Jag är kantstött. Har varit det egentligen sedan i somras. Sedan i våras kanske till och med. Allt beror på för mycket jobb och att jag mått dåligt över att vara i en situation som jag inte har trivts i.
Jag har börjat återhämta mig nu. Känner mig lycklig på ytan. Lyckligare än någonsin faktiskt. Men långt där inne har jag fortfarande ett sår som då och då blöder. Och det gör ont.
Jag tvivlar på mig själv. Främst på hur jag är som person. Min personlighet har nämligen blivit kritserad. Och det tar hårt. Jag tassar på tå för att inte sticka ut, såra, göra fel. Vilket hämmar mig.
Och förutom detta tröttheten. Den psykiska tröttheten som nästan tog kål på mig i somras. Den hänger kvar som ett spöke. Jag har ingen ork, ingen lust, ingen vilja att göra någonting. Trots att jag egentligen vill det.
Så jag undrar hur länge det tar innan jag läker? Hur länge tar det tills jag kan finna ro att läsa en bok igen? Jag har inte läst på snart ett år.
Hur länge tar det tills jag vågar vara mig själv igen? Hur länge tar det tills jag vågar lita på mig själv? Tills jag vågar tro att jag är bra igen?
Just nu önskar jag bara att lyckan sprider sig och tejpar igen såret. Och gör så att det aldrig aldrig mera blöder. Tyvärr tar det alldeles för lång tid.
7 kommentarer:
Vem i allsin dar har kommit på tanken att kritisera din personlighet??? Och vad i hela den hittar man att klaga på?
Matilda: du är alldeles toppen precis som du är. Och jag är alldeles övertygad om att det är många,många,många som håller med mej. Vore du inte som du är så vore du ju inte du! ;-)
Önskar i övrigt att jag kunde svara på när du ska må bättre och känna dig tillfreds igen, men kan inte det. Har inte svaren...
Hoppas det går fort bara.
Kramar från mej till dej
Matilda: Det tar lång tid att hämta sej. Det sägs att det tar halva tiden att återhämta sej från utbrändhet som man varit sjuk. Om man till exempel varit på väg utför ett år, tar det ett halvår att hämta sej. Tid, med andra ord.
Älskade lilla syster! Du vet att du duger precis som du är! Låt ingen säga ngt annat!
Älskar dig!
Massvis med kramar Hanna
Tack alla söta. Jag vet egentligen allt ni säger, ibland glömmer man bort det bara.
Får väl helt enkelt ge det lite tid så blir jag nog mitt vanliga jag igen.
Det hoppas jag att du blir!!
Fast här tycker vi om dej hur du än är ska du veta ;-)
ja du vet att du är världens underbaraste människa.. Utan dig vore inte jag jag heller.. du har hjälpt mig så många gånger. Du är inta bara min kusin, utan min bästa vän och min syster!
Såna människor som klagar på din personlighet är helt enkelt såna människor som inte känner dig ordentligt.
Love you!
Erica: Tack snälla! Du är alltid så omtänksam!
Tesa: Vad du är snäll! Tack för alla söta ord! Och dito, det vet du!
Skicka en kommentar