Man tror att man hittat kärleken i sitt liv, tror att man ska leva med en person resten av livet. Tänker att kärlek är så här, inte alls som i filmer och i böcker. Himlastormande kan det ha varit i början förstås, när allt var nytt och spännande, men nu är det vardag. Vardag utan så mycket kärlek egentligen.
Men man tror att det ska vara så. Att kärlek är så här.
Och så lever man i det där förhållandet men tänker i smyg att ”det kanske inte ska vara så här”. Tänker tanken att han kanske inte är Den Stora Kärleken. Tänker ”tänk om ...”
Tänk om det finns någon bättre? Någon som inte har de där egenskaperna som jag inte uppskattar särskilt mycket? Någon som VILL vara med mig, ser mig, älskar mig så där innerligt som jag trodde att någon skulle göra? Så där som jag hade drömt om?
Men man säger det förstås aldrig. Tror att livet ska vara så här, att det här är kärlek.
Och så tar det slut, man träffar en ny och blir slagen i marken. Inte bokstavligt men inombords. Då förstår man att det är SÅ HÄR kärlek ska vara.
Då behöver man inte fundera längre, på om han är rätt, på om det är rätt. För man vet att det är det.
6 kommentarer:
Nu är jag ju himla nykär, men så som jag känner nu har jag nog aldrig kännt tidigare. så jag hoppas jag tänker likadant som du skrivit även om ett år! / matilda.N
Vet EXAKT vad du menar. Det är helt underbart!
Härligt! Det är du helt klart värd!
Aj. Precis sådär funderar jag. I smyg.
Matilda: Ja, jag kanske också klassas som nykär ännu, men det känns på ett helt annat vis nu än tidigare förhållanden. Rätt liksom. Hoppas samma för dig!
Mirijam: Hurra!
Soffifee: Tack snälla du!
Anonym: Det är ju förstås olika för alla. Det kanske bara är bra att fundera på saker och ting en extra gång ibland. Behöver ju inte betyda att du och din partner inte är rätt för varandra. Men det där måste du känna själv. Kram!
Skicka en kommentar