Det är valborgsmässoafton ...

Ni vet hur det är. Valborgsmässoafton och förväntningarna är skyhöga. Det ska eldas, grillas korv och mysas.
Männen är macho. Har med sig ett sexpack öl och petar och bökar i elden. Lägger på mer och det börjar brinna våldsamt. Så det just och just inte sprider sig till grannens åker. Men de skrattar förnöjt.

Du själv vill imponera. Går ut i skogen för att fixa ett grillspett. Kommer på att du glömt kniven och står och böjer och bänder på sälg-helvetet för att få av den. Sparkar med gympadojorna, drar med full kraft och får blåsor i händerna. Innan kvisten mitt i allt släpper med ett ryck och du faller bakåt och landar med arslet rakt på en stubbe.
Väl tillbaka vid elden får du låna en rostig gammal morakniv och börjar tälja. Precis innan spetsen blivit perfekt råkar du skära av den helt och får börja om. Och så blir det samma sak igen, och igen, och igen.
När du äntligen fått till spetsen är grillspettet knappt en meter långt.

Ingen orkar förstås vänta på att det ska bli glöd i brasan innan korvgrillningen inleds. Du trycker på korven på spettet och balanserar den till brasan. Lagom tills du fått den ovanför elden lossnar den från spettet och hamnar i askan.
Nytt försök och nu går det bättre. Du står en meter från elden, tack vare ditt för korta grillspett, och tvingas vända ansiktet från värmen som strålar med enorm intensitet. Självklart kan du därför inte ha koll på hur mycket korven grillas vilket leder till att den blir svart på ena sidan.

Vinden vänder och all rök blåser på dig, i dina ögon, i din näsa, i dina lungor. Host host host. Du flyr fältet, trots att ena sidan av korven knappt är grillad.
Nu räcker det, konstaterar du. Och det gör dina gympaskor också. Deras sulor har blivit så upphettade av att stå så gott som i elden att de nästan har börjat smälta.

Du balanserar grillspettet mellan benen medan du försöker fiska upp ett korvbröd ur den megaavlånga påsen. Får sticka in hela armen för att nå ett.
Äntligen får du upp det, lyckas tråckla av korven från grillspettet och ner med den i brödet.
Påbörjar jakten på ketchupen och senapen som liksom spritt sig för vinden bland alla korvgrillare. Hittar dem till slut, skakar på flaskorna och klämmer till.
Ploff. Så har du ketchup över hela korven, hela brödet, hela handen och hela jeansen.
Med en hand försöker du komma åt hushållspappersrullen i väskan och lyckas efter mycket om och men klämma fast den under armen och dra loss ett papper. Torkar upp det värsta kladdet och letar upp en plats att sitta på.

Precis när du äntligen satt dig på en stubbe kommer du på att du glömt hämta något att dricka och får resa dig upp igen, med korven balanserandes i ena handen. Du letar upp ett plastglas och en läsk, som förstås är omöjlig att öppna med bara en hand.
Så du försöker använda den hand du håller korven i, klämmer korvbrödet platt mot flaskan men lyckas få upp läsken. Du ställer ner plastglaset på det ojämna underlaget och häller i läsk. Glaset välter naturligtvis när läsken kommer i det.
På andra försöket lyckas du till slut. Tar ditt glas och din korv och går tillbaka till stubben för att mysa och njuta av korven vid brasan.

Du tar äntligen ett bett och kan konstatera att korven är kall. Lagom tills dess vänder vinden och röken från elden väller in över dig igen.

Åh, du härliga valborg.