Jag fick min brännboll till sist. På 30-årskalaset blev det en svettig och rolig kamp.
Men till vilket pris? Hur kunde jag drömma om brännboll?
Jag kan knappt gå i dag. Armarna värker och till och med att andas är ansträngande. Mina muskler är så medtagna och utarbetade att de knappast aldrig blir sig själva igen.
Kan bara konstatera att alla på festen var i bättre form än jag är. Då bör tilläggas att jag var yngst bland de vuxna på kalaset. Yngst och redan äldst i kroppen.
Yey, I'm fit!
4 kommentarer:
Det var brännboll vi hade haft första gymnastiktimmen också! Hade väl aldrig trott att man skulle bli så slut :/
Haha! Så skönt att inte vara ensam om att få träningsvärk från brännboll. Då är jag kanske inte helt slut ännu då? Hoppas hoppas.
Vad är det som säger att inte jag är helt slut också?^^
Mirrorgirl: Haha! Du är ju i mycket bättre kondition än mig. Du tränar ju ibland i alla fall. Bättre än jag som aldrig tränar...
Skicka en kommentar