat och dricker vin. Kanske ett glas för mycket. 

På väg hem nu. Snortrött. Slut. Och vet att klockan fem i morgon ringer klockan igen. 
Grädden på moset är messet från A: Barnet har vaknat igen och vägrar somna om. Vill spy av trötthet. 

3 kommentarer:

Hanna sa...

Herregud vad tungt. Jag har haft liknande perioder med båda barnen och man blir helt knäpp ju. Fattar inte hur jag klarat av att jobba och prestera.

Ett oombett tips från mig är att aldrig kolla på klockan på natten. Försöka komma ifrån alla tankar på hur lite sömn det blir och ta vara på den vil man får mellan alla miljoner varv av väckningar.

Hanna sa...

💚

Matilda sa...

Tack för tipset, jag försöker att inte tänka hur lite jag får sova i alla fall. Då blir jag knäpp.
Och tack för omtanken, båda Hannorna.