Jag är lite less på vardagen. Eller på ledig tid i allmänhet. Eller ja, det där lät himla deppigt och trist men det var inte riktigt så jag menade. Jag vill liksom bara ha något att göra.
För tillfället är jag less på att festa. Less på att träffa samma människor på krogen hela tiden, prata om samma ämnen hela tiden, less på att dricka sliskiga drinkar som mest intas för fyllans skull. Less på att vakna bakfull dagen efter och gå i dvala hela dagen alternativt sova halva dagen och gå i dvala halva dagen. Less less less.
Och less på att sitta hemma och titta på tv. Alla jävla skitprogram som visas nu ger mig noll och ingenting i behållning. Och inför alla serier som jag har börjat titta på känner jag mest jaha. Och böckerna i bokhyllan känns alla tråkiga, trots att jag fick en hel hög med bra litteratur av mamma senast jag var hem-hem. Och datorn är inget rolig. Och på internet händer det inte särskilt mycket. Många bloggar jag följer verkar ha hamnat i någon sorts sömntillvaro också. Och Twitter. Nej, bajs. Jag gillar inte Twitter heller. Och Facebook är ju som det är.
Jag vet inte riktigt. Kanske det är hösten som har smugit sig på mig. Attackerat mig vid ett obevakat ögonblick. Hösten med den påföljande rastlösheten och känslan av att det INTE FINNS NÅGOT ATT GÖRA. Men jag vet inte, finns det verkligen ingenting att göra? Vad gör man om man inte vill läsa, titta på tv, titta på serier eller film, hänga på internet eller vara ute och festa? Vad gör man en lördagskväll då? Äter middag och går och lägger sig?
Fan. Jag borde skaffa mig en hobby. Jag konstaterar det igen. Men hur fan ska jag hitta en hobby när allting känns tråkigt?
Oj vad deppigt det här kändes. Men det är det inte. Endast frustrerande. Vill ju liksom göra något. Något roligt helst.
13 kommentarer:
Åh, det är så irriterande när det är sådär. Just nu känner jag dock att jag har så mycket roligt att göra att jag knappt hinner prioritera! Kanske mest för att jag började en kurs? Så hett tips: Gå en kurs du verkligen är sugen på att lära dig! Jag går en högskolekurs på distans = kostnadsfritt dessutom. Och lite stimulans i form av nya människor! Annars låter en hobby riktigt bra. Hoppas rastlösheten går över snart!
Så där känner jag ofta. Jag har inte heller riktigt någon hobby. Men så sa en vän till mig att det har du ju visst du ägnar ju jättemycket tid åt matlagning. Så det gör jag, ägnar tid åt att titta på recept, planera, handla och laga. Tyvärr äter jag upp det rätt snabbt så det tar inte lång tid. SJukt tråkigt om man inte har någon att laga åt dock.
Andra saker vänner gör: Syr, pysslar ihop inredningsgrejer, tränar hysteriskt mycket, har någon slags husdjur (alternativt barn), går i skogen (detta gäller också mig), planerar och genomför olika resor, engagerar sig i föreningar (politiska eller sociala) med mera. Men jag rekommenderar mat det är kul och man får sjukt mycket beröm av de som får smaka!
Det låter lite som när jag var deprimerad (inte för att jag säger att du är deprimerad, men du fattar), då kände jag att allting var tråkigt och kände inte alls att jag ville göra något.
Det bästa sättet att komma ur det är att faktiskt göra något, trots att det är motigt och inte känns så kul. För lusten att göra något kommer när man väl börjar göra något, inte genom att man väntar på den.
Så jag säger som ovanstående, anmäl dig till en kurs i något som du kanske annars inte skulle testat, t ex baka cupcake, jobba i silverlera, någon slags dans, bokbindarkurs, sugarpastemodellering, photoshopredigering eller vad du nu kan komma på.
Lycka till!
Ta A eller annan kompis med och gå och bowla. Gillar du att träna och finns det ju en massa kul att välja mellan.
Här tittar vi också mest på tv, promenerar, äter och sånt som måste göras.
Skaffa barn så hinner du inte ha en hobby... ;). Min vecka ser ut som följande; måndag: jobba till 16, hem och hämta Z för innebandy träning,laga mat. tisdag: jobba till 16, hem och hämta S för dans, laga mat sedan föräldramöte. onsdag: jobba till 16, hem laga mat läsa läxor och se till att Z även gör sin trumläxa. torsdag: jobba till 16 sedan kick off med jobbet. fredag: jobba till 15, hem, (i normala fall skjutsa Z på innebandy träning men denna vecka är det kalas) laga mat lägga barnen sedan däcka i soffan vid 22. lördag: försöka sova lite längre än till 05:30, tvätta, röja och städa, ev. dricka ett glas rött tillsammans med mannen på kvällen. söndag: sova länge, spendera em i PK, försöka komm i säng i tid för att orka med kommande vecka... ;)
Skulle vilja läsa om hur du kommer på att du alltid velat börja klättra: )
// Kicka
Meningsfulla saker man kan göra med sitt liv är att skaffa barn, göra någonting bra för andra människor (även sådana man inte känner) eller miljön eller att skapa någonting som betydet något (till exempel konst eller en bok).
Precis sådär känner jag också. Och man blir ju rädd att det är någon form av depression, men jag tycker att vi drar slutsatsen som du noterat - att det är hösten som smugit sig på.
Att man alltid ska göra så himla mycket och ha så jäkla kul hela somrarna och aldrig hinner ha det där tråkiga som ändå finns.
När man sitter på jobbet så känns det som att det enda jag vill göra är att gå hem, krypa ner under en filt i soffan och titta på film. Sen när jag gör det, så känns det ändå inte riktigt bra.
Hobby ja. Det är väl det man borde ha. Problemet är att komma på VAD man ska göra. Baka är kul, men då måste man ju äta det också och då blir man nog deprimerad på riktigt efteråt.
Det är väl att släpa sig iväg till gymmet bara, det ska tydligen vara nyttigt har jag hört.
Holy Macarony! Vilket gensvar. Jag borde fasen få lite tips av det här! Tack tack tack snälla ni.
Och för er som undrar, jag är inte deprimerad. Då vill jag inte göra något heller. Nu vill jag men hittar inget roligt. Ser ni skillnaden.
Och Kicka: Jaaaaa! Om bara Åland hade en vettig klätterhall så skulle jag lätt börja!
Duger inga klätterhallen i Vikingahallen eller vad? :)
Carola: De har öppet sällan och så måste man vara medlem för att få klättra där. Och för att bli medlem måste man klara av att säkra sig själv. Och kan man inte det måste man ju lära sig det, men det finns inga nybörjarkurser ...
Så visst duger den bra men hur ska jag göra för att få klättra där?
Aha okej! :) dåligt om det inte finns nybörjarkurser.
Carola: Ja det är lite synd att de inte är så aktiva i föreningen. Men säkert går det att lösa om jag skulle ringa dit och fråga och så. Men då känns det så omständligt. Och då får jag det aldrig gjort.
Skicka en kommentar