Min nya partner

Om min Iphone är min baby är min nya kamera den som ger mig orgasm.

Vi är så enkla här på redaktionen

I morse.
Jag: Det blev ingenting eftersom Fredrik satte på praoeleverna ...
De andra: Hahahaha.
Jag: ... alltså, satte på praoeleverna annat jobb.

Tidigare.
Jag: Jag satte på Bertil! (Bertil är vår kaffebryggare.)
De andra: Hahahaha. Borde du inte berätta det för din sambo först?

Nyss.
Kollega 1: Hur sätter jag på datorn?
Kollega 2: Du smeker på baksidan av den, ungefär som du smeker en kvinnas bröst ...
Vi andra: Hahahaha.

Det är så härligt och enkelt och förutsägbart här på redaktionen. Ge oss ett bröst eller ett ”sätta på” och vi tycker att det är jättekul.

Två gånger Texas

Dagens tema är Texas. Jag har en skjorta som är röd-svart-vit-randig och lite cowboyinspirerad, har trekvartsärm och är i största allmänhet lite för liten. Den åker.

Och lunchen som nyss avnjöts tillbringades på Texas Longhorn. Har aldrig känt mig så passande klädd. Yiiiehaa!

Oh my fucking god

Just nu är jag så jävla bra. Kanske bäst till och med.
Kollade mitt konto och konstaterade att jag inte alls bränt iväg några pengar den här månaden, som jag befarade. Har typ inte bränt några alls faktiskt.

Jag skulle precis just nu kunna gå och punga ut med kameran och ändå (!) ha massa pengar över. Med massa menar jag massa. Ungefär så jag klarar mig på hela resan. Och då har alltså inte decemberlönen kommit in på kontot ännu.
Det här jävla sparandet har gett resultat! Woho!

En helt ny känsla har plötsligt infunnit sig: I'm rich!
(Snälla låt mig tro det. Åtminstone för ett litet litet tag.)

Skjortvecka

Gick igenom garderoben i helgen och konstaterade att jag har massor med skjortor som används sällan. Så jag bestämde mig för att enbart ha olika skjortor på mig den här veckan.

Den här blev det idag. En av favoriterna. Som en pyjamasskjorta ungefär.

Trevlig men ganska meningslös

Mitt liv är så sinnessjukt ospännande just nu. Jag går liksom som i dvala på alla sätt och vis. Tar ett trött tungt steg och kastar fram nästa ben för att ta ett till. Omständligt och långsamt.

Och det händer inte så mycket annat heller. Helgen var trevlig men ganska meningslös. Precis som jag själv är just nu.
Glädjande är att det på onsdag blir december, vilket bara det får mig att bli lite piggare, och att det är löning i morgon.

Löning innebär den här gången ett kamerainköp. Om jag har tillräckligt mycket pengar sparat den här månaden alltså. Tillräckligt mycket att hela decemberlönen, minus räkningar och någon enstaka julklapp, kan gå till fickpengar till resan. Så var det tänkt alltså. Men jag har inte vågat gå in på nätbanken för att kolla saldot på två veckor och sedan dess har det varit firmafest och äta ute. Jag tror det borde räcka trots det.

Jo just ja. En kul grej har hänt. Jag har hittat en ny skitbra serie – The Walking Dead. En zombieserie som är skitbra, snyggt filmad och snyggt gjord. Jag som inte ens gillar zombier. Se den!

Jaha, så var det måndag igen?

Veckans klädutmaning

Måndag: Blå halvgenomskinlig skjorta + gamla jeans. Behålls.

Tisdag: Hundra år gammal blå flanelltröja (+samma jeans). Behålls som myströja.

Onsdag: Tröja i typ angora med glitteraxlar som jag glömt att jag ägde + slitna jeans. Behålls.

Torsdag: Jeansskjorta och svarta manchesterjeans. Behålls.

Fredag: Blågrön tunn tröja med söta detaljer. Tveksamt. Gillar färgen men använder inte.

Lördag: Rödrandig jumper med urringning både bak och fram och slitna jeans. Behålls.


Rapporterar mest så jag ska ha koll på vad jag egentligen har använt. Börjar bli svårt att komma ihåg nu när jag hållit på så länge. För övrigt kan jag bara fortsätta konstatera att jag har vansinnigt mycket kläder. Vansinnigt mycket.

Det här ska bli en bättre dag

Det är så jobbigt att gå runt och vara arg så idag tänker jag vara glad.

Dagens citat

Vi äter skiten så vant
Att vi börjat gilla smaken utav skit

Oskar Linnros.

Vittu

Tror förbanna jag ska ta mig en sup nu. Kanske det dövar skiten?
Är bara så förbannad.

Ett extra N gör stor skillnad

Vad gör du med din granne?

Klicka för större bild. Hittade den hos Johanna som hittat den här.

Varför så mycket hat?

Jag kan förstå att man kan vara bitter om livet inte blev som man hade trott, om man är ledsen för att ens pappa har dött eller vansinnigt arg när man upplever att man blivit trampad på.
Det är fullt förståeligt. Men vad jag inte kan förstå är det obefogade hatet som så många människor verkar bära på. Hat som riktas mot vad som kommer i dess väg och svärtar ner och gör livet fult, även för andra.

Ta bara på nätet till exempel. En bloggare är väldigt intresserad av mode och skönhet, hon lägger ut en bild på sina nya hårförlängningar och möts av idel glåpord: Du är ful! Vem fan bryr sig om ditt jävla hår?! Dra åt helvete!
Varför så arga? Varför blir man så provocerad? Är det för att hon verkar lycklig och du inte är? Och varför pinar du dig att läsa då?

Eller som de som varje dag lyssnar på samma radioprogram och hatar det. Skickar mejl till programmet och rasar över hur dåliga radiopratarna är och hur dålig musik de spelar. Eldar upp sig och hatar ännu lite mer.
Varför inte bara byta kanal?

Jag kanske är blåögd. Kanske det finns orsaker att hata för bagatellsaker? En orsak att hata de som skriver smileys eller de som råkar särskriva ett ord, bara att jag inte förstår den. Men om det nu finns en orsak kan jag fortfarande inte förstå att man i så fall måste spy den gallan över andra.
Kan man inte bara stänga av, sluta läsa och låta bli att bli upprörd? Om man stör sig så mycket på något är det väl enklast att bara vända och göra något annat.
Hur svårt kan det vara att inte hata?

Ego

Kollade på skoj igenom datorns photo booth, som typ aldrig rensas, och skrattade åt mig själv. Det får man göra! När jag har långtråkigt brukar jag nämligen ibland ta en bild på mig själv. Och jag har långtråkigt ganska ofta tror jag med tanke på att det fanns mååånga bilder på mig. Som de här:


Med tanke på mitt förra inlägg måste jag vara så jävla smart.

Man kan inte få allt tydligen

Jag: Sludder sludder ... ehhh ... Äsch, jag kan inte prata.
Kollega F: Alltså, inte nu igen?! Det är lustigt det där, för när du ser så där pigg och fräsch ut så sluddrar du och tappar ord och glömmer av dig. Men när du ser skittrött och hängig ut då flyter allt på bra.

Man kan inte få allt, vet ni. Jag kan inte både vara snygg och smart på samma gång. Hehe.

Frustrerad

I dag vet jag precis vad jag skulle vilja skriva här. Och jag vet precis vad jag skulle vilja höra från er. Era synpunkter, åsikter och kloka råd.
Men jag kan inte. Det är alldeles för många som läser, alldeles för många som inte borde veta. Men jag vill berätta.

Äpple + a, backspace.

Den här klädutmaningen har ju sina nackdelar också

Återkommer

Kommer tillbaka när jag inte sover hela eftermiddagarna eller jobbar arslet av mig.
Ba så ni vet.

Jag tycker i alla fall synd om mig själv

Nu gnäller jag.
Jag sov fyra timmar natten mellan lördag och söndag efter att jag varit på firmafesten. Fyra timmar med alkohol i kroppen. Slumrade en liten stund på soffan, men det var inte särskilt länge.

På söndag kväll tänkte jag komma i säng tidigt men tittade på film till kanske elva . När jag sedan gick och lade mig kunde jag inte somna. Så jag sov ungefär sex timmar den natten.
I går var jag alltså en zombie som sovit totalt tio timmar på två nätter. Hade planer på att gå och lägga mig sjukt tidigt.

Men så blev det inte riktigt. Pojkvännen hade hyrt film och jag satt och glodde på dem till halv tolv. När jag väl lade mig kunde jag inte sova igen. Somnade kanske halv ett men vaknade i stort sett varje halvtimme eftersom jag råkade vända mig på sida. Och med vaccinationssprutor i bägge armar kan ni ju tänka er hur det känns. Aj.

Dessutom tror jag att jag har den där kemiska bakfyllan man får ibland tre dagar efter en rejäl fest och fortfarande sviter efter skitvaccinet.
I dag är jag fanimig levande död.

Nästan som sjuk

Jag har en släng gulsot, en ganska kraftig kortlivad variant av stelkramp och både svininfluensa och vanlig influensa.
Och vansinnigt ont i både höger och vänster överarm där sköterskan stack vaccinationssprutorna.

Känns nästan som jag är sjuk på riktigt. Kan ni tycka synd om mig?

Är svag för de gamla Snook-grabbarna

Det här är den senaste favoritlåten. Älskar Oskar Linnros, precis som Daniel Adams-Ray som jag hyllade häromveckan.
Di kan di dära grabbarna från Snook.

Ett nytt steg neråt

Jag vet inte om det finns olika grader av förfall, men jag tror just att jag tog mitt egna förfall en bit längre. Längre ned alltså.
Jag ringde just till pizzerian för att stilla min sinnessjuka hunger som drabbat mig de två senaste dagarna. Och vad får jag till svar? ”Vi har inte öppnat ännu.”

Vissa hänger på låset till spritbutiken, jag hänger på låset till pizzerian. Beroende som beroende och träsk som träsk.

Söndagsångest

Det är väl en blandning av alkohol som ska ut ur systemet, det gråa vädret och trötthet.
Ångest kanske man kan kalla det helt enkelt.

Jag ifrågasätter allt. Alla val jag någonsin gjort, alla minnen jag har och alla känslor. Vad som är vad vet jag inte längre. Ifrågasättandet leder liksom inte till några svar, bara till fler frågor utan svar.

Åh vad jag skulle önska att jag inte var så här. Att jag kunde rycka på axlarna nån enda jävla gång. Nån enda. Eller åtminstone sluta analysera, gräva och känna efter. Bara vara liksom, konstatera att allt känns bra och att det därför är bra. För det känns ju bra, det är bara det där sista som min hjärna inte förstår.

Och nu inser jag igen att jag skriver en massa konstigheter som folk inte förstår och därför tolkar lite som de vill. Gör inte det. För det betyder ingenting. Jag behöver bara lufta tankarna lite.

Beslutet om tröjan

Ni vet min vita tröja som ni skulle hjälpa mig att avgöra om jag skulle behålla eller inte.
Det var jämnt i omröstningen och är det även precis nu, 18 gilla 18 ogilla, och jag har haft svårt att bestämma hur jag ska göra.

Tills nu. Fina kollegan P undrade i går hur jag skulle göra med tröjan och sa att om jag inte ville ha den ville hon jättegärna ha den. Hon sa att hon, precis som jag, hade ont om sommartröjor och tyckte att den skulle vara perfekt.

Och det avgjorde saken. Hon får den! Så var det problemet löst.

Något är jag bra på i alla fall

Man får säga vad man vill om mina keramikkunskaper men festa kan jag i alla fall!

Firmafest tjallalalala!

Jag har talang alltså

Hahahaha. Hahahahha. Hahahahahaha. Jag kan inte sluta skratta.
Tidigare i höstas var jag och min kompis på en helgkurs i keramik. Vi fick dreja lite men mest göra saker på fri hand genom att tumma, kavla eller skapa långa korvar som man fäster ihop för att skapa någonting.

Jag tummade en ful skål och kavlade ihop några fat. Men så kom jag på att jag ville prova på den där korvtekniken och tänkte göra en kanna. Helt självinsiktslöst. Att göra en kanna innebär nämligen att det tar sjuuuhukt lång tid och kräver ett visst mått av talang.

Så jag rullade korvar och satte ihop och den där kannan bara växte och växte och växte. I samma takt blev den fulare och fulare och fulare. När jag hade gjort tre fjärdedelar hade jag lust att kasta hela lerklumpen i soptunnan, men tänkte att när jag slitit med den i flera timmar ska jag baske mig göra den klar. Och det gjorde jag.
Den blev stor och gigantiskt och hade en så ful mörkbrun lerfärg att den såg ut som något en arkeolog hade grävt upp. Kallade den därför för fornminnet.

Tänkte i mitt stilla sinne att fornminnet kanske kunde bli lite fin när man glaserar den. Valde en fin grön färg eftersom jag gillar grönt och glaserade den omsorgsfullt.
Men eftersom ugnen och färgen hade bestämt sig för att göra min kanna om möjligt ännu fulare blev resultatet så här:

Hahahaha! Hahahahaha. Hahahaha. Hahahahhaha.
Fasen, jag borde bli keramiker.

Less på att spara

Fy fan vad det suger att snåla. Jag är så less på att inte kunna unna mig att göra grejer och inte kunna köpa det jag vill av den enda orsaken att jag vill ha det. Jag menar inte att jag hysteriskt måste köpa en massa grejer, bara någon grej någon gång. Eller bara göra någonting någon gång.

Och så vill jag åka hemhem till mamma och pappa och systrarna och deras familjer och alla vänner i Karlstad, men det har jag inte råd med nu. Eller ja, jag har råd men då får jag mindre pengar till resan. Men jag saknar dem i dag. Saknar dem så det gör ont i hjärtat!

Trots att jag vet att snålandet har ett syfte, att jag liksom får fickpengar till en resa och en ny kamera (!) för pengarna jag sparar, vill jag inte längre. Känner mig som ett barn och vill bara lägga mig ner på golvet och fäkta med både armar och ben. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte längre!
Tror däremot inte att det kommer att göra någon som helst skillnad. Mer än att folk kollar snett alltså.

Tillbakablick – en av de första kärlekarna

Jag var femton år och var som man var när man är femton år. Osäker och blyg men samtidigt framfusig och störig. Jag hade en attityd som lärarna inte tyckte om men som gick hem hos killarna. På ett kompisplan alltså. Jag var en kul tjej att hänga med.

Min kompis var tillsammans med en kille som bara var fjorton. Jag hängde ganska mycket med dem. Känslan av att vara tredje hjulet fanns inte. När jag tänker efter fanns den aldrig när det kom till mina kompisar och deras killar.

Den här kvällen var även E med. E som jag var vansinnigt kär i. Vi hängde på gårn alla fyra och drog sedan hem till kompisens kille. Det var lördag och ganska sent. På tv visades repriser av Rederiet som vi alla hade sett, men det spelade egentligen ingen roll. Jag vara nöjd bara jag fick sitta bredvid honom i den lilla soffan.

Ett tag var vi ensamma. Det var helt knäpptyst och jag vågade nästan inte andas. Stirrade rakt fram med blicken på tv:n och kände att det gick stötar mellan oss. Kemisk vibration utan att vi ens vidrörde varandra. Jag blev modigare än jag någonsin hade varit, lyfte min hand och lade den på hans hand. Han tittade på mig. Jag fortsatte att stirra rakt fram på tv:n, livrädd för att se hans reaktion.

Med ett ryck öppnades dörren och min kompis och hennes kille kom tillbaka. Med samma ryck drog jag bort handen och förtrollningen var bruten.

Vi fick aldrig varandra då. Det var som det var när man var femton, allt gjordes komplicerat och ingen vågade ta steget.
Fyra år senare tog vi revansch.

Blev så inspirerad av allas ”första kärlek”-berättelser i samband med bloggutmaningen att jag skrev en själv.

Jag har fuskat

I morse när jag skulle ta på mig ett par jeans som inte använts på evigheter möttes jag av det här. De är för små. Inte ens när jag drog fick jag igen dem i midjan.

Så jag fuskade. Jag lade dem direkt i min ge-bort-påse, utan att använda dem alltså.

I stället blev det samma jeans som häromdagen. Till dem en skjorta som jag i alla fall vet att jag ägde samma år som jag fyllde 25. Kan med gott samvete alltså låta den vandra vidare. Gillar inte ”kjolen” eller vad det nu ska föreställa och heller inte henkorna som gör att man måste ha skärp.

Tipp tapp tipp tapp ...

Så mysigt. Kan det inte vara jul året om?

Jag vill också hej konsumenta

Bästa promenad: Det finns inga bra promenadsträckor här. Inte som jag har hittat i alla fall. Om man inte vill gå jättelångt måste man vända halvvägs och gå tillbaka. Så jag svarar till postlådan och tillbaka, lagom längd för elvaåriga hunden.
Favoritgata: Gatan hemma hos mamma och pappa. Känner mig så trygg där.
Favoritdrink: Drink alltså. Då blir det nog en lokalvariant som kallas Knutsboda. Innehåller vodka, jägermeister och red bull. Eller moijito, men krogarna här har så sällan mynta.
Äter lyxmiddag på: Hmm... Aldrig. Fast om jag får välja väljer jag Havsvidden som är ett hotell som ligger precis vid Norrhavet och har en magisk utsikt och god mat.
Favoritförort: Här på Åland finns det inga förorter och knappt i Karlstad heller. I Stockholms förorter har jag varit för lite för att kunna välja en favorit.
Fikar gärna på: Det finns få bra fik här, men om jag får välja blir det Bagarstugan som är inrett med bara gamla grejer. Tidigare var också alla muggar och koppar olika, men det har de tyvärr slutat med nu. Dumt.
Bästa lunchställe: Kotipizza! Nej, jag skojar. Umbra är mitt favoritställe. Bra luncher, lite udda varianter på rätter och bra service. Synd att det är ganska dyrt.
Bästa brunschen: Amerikanska pannkakor med knaperstekt bacon och smulad fetaost och massor med lönnsirap. Gud vad gott!
Bästa kaffet: Vad som helst så länge det inte är finskt ljusrostat. Helst Zoegas eller Classic. Löfbergs lilas mörkrost går också bra, men det kanske mest beror på att jag är uppvuxen med lukten från rosteriet.
Senast seeda teater-/dansföreställning: Oj. Det var nog något i jobbet i alla fall. Jag är så dålig på att göra sådana saker annars. Den senaste jag kommer på är en ungdomsteater som jag såg förra vintern. Den var ruggigt bra.
Senast sedda utställning: Också i jobbet. Tre konstnärer som ställde ut tillsammans under temat Anno Dazumal. Privat har jag inte varit på utställning sedan jag besökte Fotografiska och Annie Leibovitz-utställningen i höstas.
En bra gåbortpresent: Bra vet jag väl inte, men vi brukar ha med en blomma eller en flaska vin.
Favoritlyxartikel: Iphone. Fortfarande.
Läser just nu: Väldigt lite och väldigt dåligt. Håller på med två böcker samtidigt: Fredrik Strages Mikrofonkåt och Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst. Har typ två kapitel kvar i varje bok men får dem aldrig utlästa.
Favoritfärg: GRÖN! Fortfarande grön.
Favoritmärke: Om jag ska välja ett ”riktigt” märke blir det Acne. Gör favoritjeansen. Ett annat märke jag har börjat gilla mycket den senaste tiden är Motel.
Favoritskor: Oj vad svårt. Kanske mina röda sönderskrapade pumps? De väljer jag helst när jag ska gå ut i alla fall. Så sköna och perfekta för mina fötter.
Modeförebild: Förebild riktigt? Det har jag nog ingen men inspireras av många. Elin Kling, Columbine Smille, Emma Elwin bland annat.
Lyssnar på: Mest på P3, men annars på rock och pop. Just nu är favoritskivorna på Spotify Robyn, Säkert!, Red hot chili peppers och Daniel Adams Ray.
Mitt sämsta köp någonsin: Jag gör sällan överilade köp förutom när det gäller kläder eller skor. Men sådana dåliga köp har jag gjort ganska ofta.
Dansar: Gärna på krogen och ibland hemma i vardagsrummet för mig själv. Så länge det är ett bra beat med bra bas vill säga.
Senaste fyndet: Eftersom jag inte handlat något (förutom tre julklappar, ett par Musse Pigg-öron och en mascara) på en och en halv månad så vet jag faktiskt inte. Men det måste kanske vara något av smyckena jag köpt second hand under det senaste halvåret och använder flitigt.
Favoritaccessoar: Se ovan. Eller annars örhängena som mamma hade 1992. Love them.

Inspirationen fick jag från Försök att inte se så snygg ut, listan är från DN.

Jättehjärna

Alltså, jag tyckte nog att jag hade ansträngt hjärnan lite extra mycket på jobbet i kväll, men att jag skulle fyllt den med så mycket information att mössan liksom tryckte in i den så hårt att jag fick djupa röda märken i pannan hade jag faktiskt inte trott.
Fasen vad smart jag måste blivit!

Snäll och lite mer rock 'n roll

I går hade jag på mig en grå stickad tröja som jag om jag inte minns helt fel köpte förra vintern. Eller kanske förförra. Jag hade fått för mig att jag inte gillade den och har inte använt den på typ ett år. Kanske främst för att den är lite glittertråd insytt i den.


Men nu ångrar jag mig. Jag gillar den jättemycket.
Till den hade jag ett par av mina otaliga trasiga jeans, bruna stövlar och en vit sladdrig jumper som är bra och ha just under andra kläder. Ser ganska snäll ut.

I dag är jag lite mer rock 'n roll. Har ett par urgamla mörkgrå jeans som jag inte visste om att jag hade, svarta boots, en svart tröja med knappar och en t-shirt med stadsmotiv. Gillar allt mycket.


Så de två senaste dagarna innebär alltså ingen förändring i garderoben.

Aldrig mer än tre gånger

Hur god en maträtt än är finns det en gräns för hur många gånger jag kan äta den i rad. Är nu inne på fjärde gången på kycklingrisotton jag lagade till lunch i går. Jag åt den också till middag i går, till lunch i dag och nu till middag.

Och därmed är den där gränsen passerad. Med råge. Den liksom växer i munnen. Bläk.

Drömmer om våren

Det snöar en massa ute och även om jag kommit på att jag gillar snön så längtar jag lite till våren. Särskilt när jag började titta på en massa vårbilder.
Åh våren!







Samtliga bilder har jag fotat våren 2008. Det var en himla härlig vår.

Jämnt skägg

Vad roligt att så många engagerade sig i min tröja. Och det har svängt under dagen måste jag säga. I morse var budet behåll men snabbt ändrade det till ge bort. Och så har det varit fram tills i kväll då omröstningen igen lutade åt behålls. Tills nu. Nu är det jämnt skägg.

Med andra ord är jag fortfarande lika osäker på hur jag ska göra. Så tack så jävla mycket för hjälpen hörrni.

Men jag är inte bitter

Vad som tros vara en av världens äldsta champagner har hittats i vattnen här på Åland. I dag var det presskonferens om den för världens medier och ett stort pådrag. Några av flaskorna korkades upp under stort pompa och ståt och hälldes upp för provsmakning.
Självklart var vi från tidningen på plats för att bevaka det hela. Eller ja, vi och vi. Fyra av mina kollegor var.

Medan de satt och läppjade på 200-årig söt fruktig champagne satt jag och knackade kulturnotiser ...

Om en dryg månad drar vi

Bokade just det tredje hotellet för vår Malaysia-Singapore-resa i december-januari. Trots att allt boende därmed är fixat känns det lite overkligt att vi ska åka om lite drygt en månad. Är inte riktigt redo liksom.

Så här är planen: När vi kommer ner till Kuala Lumpur drar vi direkt vidare till Penang och min morbrors lägenhet strax utanför Georgetown och möter upp mamma och pappa och deras vänner som redan är där nere. Där stannar vi några dagar och firar bland annat nyår.

Därefter drar vi norrut för en tredagarsvistelse på norra Penang. Där blir det mest sol och bad och glassande, sedan åker vi tillbaka till Georgetown några dagar igen. Har då planer på att bland annat åka till lite nationalparker och sådant.

Den 11 januari drar vi till Kuala Lumpur och blir där i två nätter på värsta flådiga hotellet som mamma och pappa bokade, innan jag och pojkvännen drar vidare till Singapore. Där bor vi på ett hotell som ligger mitt i smeten, nära till typ allt. Inte så flådigt utan mer i vår smak.

Efter 17 dagar i solen drar vi sedan hem igen. Förhoppningsvis äckligt bruna, fulla med erfarenheter och boostade med energi. Woho!
Längtar så det gör ont nu när jag tänker på det.

Ska jag behålla tröjan?

Den vita tröjan alltså.
Fördelar: Den är slapp och skön och fin nedhalkad över ena axeln till ett par slitna jeansshorts en sommardag. Den är tunn, lätt att ta med sig, värmer litegrann. Jag har inte så många tunna tröjor och så gillar jag hålstickat.

Nackdelar: Den är ärligt talat ganska ful och jag använde den bara en gång på hela sommaren. Och den har en påsig krage om man har den normalt och det är allt annat än snyggt. Användningsområdena är väldigt begränsade i och med att den är så tunn.

Så, hur ska jag göra? Rösta! Gilla: behåller den. Ogilla: ger bort den.

Ps. Resten av dagens klädutmaning, mina enda svarta jeans och ett knallgrönt linne, behåller jag. Ds.

Okej, jag är lite hypokondrisk

Det var inte länge sedan jag skrev om att man inte ska googla symptom. Men jag har tydligen inte lärt mig ett dugg.
I dag har jag nämligen vrålont precis under den ena örat, bakom käkleden. Och det är inte den vanliga käkledsinflammationen jag brukar få i samband med ivrigt tandgnisslande. Det gör liksom ont i det mjuka bakom, där spottkörteln sitter.

Så jag googlade förstås. Dumt. Nu har jag cancer, påssjuka och stenar i spottkörteln.
Varför googlar jag för?

Åh älskade vän, vad jag har saknat dig!

Som Mad Men-avatar

Om ni har tråkigt en stund kan ni ju roa er med att göra en egen Mad Men-avatar. Sjukt kul. Hittade hos Försök att inte se så snygg ut.

Det här är då Mad Men-varianten av mig själv. På cocktailparty. Mycket tjusig.

Det enda som är irriterande är att jag inte hittade den innan 60-talsfesten i våras. För det fanns ju hur mycket inspiration som helst att hämta i avatarernas garderob.

Ibland slår jag mig själv med häpnad

Ibland lyckas jag lägga in en extra växel trots att jag inte har någon energi egentligen. Som i dag. Jag har bytt glödlampor som inte bytts på flera månader, jag har bytt batterier i brandvarnaren som varit utan ett halvår, jag har beställt nya visakort som verkligen var i grevens tid och jag har funderat ut och köpt de första julklapparna.

Jag är helt chockad. Jag som brukar skjuta upp saker till sista stund har varit förutseende! Jag som aldrig får de löjliga måstena gjorda har fått det!
Firade min duktighet med en fet biff till middag, så nu är både samvetet och magen glada.

I dag i klänning

Svart fodralklänning i styvt material. Skulle jag bara haft en kavaj till skulle jag känna mig som värsta business woman. Men det hade jag inte. Grova kängor och militärgrön jacka till i stället. Fint med kontraster.

I alla fall. Klänningen är fin och allt, men jag tror inte att jag behåller den. Jag har nämligen en till snarlik fast med axelvaddar i. Och den sitter bättre än den här. Den här är liksom slapp och sladdrig i midjan så om man inte har skärp får man inga former över huvud taget. Men å andra sidan kan man ju jämt använda den med skärp. Så jag vet inte, jag har inte bestämt mig riktigt ännu.

Livsuppehållande åtgärder

Hur fan ska man orka göra någonting när det börjar skymma klockan halv tolv? Jag behöver ju D-vitamin och ljus för att fungera.

I dag tänker jag fanimig sätta upp adventsstjärnor och ta mig en brusvitamin. Får man det inte naturligt måste man ge sig själv lite konstgjord andning.

Sötare än godis

Vad är det med mig och alla söta blusar jag tydligen äger? Jag vet inte att jag någonsin haft den här stilen. Och när jag funderar efter har jag ju heller inte använt de särskilt ofta. En del typ aldrig. Men tydligen har jag tyckt att de varit min stil så mycket att jag köpt dem i alla fall.

Och ja, den här är väldigt söt och kanske lite rolig på något vis. Men jag kommer inte att använda den. Bättre att ge bort den alltså.

Dagens arbete

Pojkvännen jobbar med utsikten och jag jobbar med insikten.


Eller det gör jag inte alls det, men det lät coolt.

Non alcoholic

Jag är vaken. Har varit vaken länge trots att jag enligt min mening borde sova. I dag när jag har chansen liksom. Jobbar inte, har inga måsten och borde vara trött. Jag skulle behöva lite sömn också.
Men jag är vaken. Och pigg. Och det är ovant.

Orsaken är så himla himla enkel egentligen att när jag funderar på det blir det nästan skrattretande. Jag är vaken och pigg trots att jag kom i säng först vid tretiden i natt. Och det är bara tack vare att jag var helt spiknykter i går.
Ovant men skönt.

Men jag har ett knep!

Det där dåliga tålamodet gäller förresten inte bara när det handlar om kreativa grejer. Det gäller allt som oftast de praktiska sakerna också.
Som att det kan ta tre dagar för mig att städa hela huset eftersom jag tar så många pauser för att försöka hitta lite ny inspiration och lust. (Oftast letar jag vid datorn och blir sittandes där ...)

Men jag har äntligen kommit på knepet för att lyckas städa snabbt och effektiv: Att bjuda hem folk på middag. Helst mormödrar och andra som man vill vara ”lite fin” för. Bäst är det när de dessutom ska sova över. Jävlar vad snabbt det blir rent då!

Kreativitet vs tålamod

Jag är en kreativ människa. Jag har tankar och idéer för en miljon. Jag planerar att bygga hyllor, måla tavlor, sy om skjortor till kuddöverdrag, klä om två fåtöljer och rama in massor med bilder och göra en fotovägg. Att fotografera, skriva, layouta. Att skapa något.

Men jag har ett stort problem. Jag planerar och strukturerar och köper allt jag behöver. Släpar fram det och sprider ut mig och börjar. Och så märker jag att det tar skitlång tid och ungefär samtidigt som jag får den insikten rinner all energi av mig. Sitta och sprätta sömmar ... blääää. Mäta exakta mått ... blääää. Redigera 100 bilder ... blääää. Skriva längre än en lång artikel ... blääää. Vänta på att färgen ska torka så jag kan måla lite till på min tavla ... blääää.

Skulle jag inte ha en chef (eller flera) som sa åt mig att jag har en viss tid på mig att göra saker klara skulle jag inte få någonting gjort. Skulle jag inte ha en deadline och någon som tjatade på mig att hålla deadlinen skulle jag heller inte få någonting gjort.
Skulle jag vara egenföretagare skulle jag inte få någonting gjort.
För jag har inget tålamod.

Tänk om jag inte skulle ha ett kreativt jobb?! Hur och när skulle jag då få utlopp för min kreativitet annat än i tio minuter i taget? Hur gör folk? Kan man liksom träna upp sitt tålamod så man inte tröttnar på direkten?
För just nu känns det som att mitt dåliga tålamod hämmar mig.

Tre gånger klädutmaning

Fortsätter kämpa mig igenom garderoben. Har förstått att det är dags att böja planera lite. Kan inte använda de tjocka tröjorna riktigt än för då kanske jag blir utan varma tröjor i december.

I förrgår hade jag därför ett par sommarbyxor på mig. Mina jeanschinos som är ... så där. Jag både gillar dem och inte gillar dem. Men de är nog fina när man rullar upp dem nertill och bara har typ ett par sommartofflor till. Till chinosen blev det en jättegammal svart halvgenomskinlig t-shirt som jag faktiskt återupptäckte i somras och som blev en riktig favorit.

I går fortsatte jag testa byxor. Hade mina enda jeansleggings och de kommer jag också behålla, även om jag inte använder dem heller så ofta. Till det hade jag en favoritskjorta från 1970-talet. Köpt second hand i somras för noll och ingenting.

Och i dag då. Har på mig ett gammalt reafynd som jag liksom hatgillar. Den är så ful att den bli fin. Jag tror faktiskt att jag behåller den. (Och nu är det läge för spott och spe ...) Till den slängde jag på mig de utsvängda jeansen igen.