måndag, december 19, 2016

Om håret, gäster, sängen, magen och det där andra

I dag när jag kom hem var det bara A hemma. Det var första gången på tio dagar eller nåt som vi inte har gäster här. Inte för att gäster är så jobbiga, men det är rätt skönt att kunna gå runt i trosor hemma och liksom bara vara tyst och stilla utan att bry sig om någon annan. 
Till jul får vi gäst igen, A:s syster kommer och firar med oss nu när vi bestämt oss för att bara vara hemma. 
För övrigt det bästa beslutet som fattats. Herregud vad skönt att inte åka nånstans utan bara vara hemma, bara vi tre, och göra precis vad vi vill. Exakt det jag behöver just nu. 

Så har vi köpt ny säng också. En mindre. Kanske ologiskt nu när vi blir tre, men för att babyn ska kunna få en egen säng krävdes en mindre. (På önskelistan till drömlägenheten: Större sovrum.) Vi fick också vända sängen 45 grader för att barnsängen ska få rum och det var typ det bästa vi gjort. Plötsligt vaknar vi till fönsterutsikt. Helt ljuvligt. 
Köpte också en ny fåtölj när vi ändå shoppade. Den var rätt billig och nåt min mamma faktiskt pushade för. "Du behöver ha någonstans att sitta när du ammar eller matar barnet." Och det har hon ju rätt i. Vår, eller hyresvärdens egentligen, stora schabrak till soffa är typ den obehagligaste som finns att sitta i en längre stund, så hon har nog rätt. 

Magen mår fortsättningsvis bra. Tror jag. Viktkurvan hade gått ner lite lite på sista besöket men barnmorskan trodde det berodde på att babyn hade fixerat sig i bäckenet. En halvtimme senare fick vi det bekräftat på det extra ultraljudet. "Babyn ligger som en propp" sa hon. Och moderkakan har flyttats uppåt så det bör inte vara problem att föda vaginalt. Eller ja, i alla fall inte på grund av att moderkakan är i vägen. 
Har fått min första riktiga krämpa också. En nerv som är i kläm på magen. Det känns ungefär som att någon har eldat på en kniv och sedan sticker in den strax till vänster om mellangärdet. Gör så förbannat ont att jag, som aldrig går till läkare i onödan, funderar på att gå till vårdcentralen och få nån typ av råd eller medicin för att få det att sluta. Det hugger liksom till vid de mest olämpliga tillfällena. Eller ja, typ hela tiden faktiskt. Vaknar flera gånger varje natt och störs av det både hemma och på jobbet. Och kan knappt nudda huden där heller eftersom den liksom brinner. 
Borde kanske inte klaga egentligen, jag som inte mått illa eller haft någon foglossning eller någon annan krämpa under hela graviditeten. Men va fan, lite får jag väl också klaga. Det gör ju vrålont. 
Kulan! Där jag numera spiller mat. 

Och så håret då. Jag var så jävla less på mitt hår att jag spontanbokade en klipptid. Jag brukar inte vara sentimental eller ångra ett frisörbesök, men fan vad jag ångrade detta. Han färgade mig helt okej, även om det fläckvis känns lite randigt och lite väl gult, men klippte mig helt åt skogen. Jag ville ha en uppklippt frisyr med kortare nacke och längre fram. En lång bob typ, luftig och fräsch. Hade för första gången någonsin sparat en bild i telefonen och visade honom den innan. 
Gick därifrån med en trekantshatt på huvudet. En rak page, utan tillstymmelse till uppklippt och inte ett dugg längre fram än bak. Dessutom klippte han för mycket och helt spikrakt i topparna. 
Så himla besviken. 

Som tur är ser det ju helt okej ut ändå, om jag kämpar lite med att få ner fluffet vid öronen. Det blir ju så knäppt när det är så himla tjockt där.
På jobbet sa mina kollegor att jag har Skam-Nooras frisyr. Och vad jag har förstått är det hett eftertraktat just nu. 
Själv sparar jag serien till föräldraledigheten. 

Inga kommentarer: