Jag ser det på timehop också. Undermeningen i inlägg på Facebook. Mycket vin, mycket jobb, mycket allt annat än den jag levde med.
Jag minns hur jävla jobbigt det var att veta att tio år skulle vara över. Att veta att mitt liv alldeles snart skulle förändras. Jag var livrädd. Trodde att jag skulle bli ensam. Ensam utan vänner, ensam utan kärlek. Grät hos terapeut och ältade.
Trots att den där jobbiga känslan påminner mig varje höst vet jag ju att det blev bra. Att det bara var något att genomlida för att komma ut stärkt och faktiskt till ett bättre liv.
2 kommentarer:
Vilken tröst ändå, att veta att om det kommer en jobbig period igen så vet du att även den kan gå över och det går att komma ut på andra sidan. Och så fint du verkar ha det nu!
Ja precis. Det känns bra att ändå ha den erfarenheten med sig.
Och så himla mycket bättre det är nu! På alla plan!
Skicka en kommentar