Inte värre än att en helg och en soffa botar allt

Så är det fredag och jag tvingar mig pigg och åker till frisören för inbokad tid fast att jag inte har råd egentligen. Bränner för mycket pengar där men kommer hem till ett hem där mamma och pappa och en ny soffa finns på plats. En ny soffa som i deras gamla röda bäddsoffa. Redan ligger hyresvärdens fula gråa, sönderrivna av katterna, brännhålsmärkta av tidigare hyresgäster (?) och sutten så mycket i att den tappat formen-schabraket till soffa på tippen. A skickade meddelande: "jag jublade när maskinen tuggade sönder den". Den gick inte ens att ge till välgörenhet. 

Och så äter vi okej mat, jag steker köttet för lite. Har tappat hur man gör när jag nästan aldrig steker kött längre. Sen sover vi. Vaknar av grinigt barn som har vaknat sjuhundratrettiotre gånger eftersom han är förkyld och hängig. Men det känns okej när vi har sällskap. Åker på stan och handlar knallorange tröja och två muggar med svanhalsar, trots att de inte ryms i köksskåpen. Babyn sover två timmar i vagnen. 

Köper vitkål och ingefära och vitlök och chili och koriander och så åker vi hem och gör egna dumplings. Herregud vad gott! Herregud! Bland det godaste jag lagat någonsin. 

Så blir det söndag och vi lagar blomkålssoppa, vinkar hejdå, slappar på soffan och äter rester. Somnar sedan halv tio på soffan och snubblar till sängen redan då. Det blir måndag när alla andra jobbar men vi är lediga och solen skiner så vi går på långpromenad till stora Coop och handlar så mycket mat vi orkar bära och lastar barnvagnen baktung med resten. A lagar stuvade makaroner till oss sedan tillbringar vi resten av kvällen i den nya sköna soffan, hela familjen. 

Och all stress är som bortblåst. Jobbet känns så avlägset och fjärran, här i vår nya röda sköna soffa.