Jag har funderat lite på det här med att jag har tappat lusten med internet. Lägger inte upp några bilder någonstans, skriver korta och ofta rätt oinspirerade blogginlägg, uppdaterar inte min status på Facebook särskilt ofta och är på Twitter extremt sporadiskt. Jag har undrat varför.
En del kan förstås förklaras med att jag mår bättre. Faktiskt är det så. Jag mår bättre vilket innebär att jag är piggare vilket i sin tur innebär att jag gör fler grejer som i sin tur innebär att jag tillbringar betydligt mindre tid framför datorn. Och jag ser det som ett positivt tecken. Att dumstirra in i en datorskärm oavbrutet både på jobbet och hemma känns inte så mycket livskvalitet. Inte för mig i alla fall.
Men sedan slog det mig att jag faktiskt bloggat i sex och ett halvt år. SEX OCH ETT HALVT ÅR. Det kanske inte är så konstigt att orden tar slut. Och det är kanske inte så konstigt att jag har ledsnat på att dela med mig av mitt liv på samma sätt som förut. Jag har faktiskt fläkt ut mig själv, mer eller mindre förstås, under väldigt många år.
Inte så konstigt att jag känner mig mätt på internet alltså.
2 kommentarer:
Jag känner precis samma sak! Nånstans tar det bara stopp. Och ibland bara för en stund, sen kommer hungern igen. Hoppas iaf du blir kvar!
Jag blir kvar. Som det känns nu tror jag aldrig att jag skulle klara mig utan någon som helst kanal där jag får skriva av mig.
Kvaliteten kommer nog däremot inte vara så hög. Inte alltid i alla fall.
Skicka en kommentar