Det här är en novemberdag i mitt liv, så ni förstår hur sinnessjukt trött jag är:
Klockan 7.15. Väckarklockan ringer, jag trycker på snooze cirka sju gånger. Somnar om som en sten varje gång.
Klockan 8.00. Jag hasar mig till badrummet från sängen. Tvättar ansiktet och bestämmer att strunta i att duscha eftersom jag inte orkar det.
Klockan 8.28. Jag cyklar till jobbet och kommer en minut sent, i vanlig ordning.
Klockan 8.30–16.30. Jag försöker jobba. Gäspar 300 gånger och försöker tappert skaka liv i hjärncellerna som verkar strunta i att det är dag och att de därmed bör vara alerta.
Klockan 16.40. Jag kommer hem, lägger mig på soffan.
Klockan 17.15. Jag lagar någon oinspirerad mat, alternativt diskar oinspirerat medan A lagar mat.
Klockan 18.00. Jag lägger mig på soffan igen.
Klockan 20.00. Jag ligger fortfarande på soffan. Dumstirrar på tv:n som bara visar skitprogram.
Klockan 20.15. Jag får krupp, föreslår att vi ska gå och fika.
Klockan 20.18. Vi går och fikar. Jag gäspar under tiden, trots kaffe i koppen.
Klockan 21.00. Jag är hemma och lägger mig på soffan igen.
Klockan 22.00. Jag sover på soffan.
Klockan 00.00. Jag vaknar och försöker sömndrucket och förvirrat ta mig till sängen, klä av mig kläderna och lägga mig i sängen i stället.
Klockan 00.10. Jag sover igen. Som en sten tills klockan ringer klockan 7.15 och samma procedur som dagen innan upprepar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar