Med ett ryck vaknade vi båda två, gnuggade våra ögon och försökte lokalisera var ljudet kom ifrån. Det tog några sekunder innan hjärnan kopplade: Det spöregnade.
Så låg jag i sängen och lyssnade på ovädret genom det öppna fönstret, på hur regnet smattrade mot berget utanför och hur åskan kom allt närmare.
Och allt jag kunde tänka var att det var fullkomligt underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar