lördag, februari 04, 2017

En jävla novis

Herregud, tror aldrig jag har googlat så mycket som de senaste dagarna. Och då googlade jag rätt mycket under graviditeten också. 
Men nu när vi måste ta hand om ett helt nytt liv är det rätt mycket man undrar över. Vi stannade ju två dagar på BB och fick massa råd och hjälp och tips, men det uppkommer ju nya saker hela tiden. Och jag gillar inte att vara till besvär och hålla på och ringa BB och fråga. 
Jag är ju så himla ovan med allt. Har googlat om amning tio gånger, men det är ändå så svårt. 
Och så en portion oro på det. Vaknar (när jag äntligen lyckats få somna) och känner om han andas. Vågade inte somna första tiden ifall A inte var vaken. Så himla osunt. 
Nu undrar jag om han får tillräckligt med mat, om jag bör väcka honom för att mata honom, om hans ögonvitor är gulare än i går, om han sover för mycket. 
Och så den egna knasiga kroppen då där allt känns främmande och skrämmande. Och hormoner och sömnbrist och känslor överallt. 

Jag är så ny på det här. Så ovan. Men om några dagar hoppas jag att allt känns lite mer stabilt. Hoppas. 

8 kommentarer:

Evelina sa...

Känner igen mig så mkt i det du skriver. Fick bebis i oktober och googlandet har inte upphört än. Alltid är det ngt.
I början sov vi med en lampa tänd för vi tyckte inte vi kunde se om hon andades eller ej när det var för mörkt. Numera är lampan släckt så det blir bättre :). Och grattis! Läst din blogg länge men aldrig kommenterat innan. Nu var det dags.

Tess sa...

Värsta är att oron aldrig kommer försvinna. En finner nya saker att oroa sig för. Men så är det ju när en del av en själv finns på utsidan. Och det blir iaf lättare. Finns här för alla konstiga frågor du kan tänkas ha. Kanske inte har svar på allt men kanske kan lugna lite iaf! Puss på er! Tesa

Tesa sa...

Värsta är att oron aldrig kommer försvinna. En finner nya saker att oroa sig för. Men så är det ju när en del av en själv finns på utsidan. Och det blir iaf lättare. Finns här för alla konstiga frågor du kan tänkas ha. Kanske inte har svar på allt men kanske kan lugna lite iaf! Puss på er! Tesa

Jessica sa...

Japp välkomna till föräldralivet! ;-) Googlandet fortsätter som sagt, men den där nervositeten släpper iaf. Till viss del. Mitt råd: välj ut en-två (eller kanske du har fler) goda vänner som ni tycker är "bra" föräldrar, alltså någon som kan matcha er, så som ni vill försöka vara/bli, och lyssna in deras råd. Hjälpte mig mkt i början. Inte sagt att man måste följa just de råden man får men de skuffar en i rätt riktning iaf. Svårt att sådär i början veta vad som känns rätt i magkänslan. Alternativt om ni har mammor/svärmödrar som ni har god relation till och kan fråga om vad som helst utan att få nervspel ;-) Lycka till! Och så är jag den där jobbiga jökeln som bara måste avsluta med: njuuuut! Tiden går så förbaskat fort! Lämna disk och andra måsten och bara njut av stunden och snusa på bebis som sover osv.

egoistiska egon sa...

Det är svinläskigt i början. Fyfan vad jobbigt jag tyckte det var emellanåt. Och så babyblues ovanpå det som gjorde mig så skör, så gråtig och förstod inte hur vi skulle klara av att ha ett barn. Men det är helt okej och JÄVLIGT VANLIGT att känna så. Det betyder inte att det är lättare för det, men det blir lite enklare för varje dag, för varje sekund blir ni lite mer erfarna som föräldrar. Och försök hitta er magkänsla mitt i alltihopa, det är ni två som känner ert barn bäst. Även om han bara är ett par dagar gammal. Kram!

Unknown sa...

Gå med i "Amningshjälpens slutna grupp" eller vad den nu heter på FB. Där finns många goda råd.
Jag gick på 70 procent instinkter, 20 procent Google och 10 procent frågor till andra föräldrar. Lagom födelat tycker jag. Numera är det 95 procent instinkter och resten fördelat på internetz och frågor.
Tumregel: Inga frågor är för dumma, ring BB hur många gånger du vill. De har betalt för det.

Matilda sa...

Tack alla för all pepp, alla tips och alla råd! Betyder massor! ❤

SARA sa...

Vi sov precis som Evelina ovan också med lampan tänd i början. Jag ville kunna se om han andades direkt när jag vaknade. Sov även med glasögonen på hehe... Någon klok person sa till mig efteråt att jag enkelt kunde känna om han andades genom att lägga handen på hans bröstkorg, men den tanken gick mig heeeeelt förbi i stundens hetta... Well. Det hör till tror jag, den där oron. Men det blir bättre! Numer är lampan släckt och vi behöver inte ens kolla att han andas innan vi går och lägger oss!