För fem år sedan är det bilder på flyttkartonger på Instagram med texterna "Hade glömt hur rörigt det blir när man flyttar" och "Så orättvist att jag också måste rensa bort en massa skit när det var jag som bodde här först".
För fyra år sedan möts jag av bilder på nycklar och köpekontrakt och jublar "Nu äger jag ett torp!!!" Samtidigt som jag svär på Twitter över att orddelen inte är en större del av högskoleprovet.
För tre år sedan visar Instagram bilder på soppor och hembakat bröd i en liten lägenhet i Skärmarbrink med texten "mat för två studenter".
För två år sedan är det bilder från jobbet och nån konsert och för första gången inköp till hemmet eftersom jag vågar det när vi äntligen har långtidskontrakt.
För ett år sedan är det en bild på pyttepyttekläder och texten "Vi kunde inte hålla oss längre, nu är babyns första kläder köpta" som blandas med en bild på en helt sned mage och en skärmdump på gravidappen där siffrorna som visar antalet dagar kvar gått till att vara tvåsiffriga.
I år då? Ett litet barn som kryper omkring och dreglar och skriker och skrattar och äter och myser och leker och ja, en miljon bilder på precis samma person som gör saker som bara en förälder kan uppskatta. Ni vet.
Tänk om jag hade vetat detta. Då för sex år sedan när jag drack alkohol för att döva ångest och grät varje dag för att jag visste att jag var tvungen att ändra hela mitt liv. Tänk om jag hade vetat hur mycket som ske och hur bra det skulle bli. Vad lycklig jag hade varit då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar