Vi har nyss bytt plats. Jag på shotgun, han i förarsätet. Jag sneglar på honom. Solglasögonen, som egentligen är mina, sitter perfekt på näsroten och håret är lite vilt efter blåsten.
Och trots att vi har setts i mer än ett år nu, trots att vi bor ihop, så pirrar det i mig. Det pirrar när jag sneglar på honom. Pirrar för att han är snygg och härlig och min. Och jag, jag är fortfarande så där löjligt kär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar