Kvart i fyra vaknar barnet och är jätteledsen. Jag blir klarvaken. Försöker därför få barnet att somna om, trots att det är A som normalt tar barnet när jag jobbar. Vaggar och vyssjar i en halvtimme för att få Felix att somna om. Går så där. Vaknar varje gång jag lägger ner honom och till slut möblerar jag mig själv i en halvliggande konstig ställning så somnar vi båda till slut. Han på min arm, i vår säng. Jag vaknar dock varje gång han rör på sig och ligger väldigt obekvämt.
En timme senare skriker barnet hysteriskt men har ögonen stängda. Som att han skriker i sömnen. Går inte att trösta honom hur vi än gör. Efter kanske en kvart somnar han om igen. Jag somnar också men fortsätter vakna varje gång han rör sig.
Halv åtta vaknar han för morgonen. A går upp och jag somnar om. Tills typ kvart i nio då A kommer in i sovrummet för att lägga ner ett sovande barn igen. Trots att han smög det tystaste han kunde. Klarvaken.
Ja men härligt med sömn. Underbart.
Sa jag förresten att jag är dunderförkyld också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar