Nu börjar det igen. Löven rasar från träden, lägger sig i stora sjok på marken och blir en brunaktig gegga som jag måste klafsa igenom för att ta mig fram.
Och regnet. Det kommer sidledes, piskar mig i ansiktet trots att jag böjer huvudet så mycket att jag trycker hakan hårt mot bröstet. Eller så har regnet omvandlats till dimma som tar sig in i minsta lilla glipa i kläderna och gör mig kall och blöt.
Vinden är idog och stark och sliter i mig och allt runt om mig. Det skrapar på rutorna, saker blåser omkull och de sista löven som hängt kvar som små gula solar rivs obarmhärtigt ned.
Himlens gråa färg blir som ett lock som tynger på mina axlar. Jag hukar under det och lyckas aldrig riktigt hålla mig upprätt.
Och mörkret. Mörkret som sluter sig kring det som tidigare var vackert och gör det ogästvänligt och ja, fult.
Det är ingen hemlighet att jag inte gillar hösten.
Den här hösten är inget undantag. November har drabbat mig med full kraft. Jag är låg, håglös och känner mig lika grå som vädret utanför. Och något botemedel har jag hittills inte hittat.
Jag har försökt genom åren, ska ni veta. Jag har provat ändra frisyr, utan resultat. Jag har köpt nya skor, utan resultat. Jag har ätit vitaminer, utan resultat. Jag har utnyttjat den lilla solen som finns genom att vara ute när det är ljust, utan resultat. Jag har till och med försökt ägna mig åt någon form av hobby eller vettig sysselsättning, utan resultat.
Har november väl drabbat en är det obotligt.
I år har jag därför kommit på ett sätt att försöka komma undan hatmånaden. Jag tänker låtsas att den inte finns.
Så nu har jag oktcember, månaden mitt emellan oktober och december. För finns inte november så kan jag heller inte drabbas av den. Logiskt va?!
Publicerad i Ålandstidningen.
3 kommentarer:
Så himla bra beslut. Jag ansluter mig till oktcember. Ju fler vi är desto mer sant blir det! Skulle i år kunna tänka mig att hoppa över december också faktiskt, trots julen. Det vore skönt att få nytt år. Själv har jag försökt trösta mig med att starta en matblogg.
konstigt hur man kan vara så olika själv älskar jag när augusti dyker upp å jag tänker äntligen hösst börjar tvätta vantar å mössor för att förbereda mig. Å njuter varje dag av detta varierande väder doften färgerna, allt mys inomhus man kan njuta av med gott samvete å så vidare. februari e enligt mig en tung månad som jag gärna skulle hoppa över. Men ha förstår att det är så här det ser ur nu å önskar dig en trevlig december som jag förstått att e på kommande:)
Aina: Åh, matblogg! Jag brukar också försöka roa mig med att laga mat när jag behöver något roligt att göra.
Och skönt att vi är fler!
Pernilla: Nämen, har du också en blogg?!
Och ja, det är konstigt att man kan vara så olika. Många brukar kunna bli deprimerade där kring april och då blommar jag som mest. Antar att man kanske är den ena typen eller den andra. Eller ja, ingen alls då för den delen.
Skicka en kommentar