Ett land kan säga mer än tusen ord

Har djupa funderingar i dag igen. Sitter och tänker på när det blev bestämt att jag skulle bli just så som jag är i dag. Har jag alltid varit den, eller har jag på något vis utvecklats till att bli den jag är i dag? Eller är det kanske en kombination av båda som gjort mig till den jag är?
Ni ser, otroligt djupt...

I alla fall kom jag och tänka på mellanstadiet och min klass. Vi hade i uppgift att skriva om Europas länder. Varje elev skulle välja ett land att skriva om och sedan redovisa det för resten av klassen.

Jag tror att det var "först-till-kvarn"-principen som gällde och alla slog ivrigt upp skolatlasen och bläddrade fram Europakartan. Det var ett svårt val. Skulle man välja Västtyskland, Tjeckoslovakien, Jugoslavien eller något annat land?

Tjejen som alltid ville vara bäst valde Frankrike. Fjäskade lite för fröken och stilade med konstens och kulturens land.
Tjejen som var lite konstig och gärna ville verka smart valde Andorra. Ett litet skitland som ingen visste fanns och ingen heller tyckte var särkilt intressant.
Den tuffa killen valde Spanien. Skrev om tjurfäktning och andra coola grejer.

I dag kan jag se tillbaka på valen alla gjorde då och kan konstatera att deras val av europeiska länder speglar precis hur de blev som personer. De som tar plats valde stora vräkiga gamla stormakter. De som är snälla och tystlåtna valde länder som kanske inte spelat så stor roll i världen.
Ett land som valdes i mellanstadiet betyder alltså mer än man tror. Det visade vem man skulle bli.

Och jag då? Jag valde Belgien. Ett ganska obetydande och litet land. Men man ska inte luras av ytan. Innanför Belgiens gränser finns de mäktigaste människorna i Europa. EU:s högkvarter ligger ju där.
Och den beskrivningen passar väl utmärkt in på mig? Hahahaha!

Eller så funderar jag helt enkelt för mycket.