I Syrien pågår ett stort inbördeskrig mellan regeringstrupper och olika oppositionsgrupper. Det har pågått sedan januari 2011 och trappades upp samma år i mars. I juni i år räknade man med att 100.000 människor hade dödats varav åtminstone 11.000 ska vara barn.
Dagligen matas vi med de senaste nyheterna från landet och läget är så allvarligt att man räknar med att nästan hälften av landets befolkning kommer att behöva humanitär hjälp innan det här året är slut. Folk flyr landet för att rädda sina liv, sina barns liv, sina älskades liv. För att överleva. 6.000 människor passerar landgränsen varje dag för att få skydd i något av grannländerna. Flera stora flyktingläger, i klass med Göteborg med kranskommuner befolkningsmässigt, finns i både Libanon och Jordanien. Totalt har mer än 2 miljoner syriska flyktingar sökt skydd hos grannländerna, meddelar UNHCR, och den siffran ökar hela tiden.
Flera länder är villiga att ta emot flyktingar som inte kan stanna i sitt hemland på grund av den fruktansvärda situationen. Finland, som har en restriktiv flyktingpolitik, har sagt att man nästa år ska höja flyktingkvoten just för att kunna ta emot flyktingar från Syrien. Av de 1.050 flyktingar som tas emot nästa år reserveras platser åt 500 syrier.
Åland, som måste ansöka till Finland om att få ta emot flyktingar, har meddelat att här finns det rum. Fem familjer kan tas emot på Åland och man räknar med att kanske tjugo personer kommer att komma hit. Det är 0,02 promille av de personer som enligt UNHCR flytt till grannländerna. 20 personer av 2 miljoner, en löjligt liten mängd i förhållande till hjälpbehovet.
Åland lever i välfärd. Här finns enligt statistiken Nordens lägsta arbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten är visserligen rekordhög, omkring åtta procent, men i jämförelse med både Finland och Sverige som har runt tjugo procent är den liten. Företagen går förhållandevis bra. Den ekonomiska krisen som slog hårt mot alla euroländer 2007–2008 har visserligen fått efterverkningar även här. Företag tvingas lägga ned, sparka anställda eller minska ned verksamheten och den offentliga förvaltningen behöver spara. Skatten höjs, utbudet av biblioteksböcker minskar, färre självförverkligande kurser ordnas via Medis och kanske landskapet måste vänta med att asfaltera om en gropig väg i lilla kommunen Sund.
Men det är fortfarande ett väldigt välmående område. Vi har det bra. Mat på bordet, socialt skyddsnät och få brott. Inget inbördeskrig så långt ögat kan nå.
I dag hittade jag en alldeles ny Facebookgrupp, skapad av en anonym ålänning. I skrivande stund gillar 166 personer sidan. Den heter ”Nej Tack Till 20st Syrier På Åland”.
Citat från skaparen:
”om sagt varit stor debatt om att Åland ska ha öppna armar för 20st flyktingar MEN Tanke på hur mycket vi har dragit in på allt och att vi inte änns har råd med att ploga våra egna vägar, underhålla våra egna vägar och broar mm! Vi åläningar själva kämpar för att få mat på bordet och jobbena minskar! Gilla och Dela denna grupp för att få en förändring i de hela!”
Ibland blir jag rädd för vart mänskligheten är på väg.
