Jag vet att jag borde sluta titta. Jag vet att jag borde sluta läsa. Men jag kan inte. Jag har ångest, precis som i går. Det känns så nära, som om det skulle kunna ha hänt mig, mina vänner, min familj. När jag var 16 år och var på läger. Det känns bekant, men ändå mest som en skräckfilm. En fruktansvärd skräckfilm. En sann skräckfilm.
Just nu 84 dödade på lägret. Sju av bomben i Oslo. Berättelserna från de överlevande är skrämmande. Ångestframkallande. Jag kan inte föreställa mig. Jag kan inte förstå. Har det hänt? På riktigt? Och därför fortsätter jag läsa. Därför fortsätter jag titta. För att försöka förstå. Men det ger bara mer tårar och mer ångest.
3 kommentarer:
Känner likadant, vet att jag borde sluta läsa men kan inte. Obehagligt nära. Det kunde varit här, det kunde varit vi....
Jag tror att det beror på att man inte kan förstå som man vill läsa mer och mer och mer. Så är det för mig i alla fall.
Och så är jag lite chockad samtidigt.
Skicka en kommentar