onsdag, augusti 13, 2014

Att inte ha ett hem

När jag plockade ner nästan alla tavlor från väggarna i dag slog det mig att vi inte kommer att ha ett hem på länge. Det som plockas ned i lådor kommer inte upp. Inte på länge. När vet vi inte. Det beror på om vi hittar nån form av vettigt boende eller inte. Mina förhoppningar är små. Jag vill helst inte tänka på att vi om två månader ungefär inte har någonstans att ta vägen. I Stockholm, som har den pissigaste bostadssituationen i Sverige.
Ont i magen.

Men mest grubblar jag över hur det kommer att kännas att inte ha ett riktigt hem. Med våra grejer. Blommor. Tavlor. Foton. Katter. Kommer jag vara rotlös? Känna mig halv? Jag har så gott som alltid haft ett hem. Och det här hemmet känns så himla mycket hem. Här landade jag då när jag bröt upp från mitt ex och bestämde mig för att bli lycklig på riktigt. Här hittade jag tillbaka till mig själv. Här bildade jag ett hem som var mitt mitt mitt och som senare kompletterades med A. Och nu, nu ska allt plockas bort. Vem vet när de kommer fram igen?

3 kommentarer:

sandralinnea sa...

Jag har inte haft hela mitt hem uppackat sedan, åh, det måste vara 2008. Visst saknar man de där fina julgardinerna som man verkligen älskar och hjärtans gärna hade velat ha uppe varenda jul. Och fotoalbumen. Och att få ha allting på en egen rätt plats. Men mycket upptäcker man också att man inte saknar, att man klarar sig utan. Jag var en prylgalning som inte kunde skiljas från Någonting förr. På sätt och vis är jag väl fortfarande det, men jag har också insett att så länge man har det nödvändigaste, köksprylar, kläder och favoritdvd:erna till hands, så klarar man sig rätt långt. Och du ska ju bara vara borta ett halvår. Det kommer gå bra! Och jag håller tummarna att boendegrejen ordnar sig smidigt. Nyttja de sociala medierna, de kommer säkert hjälpa dig/er! (Måste också passa på att säga att jag tycker om din blogg. Den är oftast så trivsam. Jamen, på ett mycket positivt sätt. Trivsam som ert torp liksom).

/ @sandralinneas

Matilda sa...

Tack för peppen och för de snälla orden! Nu när jag har gjort hela flytten känns det inte alla lika hemskt att inte ha alla grejer med mig. Jag vänjer väl mig, tänker jag.

sandralinnea sa...

Det gör du alldeles säkerligen! Det var nog det som var min poäng, men den framgick nog inte så tydligt...