Vi sitter i ett rum. Vi är bara tjejer och vi skrattar och skojar och pratar vardagssaker. Trevlig stämning som med ens raseras. I alla fall i min värld.
"Till och med min man lagar mat nu. Han blir tvungen nu när jag är borta så mycket på kvällarna", säger en kvinna och är riktigt stolt i rösten.
Hon nickar åt oss andra som för att få ett tummen upp för att hennes man minsann är en sjusärdeles karl.
Jag borde kanske inte reagera som jag gör. Jag borde kanske nicka tillbaka till kvinnan och tycka att hennes man är duktig. Men jag kan inte.
Det är 2011, 51 år sedan vi lämnade 50-talet och dess urusla kvinnosyn. 51 år. Borde vi inte ha kommit längre än så? Borde vi inte ta för givet att män också lagar mat hemma?
Måste vi fortfarande klappa alla killar på huvudet och säga att de är duktiga när de lagar mat, dammsuger eller gör något annat i hemmet? Jag vägrar.
Jag får ingen klapp på mitt huvud. Och jag borde väl vara lika mycket värd som min kille? Jag jobbar heltid precis som han, jag har fritidsintressen precis som han och har lika lite lust att ställa mig och laga mat efter jobbet som han har.
Varför ska han då få en duktighetsstämpel när inte jag får det?
7 kommentarer:
Word.
(Att det sen är D som är den duktiga i vårt hushåll medan jag är lat, är en annan diskussion.)
Bra Matilda! Nästa krönika till folket? :)
Håller med! Fan, vad trött man blir!
Känns skönt att vi är fler som tycker samma sak. När händelsen inträffade kändes det som att jag var den enda som reagerade. Blev nästan lite mörkrädd.
Den här diskussionen har jag varit m om många gånger också! Kan tillägga att jag tycker precis som du, men ändå vet jag med mej att jag kan fastna i fällan att det låter som att jag tycker olika... Förstår du hur jag menar? Men mycket, mycket bra skrivet!! Publicera i tidningen, vetja ;-)!
Här är det Stefan som är duktigast och jag som får klappar på huvudet om jag gör något, hehe.
Men jag håller med! Jag fick ett utbrott då alla gick och berömde den lilla insatsen mitt ett ex gjorde (synligt förstås) till ett kalas (ja, för familj alltså), medans jag hade gjort allt annat. Urk!
Erica: Det är lätt att fastna i fällan. Men jag är uppvuxen med en pappa som i stort sett alltid har lagat maten och därför har jag hela mitt liv tagit för givet att det är så det ska vara. Så jag reagerar alltid så här starkt när folk berömmer sina män.
Linda: Usch! Det är som med grillning. Männen grillar oftast medan kvinnorna gör allt det andra. När maten sedan ställs på bordet är det männen som får allt beröm för maten.
Hallå?! De har stått och druckit öl och tittat på elden. Suck.
Skicka en kommentar