Var får man mardrömmar ifrån?

Min katt är borta. Den här sommaren också.
I fjol var hon ute på upptäcksfärd, eller vad tusan det kan ha varit, i drygt två månader innan hon kom tillbaka skygg som få och mager som en krake.
Nu har hon varit borta i en månad utan att visa sig. Ledsamt.

Det värsta jag kan tänka mig är att hon har råkat ut för någonting. Blivit uppäten av en räv, överkörd av en lastbil eller att örnen har tagit henne. Skulle hon bo hos någon annan skulle jag inte känna mig så förfärad – då lever hon ju i alla fall.

I natt drömde jag dessutom om henne. Någon kom och var helt förfärad med ett kattben i handen. Gudruns (jo, katten heter faktiskt så) bakben hade lossnat och någon hade hittat det. Jag fick ont i hjärtat.
Vi gick på kattjakt och såg till min förfäran en man som stod och höll fast Gudrun. Mannen sprutade in tändargas i näsan på henne så att hela svalget, strupen och magen fylldes med gas.
Sedan tände han tändaren. Elden kom ut ur Gudruns mun som en drake.

Ungefär där vaknade jag. Svettig och helt förfärad. Fy fan. Var får man de där riktigt sjuka mardrömmarna ifrån? Skrämmande att min hjärna har knåpat ihop det där.
Vad är jag för ondsint människa egentligen?