Åtta månader

Han är plötsligt ingen baby längre, lilla Felix. Han är ett litet barn. Medvetet och rörligt och med. Har åsikter, tankar och allt. Det märks så tydligt. 

Jag skulle kunna skriva en roman om honom men tiden finns inte. Gör en kort lista för att komma ihåg hur han är nu:

• Fysiskt: Han sitter hur bra som helst, i en halvtimme utan att trilla ibland, men han sätter sig inte själv. Vi måste sätta honom ner. Han kan ännu inte krypa på alla fyra men står och gungar så det är nog inte så långt borta. 

• Mat äter han precis som förut - med god aptit. Han gillar allt hittills. Pasta är favoriten tror jag, helst med butternutpumpa och grädde. Slurp säger det då. Av alla fruktpuréer vi lagat/köpt så är det katrinplommon som är bäst. Inget slår det. Så det är ju gött, då hålls ju magen igång också. 

Han klarar mer och mer bitar och kan äta limpsmörgås i ganska stora bitar. Det är för övrigt också en favorit, så det får han ibland som mellanmål. 

• Humör: Han är fortfarande en solstråle och nöjd och glad och sprallig för det mesta. Gråter väldigt sällan men har märkt att om han låtsas kan han få som han vill, så nu försöker han ibland lurgråtas. Han fejkskrattar också för att han ska fortsätta få uppmärksamhet. Lille lurarn. 

Han skrattar så otroligt härligt och smittande också, och ofta. Han älskar tittut just nu och leker det på eget initiativ och skrattar så han nästan kiknar. 

Annars gillar han leksaker som för liv. Och alla gosedjur och traktorn i trä som hans morfar gav honom. Mest på grund av de goda (?) gummihjulen. 

• Sömn: Han sover fortfarande bra. Kortare stunder på dagen nuförtiden, aldrig mer än en timme i taget, men han sover kanonbra på nätterna. Somnar efter att vi vaggat honom (ibland i en evighet känns det som) vid åttatiden typ och sover sen till sju. Vaknar enstaka gånger på nätterna ibland, oftast på grund av att han drömmer. Några gånger den senaste tiden har vi och han vaknat av att han stått på alla fyra och varit superledsen. Då verkar det som att han ställt sig så i sömnen och sedan vaknat. Hoppas innerligt att han inte blir en sömngångare! 

Annars då? Han ger pussar och kramar och kastar sig i våra famnar. Pratar oavbrutet sin gallimatias. Ropar Baba mest hela tiden men som tröst för mig verkar det betyda både mamma och pappa. M verkar vara svårare att säga helt enkelt. (Kom nu inte här och krossa mitt hopp med att säga något annat.)

I alla fall är han världens goaste och underbaraste och härligaste. Och jag är så himla himla glad över att jag får vara med och lära känna honom, få se honom utvecklas och få älska honom. Vilken ynnest!