Jag tänker inte skriva det, men du vet va jag tänker. Du vill inte höra det, du vill inte att det ska vara svaret. Men jag tror det är det. Vad annars liksom?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad du menar. Barn? Jag tror att barn kan göra en lycklig och säkert vara meningen med livet på ett sätt. Och jag vill ha barn. Det jag undrar är om man inte ska kunna vara lycklig ändå? Måste jag vara ledsen fram tills dess? Kan jag inte få vara lycklig nu? Jämt?
Det är så svårt.. Jag var ju lycklig ändå, men nåt fattades och jag längtade ju efter barn hela tiden. Om du inte aktivt längtar efter barn och ändå är ledsen så är det väl nån annanstans skon klämmer och det är bara du som vet var..
Jag längtar efter barn men det känns som att det är så mycket annat som bör redas upp i mitt liv, i min skalle innan dess. Och jag antar att det bara är jag som ska veta var skon klämmer, men problemet är att jag inte har en susning. Jag vet inte hur livet förväntas vara, hur man förväntas må. Jag kanske ska vara nöjd och glad för allt jag har men känner bara att det borde finnas något mer. Mer lycka liksom. Det blir deep shit det här, men det är så jag känner mig just nu - nergrävd i skiten.
Så kan jag också känna mellan varven, trots att jag har "allt". Ibland handlar det inte om att ha eller uppleva saker utan bara återhämta sig tror jag. I alla fall är det när jag är trött som jag bli deppig och analyserar allt in i minsta detalj.
Det är i alla fall klokt att du inte skaffar barn "bara för att". Livet blir absolut inte lättare med barn, men förstås tillför det en annan dimension. Men alla vill inte till den utan vill istället fortsätta till någon annan dimension, med annat innehåll och det är precis lika bra det också.
Hoppas festen var toppen och att du känner dig gladare efter den!
Så kan det mycket väl vara för mig också. Jag är trött ända in i skälen. Och så är det höst också och det gör mig alltid låg. Ja, jag vill nog ha barndimensionen i mitt liv, men känner mig för fucked up just nu. Men å andra sidan, det är aldrig "rätt" tillfälle att skaffa barn. Man kanske bara ska köra ändå? Och ja, festen gjorde mig glad. Och full!
Sant sant. Men ibland är det vettigt att reda ut grubblerier innan man skaffat barn. Till exempel en så enkel sak som var jag vill bo. Är ju en fördel om pappan vill bo på samma plats och så vidare.
Det är verkligen en jättestor och jobbig grej att komma överrens om! Stefan och jag var på väg till Sverige innan jag blev gravid. Nu är vi här och än känns det bra för oss båda, men jag är alltid orolig för att han en dag bara ska få nog på denna ö. Vad gör jag då? Jag lär ju flytta med eftersom jag inte kan tänka mig att finnas någonstans i världen utan honom (klyschigt?). Jag antar att det är därför han är kvar här också, även om jag gissar att han ibland vill flytta bort härifrån.
Jag menade inte att det är rätt för alla, att skaffa barn. Men det kan för många vara en tomhet som inte går att sätta fingret på som SEDAN konstaterats vara precis det. Men vill man annat ska man givetvis göra det istället!
Linda: Det är jobbigt. Särskilt för den som är "borta". Ibland känns det som att det är alldeles för långt över Ålandshav. Mille: precis så är det nog. Att den där känslan av att något saknas försvinner när man får barn. Livet får ju en annan innebörd då på något vis. Men som du säger så kanske det inte är så för alla. Jag vet inte hur det är för mig.
11 kommentarer:
Jag tänker inte skriva det, men du vet va jag tänker. Du vill inte höra det, du vill inte att det ska vara svaret. Men jag tror det är det. Vad annars liksom?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad du menar. Barn?
Jag tror att barn kan göra en lycklig och säkert vara meningen med livet på ett sätt. Och jag vill ha barn. Det jag undrar är om man inte ska kunna vara lycklig ändå? Måste jag vara ledsen fram tills dess? Kan jag inte få vara lycklig nu? Jämt?
Det är så svårt.. Jag var ju lycklig ändå, men nåt fattades och jag längtade ju efter barn hela tiden. Om du inte aktivt längtar efter barn och ändå är ledsen så är det väl nån annanstans skon klämmer och det är bara du som vet var..
Jag längtar efter barn men det känns som att det är så mycket annat som bör redas upp i mitt liv, i min skalle innan dess. Och jag antar att det bara är jag som ska veta var skon klämmer, men problemet är att jag inte har en susning. Jag vet inte hur livet förväntas vara, hur man förväntas må. Jag kanske ska vara nöjd och glad för allt jag har men känner bara att det borde finnas något mer. Mer lycka liksom.
Det blir deep shit det här, men det är så jag känner mig just nu - nergrävd i skiten.
Så kan jag också känna mellan varven, trots att jag har "allt". Ibland handlar det inte om att ha eller uppleva saker utan bara återhämta sig tror jag. I alla fall är det när jag är trött som jag bli deppig och analyserar allt in i minsta detalj.
Det är i alla fall klokt att du inte skaffar barn "bara för att". Livet blir absolut inte lättare med barn, men förstås tillför det en annan dimension. Men alla vill inte till den utan vill istället fortsätta till någon annan dimension, med annat innehåll och det är precis lika bra det också.
Hoppas festen var toppen och att du känner dig gladare efter den!
Kram!
Så kan det mycket väl vara för mig också. Jag är trött ända in i skälen. Och så är det höst också och det gör mig alltid låg.
Ja, jag vill nog ha barndimensionen i mitt liv, men känner mig för fucked up just nu. Men å andra sidan, det är aldrig "rätt" tillfälle att skaffa barn. Man kanske bara ska köra ändå?
Och ja, festen gjorde mig glad. Och full!
Om du vet att du vill ha barn är det bara att köra. Ingen människa vet om du blir mer eller mindre fucked up med åren ;)
Ne, skämt och sido. Jag förstår!
Sant sant. Men ibland är det vettigt att reda ut grubblerier innan man skaffat barn. Till exempel en så enkel sak som var jag vill bo. Är ju en fördel om pappan vill bo på samma plats och så vidare.
Det är verkligen en jättestor och jobbig grej att komma överrens om! Stefan och jag var på väg till Sverige innan jag blev gravid. Nu är vi här och än känns det bra för oss båda, men jag är alltid orolig för att han en dag bara ska få nog på denna ö. Vad gör jag då? Jag lär ju flytta med eftersom jag inte kan tänka mig att finnas någonstans i världen utan honom (klyschigt?). Jag antar att det är därför han är kvar här också, även om jag gissar att han ibland vill flytta bort härifrån.
Jag menade inte att det är rätt för alla, att skaffa barn. Men det kan för många vara en tomhet som inte går att sätta fingret på som SEDAN konstaterats vara precis det. Men vill man annat ska man givetvis göra det istället!
Linda: Det är jobbigt. Särskilt för den som är "borta". Ibland känns det som att det är alldeles för långt över Ålandshav.
Mille: precis så är det nog. Att den där känslan av att något saknas försvinner när man får barn. Livet får ju en annan innebörd då på något vis.
Men som du säger så kanske det inte är så för alla. Jag vet inte hur det är för mig.
Skicka en kommentar