Nära nära

Någon gång under natten har A vaggat barnet och struntat i att lägga honom tillbaka i sin säng. Jag vet det, för jag vaknar av att ett litet huvud trycker sig mot min rygg. Tätt tätt intill. 

Jag vänder mig om och lägger armen runt den lilla kroppen, hans huvud precis i det hålrum som skapas mellan min axel och min haka. Somnar om. 

Klockan ringer och jag ligger återigen med ryggen emot den lilla personen. En omedveten rörelse jag gör under jobbdagar för att kunna koppla bort bökandet och jag har tappat nappen-gråt. Mot min rygg känner jag två små handflator som trycker. Hans andedräkt känns svagt svagt mot min nacke.

Närhet. Nära nära.