Sånt där som hänt

Jag läste "En dag" häromdagen. Sträckläste och grät och grät och grät. A som också har läst den var less på karaktärerna, tyckte inte att de utvecklades utan var barnsliga och bara inte fattade. Kan förstå, men boken gav mig ändå en timmes flödande tårar. Hulkgrät när den var slut och jag tror jag kände igen mig. Blev för verkligt. 

Dagen efter var ögonen rödplufsiga fram tills jag gick i duschen vid halv två-tiden. 

Nästa vecka är min sista kvällsvecka. På länge. För alltid? Med mitt jobb har man ju ingen särskild plats utan jag är bara anställd som webbredaktör och sen kan jag hamna lite varstans. I maj jobbar jag 9-17 och sen i juni och juli är det rätt många pass 6-14. Känns skönt. Med omväxling efter ett år med i stort sett uteslutande kvällsjobb. Och andra saker att jobba med en samma samma samma som det har blivit mycket nu den senaste tiden. 

I helgen tog jag grönt kort i klättring också. Grymt gött. Jag klättrade när jag pluggade 2003-2004 men sedan dess har det inte blivit mycket av den varan. Men nu kanske det blir en ändring? Nån form av träning skulle inte skada direkt.