Julen

Jag har sedan många år släppt på jultraditionerna som jag haft som barn. Jag tror det skedde simultant i hela min familj faktiskt. Mindre traditioner = mindre press och mindre stress. Och alla är hemskt nöjda med det. Bort med klassiska ”måsten” från julbordet, inga julklappar till oss vuxna förutom en som vi varje år lottat vem vi ska ge och få från, inget tvång att kolla på Kalle Anka, granen kläs några dagar innan i stället för kvällen före för att slippa sista minuten-ångest. Och så vidare. Traditionerna, de onödiga och stressande i alla fall, är ruckade på och alla känns faktiskt nöjda.

Därför var det inte så stor omställning att fira jul med några helt andra i år. Människor som jag inte känner så väl egentligen. A:s familjer.
Det var kallt och snö och jag hade min nya gamla pälsmössa som jag hittade på en loppis tidigt i höstas. Vi blev hämtade i bil och blev serverade glögg så fort vi klev innanför dörren hos hans mamma. Sedan julöl och gröt och jag fick mandeln. Och mys på fårfällen i soffan och paket. Till och med jag fick paket!
Och efter några timmar vidare till hans pappa på dignande julbord och vin. Soffhäng och skratt och paket även här. Och mitt i allt var klockan midnatt och vi blev hemskjutsade igen. Mätta, nöjda, glada.

Det var en fin jul. En riktigt bra jul till och med.
Och A hade köpt fina fina julklappar till mig. Julklappar som var spot on. Spelet Alfapet, filmen och hela serien This is England och världens härligaste tröja som jag tittat på men tyckt var för dyr. Så himla bra presenter. Och han blev väldigt glad över mina julklappar också.

All and all var det alltså en mycket härlig jul.