Trevlig valborg hörrni!

Älskade valborg (i år igen)

Varför skriva samma sak igen liksom? Hänvisar till fjolårets valborgsinlägg.

När jag slog upp ögonen

Och mitt i allt hade finast björken fått musöron! Den här tiden är den bästa. Den bästa bästa!

Skräckfilmsdrömde i natt

I natt drömde jag om zombies som var extra svåra att döda. Man var tvungen att klyva hela huvudet med en yxa för att de skulle sluta vandra. Alltså på längden, så att det blev två separata halvor.
Det värsta var att min pojkvän hade blivit zombie och jag var tvungen att klyva hans skalle. Fy fan.

Tror mitt undermedvetna väntar på säsong två av världens bästa zombieserie: The Walking Dead.

Funderar för övrigt på att samla alla mina vidrigaste mardrömmar och göra en skräckfilm av det. Jag skulle i alla fall bli vansinnigt rädd.

Doktor blogg

Eftersom jag är lätt hypokondrisk vågar jag inte googla. Kanske ni kan hjälpa i stället?

1. Hur vet man om man har löss? Kliar det?
2. Slutar man få träningsvärk om man tränar ofta?
3. Varför får man leverfläckar och vad har de för syfte egentligen?

Tack på förhand!

På repeat i dag

Valfri tolkning varför. Hehe. (skojar)

Bra saker

• Min ena kollega gick och köpte key lime-paj vid tvåsnåret. Oh my, vad gott det var.
• I morgon kommer samma kollega att leverera en back weissbier till mig! Oh my, vad snäll han är!
• Solen skiner. Oh my, vad härligt det är.
• På lördag ska vi grilla stora mängder gott färskt kött. Oh my, vad kött det ska ätas.

Saker som inte är så bra:
• Oh my, vad mycket jag har att göra på jobbet i dag.

Ps. Oh my vad många ”oh my” det blev.

Det är något som gnager och skaver

Där inne alltså. Inne i mig. Och det gör mig ledsen.

Dagens middag

Thaisoppa/gryta med kyckling, grönsaker, kokosmjölk och lite annat smått och gott. Görgött!

Det händer mycket spännande på Facebook i dag

Och i Karlstad för den delen. Min gamla klasskompis status:


Uppdatering. Och så här gick det:
”Trots den något vingliga starten så höll hon sig på torra land! Det värsta var dock avslutningen: eftersom kommunen (av naturliga skäl) inte satt upp toalettrullehållare just där fick hon använda en näve gräs. Fast det var mer näve än gräs. Därefter direkt till ölburken. Med samma näve.”

Stackars arma kropp

I måndags ”roade” jag mig med att trava ved i typ två timmar. Det innebär gå tre steg, böja sig ner, plocka upp två vedklabbar, resa på sig, gå tre steg, böja sig ned och lägga ner två vedklabbar. Och så upprepar man proceduren gång på gång på gång på gång i all oändlighet. I alla fall är det så det känns när man håller på.

För en otränad är detta mycket ansträngande. Mina lårmuskler, eller ja vad som ska vara mina lårmuskler, värkte som aldrig förr i går. Precis som rumpmusklerna.
Gårdagen var därför en pina. Särskilt varje gång jag skulle resa på mig eller sätta mig ner. Eller gå. Eller i största allmänhet röra på mig.

Så fick jag för mig att jag skulle ut och springa efter jobbet. Jävla dumhuvud, säger jag bara.

I dag: Aj.

Borde kanske korrläsa

”Och de ska vara lika gamla som mig”.
Oh my! Jag kallar mig journalist och allt. Borde kanske korrläsa mina blogginlägg innan jag publicerar. Men fasen vad tråkigt det är. Och så blir det ju inte lika spontant.

(Har ändrat mig till jag. Stod inte uuuuut.)

Hur gammal är jag egentligen?

Jag häpnas alltid över att en del gamla klasskompisar ser ut som GUBBAR. Typ 45+. Tunnhåriga, lätt överviktiga, stor mage, flint och glasögon.

Och de ska vara lika gamla som jag! Det är något som inte går ihop här. Var inte jag typ nästan 19 nyss?

Bäst i världen, typ

Vad jag har gjort i kväll sa ni?
Nä, inget speciellt liksom. Bara SPRUNGIT i trettio minuter. Och det är inte ens maj kan jag meddela.

Jag är så jävla bra! Ja, jag får vara både självgod och skryta. Så det så!

Kan ni vara min disciplin?

Jag är världsbäst på att kompromissa med mig själv och övertyga mig själv om att saker jag tidigare har bestämt mig för inte längre gäller. Med andra ord: Jag saknar disciplin.
Det var samma sak när jag rökte. Så gott som varje kväll när jag hade gått och lagt mig i sängen tänkte jag ”i morgon, då ska jag sluta röka”. Eller när vi byggde hus. Då sa jag ”i morgon, då ska jag åka till bygget och slipa spackel så att vi kan flytta in någon gång”.
Och nu låter det ”i morgon, då ska jag gå ut och springa eller åka till gymet och lyfta vikter. Jag ska bli stark och snygg!”.

Problemet är att i alla de tre ovanstående fallen lyckas jag dribbla bort mig själv. Lura mig själv att jag faktiskt inte alls behöver göra det jag sa dagen innan. Övertyga mig själv om att ”i morgon” lika gärna kan vara ”en annan dag”. Och så lägger jag mig på soffan och pillar mig i naveln i stället.
Men nu har jag kommit till vägs ände. Jag måste göra något åt min värkande rygg. Jag måste göra något åt faktumet att jag flåsar av att gå de tre trapporna upp i tidningshuset varje dag. Och jag måste göra något åt att mina stackars muskler, som visserligen aldrig har varit så särskilt stora, är på väg att förtvina.

Men eftersom jag saknar disciplin väntar stora utmaningar. Och jag klarar inte av dem på egen hand.
Därför offentliggör jag nu mitt tänkta mål: Att under maj månad springa minst två gånger i veckan.
Så nu hoppas jag att ni hjälper mig, frågar mig hur det går med löpningen, pushar mig till att lyfta arslet från soffan och på alla sätt och vis är besvärliga och gärna slavdrivande. Har vi en deal?

Publicerad i Ålandstidningen.

Skryt skryt skryt

”Nämen vad brun du är! Vad snyggt!” utbrast kollegan när jag kom in på jobbet i morse.

Så nu går jag runt och slår mig för bröstet. Fatta, jag är brun! Woho!

Låt det aldrig vända tillbaka

Barfotaben med gräs mellan tårna. Av med linnet eftersom det är inåthelveteförvarmt och kana ner behåbanden. Solen sticker på näsan och solglasögonen hänger där på. Dra upp dem i håret för att få undan luggen och vara sådär härligt åttiotal.

Vinet i glaset och ölen ur burk. Klunk klunk klunk. Ett kilo saltlakrits för att återställa salthalten men ändå smakar läpparna saltsvett efter utomhusarbete. Nästansomna i solstolen och äta god mat.

Så här, precis exakt så här vill jag leva resten av mitt liv. Låt det fortsätta vara sommar nu. Snälla?

Vetefan vad som flög i mig

Fredagskvällen blev fin ändå. Och effektiv: Jag har sytt in en klänning, skypat, provat hela skogarderoben, druckit en weissbier, rastat hunden, spelat spel på datorn, lagat en stek och gått och lagt mig.

Men jag är fortfarande hungrig.

Känsla just nu

Fullkomligt nöjd och lycklig.
Kan inte ens sätta ord på det bättre än så. Är inte det underbart så säg?!

Överraskning del 2

Mysmiddag hos extrasyster med hela familjen! 20 grader i solen, röd på näsan, god mat på gång och bubbel på kylning. Woho!

Del ett av överraskningen

Är på väg till Riga! Ätit gott och dricker drinkar! Gött!

Pirrig i magen

Minns ni den här lådan? Om inte kör jag en kort recap: Jag fick den när jag fyllde år av min familj. Den är full med konstiga saker så som tuggummi, hallonbåtar, ett par stringtrosor, en flaska champagne, en leksaksring, ett hårspänne, en sten och ett kinderägg. Alla saker är ledtrådar till vad som väntar nu under påsken.

För i lådan fanns också en lapp där det stod att en överraskning väntade med start på skärtorsdag. Och jag har bara fått en liten ledtråd till: Att pojkvännen ska ta mig till Stockholm där äventyret börjar och att jag ska packa ner tandborste, en snygg klänning, klackskor och vårkläder.
Och i morgon bitti tar vi färjan!

Nu är jag pirrig, nervös och alldeles uppspelt. Jag har fortfarande inte en blekaste aning om vart vi ska och tycker att det ska bli skitkul. Det enda jag vet är att hela min familj också ska vara med, så jag lär bli nöjd oavsett vad som väntar. Åååå vad spännande det ska bli!

Har just genomlevt döden

Att sortera och para ihop typ 40 par nästan, observera nästan, likadana strumpor.
Alltså, det kan inte ens klassas som terapiarbete. Det måste jämställas med att dö.

Tipsar om mitt eget tips

Linn tipsar om ett av mina gamla tips, som jag aldrig tror att jag delat med mig av här på bloggen. Värsta bästa om man har svårt att somna!

Annan onödig info: När jag var ”liten” (egentligen fram tills jag var 16 typ) trodde jag att Darth Vader hette Dark Vader. Haha!

Dagens middag

Spagetti med bacon, spenat och grädde. Och vitlökskrutonger och riven parmesan.
Gjort på ett kick och vansinnigt gott.

Jag ska också börja titta på folk

Hos Älskade dumburk hittade jag det här blogginlägget om mannen som tittar på folk. Han reser alltså runt världen över och har ”performance” som tar några minuter där han går ut och tittar på publiken.
Och folk blir helt gaaaalna och säger att han förändrats deras liv.

Så här skriver Faktoider:
Braco (uttalas bratso) är en man i 40-årsåldern från Kroatien. Han är utbildad ekonom men sadlade helt om redan när han var 26 år gammal. Sedan dess åker han världen runt och ger sin show.
Föreställningen är av det enkla slaget. Publiken står vänd mot scenen där Braco ställer sig. Sedan tittar de på varann i 5-8 minuter. Sedan är det klart.
Jo. Det är det som händer.
Åtminstone utåt sett. De som begriper sig på sånt här kan berätta om alla förunderliga saker som händer.

Visst, jag kan förstå om man är en sökande människa som behöver någon form av stöd och ledstjärna för att känna sig hel, men någon sorts gräns måste det ju ändå finnas?
Han säger ju inte ens något som kan få dem att bli så vansinnigt uppfyllda. For christ's sake, han TITTAR på dem!

För övrigt funderar jag på att efterapa hans lysande affärsidé.
Jag kan komma och titta på vem som helst för låt oss säga, en hundring. Euro då förstås. Intresserade?

Så har det gått

- Ligga kvar i sängen i minst 20 minuter till. Check! Låg kvar en timme till.
- Äta frukost utomhus i solen. Check! Åt sen frukost vid ett.
- Fylla på min Spotifyspellista och skaffa Spotify premium. Nej.
- Plocka ur diskmaskinen. Nej.
- Laga mat. Nej, inte det heller.

Det var visst svårare än jag trodde ...

April i bilder

Inspirerad av AMO på Försök att inte se så snygg ut som men jämna mellanrum lägger ut bilder från samma månad men från olika år tänker jag göra samma sak. Här är april.

I april 2011 firade vi finaste mormor som fyllde 80 år med släktkalas hemma hos mamma och pappa.

I april 2010 åkte jag med pojkvännen och hans jobb till München och gick på maskinmässa och drack weissbier tills det rann ut ur öronen på oss.

I april 2009 kom min familj hit och hjälpte oss på vad som ännu gick under namnet ”bygget”. Vi sov också första natten i det blivande sovrummet.

I april 2008 ordnade vi en gigantisk brasa hos våra grannar som hade röjt undan så mycket ris att de fick sjöutsikt.

I april 2007 gick vi på konfirmation för pojkvännens småsystrar.

I april 2006 såg vi en svan som fastnat i issörjan och kämpade sig ut till öppet vatten.

I april 2005 tog vi på oss termobyxor och stack ut på en tidig sjötur, satte oss på en ö och åt tunnbrödsrulle med potatissallad och grillad korv. Och ja, det är jag som sitter där med mat i munnen. Så ung och så oförstörd.

Planer för idag

- Ligga kvar i sängen i minst 20 minuter till.
- Äta frukost utomhus i solen.
- Fylla på min Spotifyspellista och skaffa Spotify premium.
- Plocka ur diskmaskinen.
- Laga mat.

Ska jag väl klara av va?

Ingen panik över våren

Jag har hört massor med folk som har sagt att de känner sig stressade över att det är vår. Alla måsten som ska göras: tvätta fönster, kratta fjolårslöv, bli brun, plantera, grilla, ta vara på livet så vidare. De har sagt att de inte har ro att ligga stilla, ta det lugnt och njuta.

Men jag känner inte igen mig det minsta. När det är vår blir jag fullkomligt rofylld och lugn. Jag känner, tvärtom mot andra, för första gången att det inte finns några måsten. Bara sol, ljusare kvällar och en natur som vaknar till liv. Och öl! Kall öl i solen. Mmmm, våren är fin den.

Bloggen i ett nötskal

De tjugo inläggen som visades på bloggen innan det här inlägget publicerades var som min blogg i ett nötskal. Nästan allt som jag brukar blogga om och på alla sätt jag brukar blogga fanns representerade.

Lite ytligheter som nagellack, lite allvarligt som hur man får ett förhållande att funka, lite jobbsnack, lite dåliga photobooth-bilder, lite politik, lite mat, lite inredning, lite blaj om vädret, lite störda funderingar, lite musik,lite bilder och lite ”roligt”. Typ. Något riktigt smashing fanns dock inte, men fasen nästan allt annat. Lite roligt faktiskt.

Tre fyra fem? Sex!

Vi diskuterade vid lunchen i dag att några av mina kollegor inte lät sina små barn se på nyheterna eftersom det ofta är ganska mycket våld och hemskheter som kan vara svåra att förklara. Och så pratade vi om hur de gjorde om det kom nyheter på radion, stängde de av då?
Då sa min ena kollega att det inte gick att lyssna på vissa radiokanaler alls med barnen.

– P3 är helt omöjligt att lyssna på. Där pratar de om sex hela tiden. Alltså verkligen precis hela tiden! Jag tycker väl att det borde finnas några andra samtalsämnen, men det är bara sex. Så man kan inte lyssna på P3 om man inte vill förklara avancerade saker om sex för sina barn.

Då sa jag att jag lyssnade på P3. Och möttes självklart av hån på en gång.

– Höhö, otippat att du gör det hörru, sa en annan kollega.

Men vaddå? Sååå himla sexfixerad är jag väl ändå inte? Eller? Är jag?

Bittert valresultat

Är äntligen hemma och i sängen nu. Valbevakningen var intensiv men kul, jag gillar att jobba under hård press och stress. Ibland i alla fall. Nackdelen är att jag liksom skriver per automatik och nu i efterhand inte riktigt har koll på vad jag skrivit. Heh. Nåja, säkert är det läsbart i alla fall.

För Ålands del blev det ingen förändring, som jag misstänkte innan. Elisabeth Naucler fick mer än hälften av de åländska väljarnas röster. Och det måste ju anses bra, trots att valdeltagandet bara var 51 procent.

Mer skrämmande är det sammantagna resultatet i Finland. Sannfinländarna som är ett nationalistiskt högerparti med främlingsfientliga åsikter gjorde ett rekordval och hamnade som tredje största parti (eller om det blev andra största, blev osäker nu).
De fick sammantaget nästan 20 procent av rösterna. Fattar ni, tjugo procent!? Och då ska man veta att de väl kan liknas vid en elakare storebror till Sverigedemokraterna.

Kan bara konstatera att jag är glad att Åland åtminstone har en del självbestämmanderätt som självstyrt örike. Tyvärr inte över invandrarpolitiken ...
Får se hur det här utvecklar sig. Känns rent spontant som att det blir långt ifrån till det bättre i alla fall.

En glad jag från valvakan. Foto: Ida Jansson.

Jobb på en valdag

Kommer just från ett jobb ute i en vallokal. Grymt roligt!
Jag har aldrig jobbat en valdag förut och måste säga att det är både roligt, spännande och intressant.

I och med att det är Finlands riksdag som ska väljas är valdeltagandet på Åland inte så där överdrivet stort, men man känner ändå av pulsen. Åland har bara en plats i riksdagen och den kandidat som får flest röster ska i sin tur föra hela Ålands talan bland de övriga 199 riksdagsledamöterna. En fis i rymden med andra ord. Men ändå en otroligt viktig roll.

Det ska bli spännande att se vem det blir, även om oddsen inte är särskilt höga på att samma kvinna som sitter på posten i dag gör det även efter i kväll. Vi får se helt enkelt.
Själv ska jag sitta på den gemensamma valvakan och bevaka den. Det lär också bli väldigt intressant. Och sent. Får se när jag lyckas komma i säng i natt. Hoho.
Men jag bunkrar energi redan nu med kaffe och glass i solen. Finfint!

Historien bakom bilden

Jag fick frågan av Indian-Mats (vars kommentar jag inte hittar nu och därför inte kan länka) om historien bakom min header.

Det här är originalbilden. Den är ungefär två veckor gammal och fotograferades på krogen strax innan den stängde. Mina vänner var inne på toaletten och jag gick och satte mig på huk utanför eftersom det var vansinnigt varmt där inne.
Och när jag lutade huvudet bakåt såg jag att taket hade speglar.

Så jag fotograferade helt enkelt rakt upp i taket. Och lägligt nog kom min ena vän ut från toan precis samtidigt vilket skapade det där härliga gula ljuset.
Himla odramatiskt och ospännande, men det var historien bakom bilden.

Vilket härligt väder!

Det var bara det jag ville säga. Jag är alldeles salig och lycklig och har varit på roligt jobb i solen och fått korv! Glad glad glad!

Jobbar hemifrån

Jag har alltid trott att jag aldrig skulle klara av att jobba hemifrån. Att jag skulle vara för odisciplinerad för det och sitta och surfa eller göra andra ovettiga saker i stället för att jobba.
Men nej, det går faktiskt alldeles utmärkt! Har börjat dagen i dag med att jobba hemma eftersom jag ska på ett reportagejobb inte så långt hemifrån vid tolv. Och jag intervjuar, bokar tider och skriver som ett rinnande vatten.
Och så kokar jag gott kaffe och sörplar under tiden.

Det här skulle kunna bli en vana tror jag!
(Särskilt när man läser om hur gött Lisa som bloggar på Onekligen har det när hon skriver sin bok! Fuuusk, säger jag igen.)

Chili ala Matilda

Det kom ju önskemål om mera mat på bloggen. Och jag gillar ju att både äta och laga mat och är dessutom så nördig att jag gärna fotar mat, så det ska väl inte vara något problem.
Nu får ni därför en av mina paradrätter som ett steg-för-steg-recept: Chili con carne. Säkert på fel sätt enligt alla konstens regler, men det är mitt sätt i alla fall.

Ta fram det du vill ha i. Jag gillar att ha olika färger och kör därför på purjo, paprika och majs. Och bönor i tomatsås och kikärtor eller andra valfria bönor eller ärtor som jag kan tänkas ha hemma. Hade tänkt ha i oliver också, som synes på bilden, men hoppade dem.

Börja med att hälla krossade tomater, ärtor och bönor i en gryta. Späd med lite vatten. Kanske två deciliter eller så. Salta, peppra och låt koka upp och stå och puttra.

Stek under tiden köttfärsen. Salta och peppra den också.

Hacka lök. Jag är inte så förtjust i vanlig lök utan tog bara en halv sådan och mixade med rödlök. Häll i stekpannan och låt steka med köttfärsen. Skala vitlök, antal efter smak, och pressa i. Pressar man blir det aningen kraftigare smak än om man finhackar.

Hacka färsk chili om du har det. Ta bort kärnorna om chilin är jättestark, låt de vara kvar annars. Häll i i den kokande tomat- och bönblandingen.

Eftersom jag sällan hittar tillräckligt starka chilifrukter i affären brukar jag också använda sambal oelek. Häll i lagom mängd, bäst är att smaka av. Krydda också med till exempel oregano, paprikapulver, cayennepeppar eller andra valfria kryddor och örter.

När köttfärsen är färdigstekt är det bara att hälla i den i den kokande grytan.

Låt koka ett tag till för att smakerna ska blanda sig och att bönor och ärtor ska bli lagom mjuka.

Hacka paprika och purjo under tiden.

När grytan är klar häller jag i paprika, purjo och majs. Sedan låter jag det bara koka upp så grönsakerna blir varma men fortfarande krispiga. Sedan är det bara att smaka av om det behövs mer salt eller kryddor.

Och voila! På typ tjugo minuter har du en färdig och god chili con carne.

Ät och njut!

Presanger, som det heter

I dag fick jag spontant besök av J och T på jobbet. Och inte nog med det, de hade dessutom med sig presenter! En världsgod smoothie och Foo fighters senaste ”Wasting Light”. Så snälla!
Och så är det fredag i dag. Och livet leker! Enda nackdelen jag kan komma på är att jag inte får sitta i solen och dricka öl nu när alla andra gör det. Fuuuusk.
Ska dock ta igen det med råge någon annan dag. Hehe.

Ett tillägg till listan

• Att inte vara otrogen. Jag tror inte ett skit på öppna förhållande.

Önskerubrik: ”Hur man håller liv i ett långt förhållande”

Jag känner mig som någon allsmäktig om jag ska svara på den frågan. Hur håller man liv i ett långt förhållande? Jag har inga svar. Jag provar mig fram. Dag för dag typ.
Men okej. Det här tror jag är viktigt:

• Att älska varandra.
• Att låta den andre ha egentid och låta den ha sina intressen. Så till vida att man fortfarande hjälps åt hemma och har tid för varandra alltså.
• Att lita blint på den andre och inte vara svartsjuk.
• Att respektera den andres åsikter, även om man inte håller med.
• Att kunna prata med varandra. Om allt.
• Att skratta ihop.
• Att hjälpas åt. Med allt. Och hjälpa den andre med saker man själv kan bättre.
• Att kunna bråka. Och bli sams.
• Att inte småtjafsa för mycket. Det utarmar förhållandet på sikt.
• Att inte kalla varandra fula ord.
• Att inte prata skit om den andre inför andra eller kalla partnern ”kärringen”, ”regeringen”, ”gubbfan” eller något liknande.
• Att vara vän med sin partner.
• Att känna sig bekväm och lugn i den andres närvaro. Att kunna vara sig själv liksom.
• Att inte glömma bort att kramas och pussas. Och ha sex.
• Att umgås och hänga ihop.
• Att göra saker för den andre även om man inte vill eller orkar.
• Att inte försöka förändra varandra.
• Att kunna kompromissa.

Det tror jag i alla fall är en bra grund för att ett förhållande ska hålla. Resten får man kämpa med. Ett förhållande är inte alltid en dans på rosor, men då gäller det att fundera på vad man vill och känner och sedan bestämma sig. Och har man bestämt sig för att man ska hålla ihop är det bara att arbeta på det.

Den kommer sakta men säkert, sommaren

Kvart över tio lämnade jag tidningshuset i kväll. Kvart över tio och det var fortfarande lite ljust. Himlen hade en rodnad vid horisonten och det spreds ett blåaktigt sken från solen som gömde sig där bakom.

Och så luktade det. Jord och varm asfalt, som en sommarkväll fast utan blommor. Och nere vid småbåtshamnen kunde jag höra hur måsarna slogs.
Det är inte långt kvar nu. Snart är den här. Snart snart snart.

Önskerubrik: ”Vill jag ha barn?”

Ja!

Bloggar mat

Don't mind att jag inte ens är sminkad ännu ...
På uppdrag av Linn och Tesa bloggar jag mat. Tyvärr äter jag en rätt som jag har visat här förut. Fast den här gången med paprika i också.
Här är receptet.

För er som älskar Lovisa Burfitt

Mina vänner känner mig, tror jag bestämt. Fina Åsa (som för övrigt börjat blogga igen) tipsade mig om att Rädda barnen kommit med sin nya kollektion av serien ”Design för barns rättigheter” och hittade att Lovisa Burfitt designat finfina muggar.

Och jag som är vansinnigt svag för hennes alster skulle gärna köpt dem om jag inte redan hade fullt i köksskåpen. Men jag tipsar vidare i stället.
Så får jag nöja mig med att titta på min tavla i vardagsrummet, kuddarna i vardagsrumssoffan och på duschdraperiet i badrummet, alla designade av den kvinnan.

För övrigt kan jag tipsa om att det är skitbra att beställa från Rädda barnen. Beställde en Cassandra Rhodin-tavla därifrån för några år sen. Fina grejer där pengarna går till välgörenhet. Klassisk win-win.

Det är öken i min hjärna just nu

Flera har de senaste dagarna skrivit eller sagt att de är håglösa, hängiga och har noll lust eller energi till att göra något. Och jag har bara nickat jakande. Jag med jag med jag med!
Jag lever knappt och min hjärna har tagit vårledigt. Det enda den vill göra är att fylla min kropp med öl och godis. Och det skapar inte särskilt mycket blogginlägg.

Så jag vet inte riktigt men tänkte att ni kanske kunde hjälpa? Vill ni läsa något speciellt? Kanske att jag skulle visa fler bilder? Kanske bjuda på mer av min magiska kokkonst (hehe)? Eller skriva om något djupt och allvarligt?
Eller vill ni veta något om mig? Eller kanske göra som andra bloggare har gjort och be er skriva en rubrik till mig?

Man kanske kan sammanfatta det och säga: Jag är öppen för förslag. Om det finns några vill säga. Flera har ju som sagt skrivit eller sagt att de är precis lika lama som jag ...

”Den billigaste lyxen en kan ge en onge”

Den där om Jenny skriver om musik och skriver att en kille som spelar i ett band sjöng på hennes bröllop.
Och det fick mig att tänka på min ena systers bröllop och vem som sjöng på det. Ganska otippat var det han här killen i soffan i klippet, lägligt nog från filmen Bröllopsfotografen:

Hahaha! Han är lika rolig i verkligheten.

Man är aldrig för gammal för att leka

En gång när vi avtackade en kollega satt vi i tidningshusets lilla matsal och åt och framförallt drack väldigt mycket. Vi skrattade och skojade och kom mitt i allt på att vi skulle leka lekar.
Så vid tolvsnåret på natten hade en hel alkoholpåverkad redaktion mörkerkurragömma i ett nedsläckt tidningshus. Bland det roligaste jag har gjort i vuxen ålder!

Sviskon och tomat, lite peppar, lite salt

Säga vad man vill om den här låten, men skum text har den i alla fall. Kan inte bestämma mig om det är en inköpslista/recept han sjunger om eller om det är någon form av vegetarianpropaganda. Fast varför skulle han i så fall vilja att Lena, som troligtvis är en gris, fyllde hans mun?

Strofen ”gaffeln och en kniv, en tallrik och ett glas” är i alla fall inte den bästa strofen jag hört, det kan jag konstatera. Men låten är ganska catchy.

sviskon och tomat
lite peppar, lite salt
termometer och en spis
en kokbok, en kastrull

varför är du hemsk och samtidigt glad?
och hur kan jag va vän och samtidigt mat?
ja, varför ligger du där
med ett äpple i din mun?

lilla, lilla, lilla la-la-la-la-la-lena
kom, fyll min mun med dig

gaffeln och en kniv
en tallrik och ett glas
hakklapp och assiett
finporslinet och servett

varför är du hemsk och samtidigt glad?
och hur kan jag va vän och samtidigt mat?
ja, varför ligger du där
med ett äpple i din mun?

lilla, lilla, lilla la-la-la-la-la-lena
kom, fyll min mun med dig

Stay ups och en knorr
en klacksko och en klöv
lilla, lilla, lilla la-la-la-la-la-lena
kom, fyll min mun med dig

Vad gör alla människor hela dagarna?

Alltså, ibland känns det som att jag är den enda slackern i hela världen. Jag gillar att jäsa hemma, sitta framför datorn och dumglo eller att göra det samma framför teven. Eller så hänger jag med pojkvännen eller träffar vänner efter jobbet. Fikar och har mig och åker hem, kissar, tvättar ansiktet och går och lägger mig.

Jag har inget intresse, jag har inget jag brinner för, jag tränar inte och jag har typ inget att fylla mina dagar med. Förutom att jäsa alternativt städa och plocka undan. Och att städa vill man ju liksom inte göra alla dar direkt. Särskilt inte om det inte behövs (som om det någonsin hänt hemma hos mig!)

Så nu undrar jag vad folk gör? När man har jobbat klart liksom? På sin lediga tid? Har alla ett intresse eller? Är det bara jag som liksom går och drar? Så många frågor. Så få svar.

Det rätta receptet

Apropå mina naglar så är det rätta receptet för att få många kommentarer och många som gillar ens bild på Facebook att lägga upp den här bilden:

Oh my. Tror det börjar bli något slags rekord. 20 kommentarer, varav några visserligen är mina egna, och 28 gillningar. And counting ...

Och apropå rätt recept blir det makaronilåda med bacon i dag. Har typ aldrig lagat det förut och har improviserat hejvilt. Det luktar vansinnigt gott i alla fall så jag hoppas på succé.

Lite roligt är också roligt

Beslutsångest ledde till det här ... Ja, det känns ju vårigt i alla fall. Och är ganska roligt.

Hit the road Jack!

Det låter som att helgen varit tung och jobbig men det har den inte varit.
Bortser man från tröttheten var den helt ljuvlig. Jag och T roadtrippade hemhem och vi skrattade mest hela tiden och körde fort. Och (ibland) helt lagligt. Kallade det vår ”jungfrusemester” efter en klassisk felsägning från mig. (Det var ju fredag). Och hemhemma var allt också ljuvligt. Massa kärlek och massa sol. Äntligen är våren här på riktigt!

Men fasen vad dystert

Nej usch vad bittert det verkar när man läser min blogg. Speglar inte alls mitt sinnestillstånd. Jag är ju glad egentligen.
Solen skiner och Foo fighters nya skiva finns på Spotify. Och dessutom har jag finfina nya örhängen som jag shoppade i helgen när jag var hemhemma. Och så blir det falukorv till middag tror jag.

Kan inte bli så mycket bättre alltså.

Jag skulle typ kunna gå och dö nu.
Dödstrött och trumpen. Och så gjorde jag min kollega ledsen helt i onödan. Flåt.

Gråt, glädje och ont i hjärtat

I morse var jag så trött att jag satt och grät vid matbordet. Grät över att jag var glad, över att jag var ledsen, över att jag var trött, över att jag var hemma, över att jag var borta. Över allt. Slut, utpumpad men lycklig.

Helgen var nämligen magisk. Fin familj, fin släkt, fin mat och världens vackraste 80-åring som satt och glittrade som en sol. I gul dräkt dessutom. Hon fick fin present som fick mig att gråta en skvätt och fick höra tal som också fick mig att gråta. Många tårar har fallit.

Allt det fina har rört upp mitt inre, skapat en storm som jag själv inte visste fanns. Inte förrän trycket inifrån höll på att spricka ut genom bröstkorgen. Hjärtat som fysiskt dunkade så hårt och ont att det kändes som ett skärp var alldeles för hårt åtdraget.
Ångest, sa de. Ångestont i hjärtat.

Den här helgen hemhemma har varit omtumlande. Vacker och hård. Jag känner alla känslor på en och samma gång.

Jag är så dum, så dum, så dum

Ibland kan man verkligen inte förstå att jag en gång faktiskt gjorde ett Mensatest och fick gott resultat. Jag är nämligen så jävla pantad ibland. Eller ja, typ jämt.
Särskilt på fredagar, när jag ansträngt skallen i en veckas tid.

Det är på fredagar jag skriver sådana här saker. Det är på fredagar jag stavar hämnd utan n. Det är på fredagar jag skriver ”jag skrattar gått” i stället för ”jag skrattar gott”. Det är på fredagar jag glömmer ord, säger puckade saker och skrattar så jag grymtar.

I dag är det fredag.

På morgonmötet i morse försökte vi komma på kvinnliga företagsledare och kom med lite betänketid på tre stycken. TRE! Detta upprörde mig mycket och jag sa att det var tragiskt att det inte finns fler. Redaktionschefen höll med och sa ”ja, och tänk hur många år vi suttit så här ...” och menade att det liksom inte blir någon skillnad.
”Jaa” sa jag upprört. ”Vi borde ju ha kommit längre, det är ju faktiskt 2009!”

Eeee. Eller ja, vilket år det nu är. *skriver 2011 i handflatan som fusklapp*

Tut tut!

Jag och Annapanna tog med take away och våldgästade födelsedagsbarnet Tesa på lunchen och släpade med henne ut i det ”härliga” vårvädret på picknick. Eftersom det har regnat i stort sett hela dagen hamnade vi under taket på scenen på Torget där vi åt mat och drack lite champagne.

Och fotade lite. Den här bilden får mig att tänka på Pingu och hans strutformade tut tut-mun. Haha! Grattis vännen!

Åtta år som moster

I dag fyller mitt äldsta syskonbarn hela åtta år. ÅTTA! Jag har alltså varit moster i åtta år i dag. Världens stoltaste moster.
Jag minns som i går när lilla Z var ett litet knyte. Som en liten kråka som somnade sött i famnen. Och när han kom med böcker som jag skulle läsa. När vi grimaserade mot kameran tillsammans. När han kastar sig i famnen på mig och kramas.

I dag hade han fått bästa presenten: Ett luftgevär. Med 250 skott och ”säääkert tuuusen pricktavlor”. Fast den roligaste presenten fick han redan i går: Att gå på hockey och se Färjestad vinna första matchen i SM-slutspelet.
Stora, fina och alldeles underbara Z. Grattis på åttaårsdagen!

Blåsippan inne i köket den står

Titta titta vad fina B kom med till mig. En fin bukett med vårens första blommor!
Ännu mer lycka!

Da burger

Linn, jag läste att du var sugen på hemmagjord hamburgare. Här får du en! Teleporterad och klar, only for you.

God damn vad god den var också! Fasen bättre än Texas Longhorns. Och det säger mycket det.
Och självklart åt jag en hel del av köttfärssmeten innan jag stekte också. Mycket fin.
Jag = mycket nöjd.

Ofattbart lycklig just nu!

Äntligen! Som jag har längtat!

Just nu:

Längtar sjukt mycket efter ett glas vin. Orsak oklar.

Jag borde inte plåga mig själv men ...

... jag kan inte låta bli att titta på sommarbilderna från i fjol och längta tills jag får ont i magen. Vet ni, snart är det sommar. Snart, snart, snart!

Aningen besatt av The Strokes just nu

När jag vaknade i morse hade jag den här låten på hjärnan.
”Tell me what happened, tell me what happened, tell me what happened, if you like ...”

Jag är lam, vill vara levande

Jag känner mig så less på att kana runt nu. Less på att bara flyta med, aldrig fatta beslut, aldrig beröra det som finns där inne på djupet. Längtan, saknad, sorg och kärlek. Aldrig ta tag i mitt liv.

Aldrig komma någonvart, utan bara vara här. Mittemellan. Varken duktig eller dålig, varken vuxen eller ungdom, varken eller. Ingetdera. I någon slags limbo där jag bara flyter. Och jag är less på det.

Jag är less på att jag aldrig tar tag i saker. Att jag aldrig börjar träna trots att jag vet att det gör mig gott. Att jag inte har några vettiga intressen som stimulerar mig på flera plan – kreativitet, glädje, lust! Att jag aldrig rycker upp mig, tar mig i kragen, orkar, har lust och vill göra någonting. Jag är less på det här!

Det känns som att jag skulle vara deprimerad, men är glad. Men känslan, orkeslösheten och oviljan att göra något är den samma. Förlamad. Fast glad.
Och jag vill inte ha det så! Jag vill inte vara lam, jag vill vara levande. Men orkar liksom inte ta tag i det. Jobbig paradox.

Jag har de roligaste vännerna!

När vi satt och snackade strunt ute på krogen i lördags om mina singelvänners imaginära kontaktannons skickade den ena av dem in det här till tidningen.
Satte teet i halsen i morse eftersom jag skrattade så mycket när jag läste det. Hahaha!

Äckligt? Näää ... Eller?

Är det äckligt att äta köttbullssmet? Jag tycker typ att det är världens godaste, och det tycker mina systrar och mamma och några av hennes systrar med. Färsk god köttfärs med ströbröd, ägg, massa lök och massa svartpeppar! Oh my vad gott det är.

I morgon ska jag lämpligt nog göra egna hamburgare ...

I öronen i dag

Senaste singeln Machu Picchu är en så jäkla skön låt. The Strokes gör det igen. Lyssna bara på introt! I lööööve it.

Och så går världen under

I natt drömde jag att hela Japan hade sjunkit till botten, eller om det blivit dränkt av en stor tsunami. Obehagligt var det oavsett, hela världen var liksom i ödesstämning. Ni vet så där som på filmer när världen går under. Mörkt, död och elände.

I dag har min värld gått under på ett helt annat sätt. Jag har glömt min Förvarets hudsalva i partyväskan som ligger slängd hemma på hallgolvet. Och jag sitter förstås fyra mil därifrån med snustorra fnasiga läppar. Och dör!
Finns det kanske någon i Mariehamn som har smugglat lite militärsalva till demilitariserade Åland? Kan betala dyrt för det i så fall!

Ibland

Ibland är livet bara upp och ner, ut och in och alla känslor på en gång.
Ibland önskar jag att jag inte var jag.

I dag är en sådan dag.

Sa ju att den inte skulle bli så långvarig

Lite nytt på bloggen. Får se hur länge jag känner för att ha det här huvudet.

Det bästa är att skratta åt sina egna skämt

Häromveckan gick jag med i Memolane som är en sorts samlingsplats för alla ens sociala nätverk. För att hålla koll på vad man gjort och sagt på olika ställen typ. Och det är skitkul. Om man vill se gamla statusar från Facebook eller gamla Twitterinlägg i alla fall.

Det vill ju jag eftersom jag är så självgod att jag gärna sitter och skrattar åt saker jag själv har skrivit. Hehe. Ett urval:

”Är kaffestinn, hormonstinn, känslostinn, fiskstim.”
”Har en liten pekineser innanför tröjan. Eller så har jag bara hicka.”
"Funderar. Vet inte vad jag ska laga till middag. Vad passar bäst, rödvin till minestronesoppa eller rödvin till chili con carne?”
”Har en deg av american pancakes och bacon i magen. Kräks jag upp den kan jag laga ungspannkaka ...”

”Har inget skinn på näsan. Inte för att jag har blivit mesig, snarare för att jag gnuggat bort det med snorpapper.”
”Folkbildar: Döva kan inte bli sjösjuka. Trapetskonstnärer blir det väldigt sällan.”
”Antecknar till och med freudianskt. Karlar blev Kukar. Whats up brain?”
”Matilda Andersson has been eating to many dustsuckers.”

”Undrar varför man har en sportbil när man ändå kör 80 km/tim på 90-väg. Man skulle ju lika gärna köpt en Ford fiesta.”
”Skulle behöva komma på ett sätt att bli deffad utan att röra mig. Som gärna ger bra kondis också. Och magrutor. Och snygga armar. Och så får jag gärna bli lite brun också.”

”Vill ha en egen tant”.
”Kollegan lutade sig just över mitt anteckningsblock, skakade på huvudet och sa: Du behöver i alla fall aldrig köpa en dokumentförstörare.”
”Konstaterar att det är mindre trevligt att nysa i armvecket när man har kortärmat.”
”Rapar lök och minns svunna tider. Typ lunchen”.

Nördhumor

Googla ”Helvetica”.
Hihihi. Skitkul för en typsnittsnörd som jag.

Så förde Sovjet krig mot Ryssland

Ibland undrar jag hur synapserna i min hjärna funkar. Kugghjulen där inne verkar nämligen haka på fel kugge med jämna mellanrum. Det snurrar men aningen hackigt och knackigt liksom.

Oftast sker det när jag ska prata, jag får någon form av tillfällig afasi och glömmer ord eller helt enkelt vart jag är på väg med min mening. Eller så byter jag ut ordet jag tänkt säga mot ett annat, liknande. Eller mot något helt annat ord. En gång blev till exempel ordet ”påse” ”spade”.

Jag brukar skylla på att jag är tankspridd, men även när jag är grymt koncentrerad och fokuserad händer det. Så den dåliga ursäkten är just bara en dålig ursäkt.

Det värsta är när det här händer på jobbet. Jag är ju extremt beroende av ord i mitt yrke och hittar jag inte rätt kan en hel text bli felaktig. Oftast lyckas jag, men ibland hakar kuggarna fel även på jobbet.

Det var som häromveckan då jag skrev om den stora abborren som fångats i vattnen utanför Kökar och som man trodde kunde vara världens största abborre. Mitt i texten hade jag plötsligt skrivit ”rekordGÄDDA” och trots att jag korrekturläst texten såg jag inte felet. Förrän dagen efter vill säga, när tidningen redan var tryckt och utdelad.

Värst var ändå det extrema men roliga felet jag skrev för någon månad sedan med anledning av att några ålänningar skulle få en medalj från Ryssland efter deras insats vid det ryska ubåtsvraket som hittades strax utanför Märket.
Jag skrev: ”Medaljen är kontroversiell eftersom Sovjetunionen förde ett anfallskrig mot Ryssland under den tid då ubåten förliste.”

Ooops. Så hade min disträa hjärna plötsligt skapat ett inbördeskrig.

Publicerad i Ålandstidningen.