I dag på förmiddagen hängde jag med A på hans jobb. Och när jag satt där och snackade strunt slog det mig att trots att det nu gått ett halvår är jag inte det minsta trött på att vara med honom.
Har inget behov av egentid eller känner att det är långtråkigt att bara vara vi.
Kanske det är så här det ska kännas? När man hittat rätt, liksom.
4 kommentarer:
Det låter som om att du har hittat rätt!
Underbart!!
Här har det gått 2 år och har inte heller tröttnat på att va bara vi, eller måste ha egentid. Trots 3 barn ibland, så det är ju egentligen aldrig "bara vi". Men det gör inget! Har ändå inte tröttnat =D Har aldrig varit skönare att bara vara hemma.
Glad för din skull!!! Kram
Chaos By: Ja, jag hoppas det!
Erica: Ja men eller hur?!
Alexandra: Härligt! Glad för din skull också!
Skicka en kommentar