torsdag, maj 18, 2017

Om amning och mat – med risk för att reta upp folk

När Felix var nyfödd gick jag med i en grupp på Facebook som ska ge stöd och råd till ammande. Jag hade så ont då och ville mest bara veta att det onda skulle gå över och att allt skulle bli bra och tyckte kanske att det hjälpte att läsa om andra soom hade samma problem. Eller så hjälpte faktumet att det liksom slutade göra ont när bröstvårtorna hade vant sig vid den omilda behandlingen.
Men sedan dess har jag nästan bara blivit irriterad över saker som skrivs i gruppen. En del, som det alltid finns i sådana här stora Facebookgrupper, är så himla mycket pro amning att de beter sig som att de är med i en sekt och att amning är messias.

Någon stackars krake skriver ”Det gör så ont och bröstvårtorna blöder, barnet går inte upp i vikt som det ska och jag mår psykiskt dåligt när jag ammar” och ändå är det någon som skriver ”Bara att fortsätta kämpa! Mjölkproduktionen ökar ju mer då låter barnet suga på dina bröst. Och ge för guds skull inte flaska, inte ens tillfälligt, för då kan barnet bli tuttförvirrat (jo det är ett ord i amningsvärlden) och vägra ta bröstet sedan.”
Och jag förstår inte att det ska ammas till varje pris? Nu får de som tycker annorlunda gärna förklara.
Ersättningen i dag är ju superbra och lika näringsrik. Och jag förstår heller inte hur argumentet med att barnet inte får lika mycket närhet och tröst när det flaskmatas? Hur matar de barnet då? Man håller väl ändå sin baby i famnen och matar och vaggar och vyssjar och tröstar ändå? Det är ju inte direkt så att ett barn som flaskmatas får ligga på en steril plåtbricka utan närhet medan någon sticker in en flaska ersättning i munnen på hen.
Och om brösten blöder och man mår dåligt är det väl jättebra att kunna ge ersättning i stället för att sitta och fälla tårar medan babyn sliter i bröstet och ändå inte får i sig tillräckligt med näring?

Men sedan kanske jag inte förstår ordentligt eftersom jag heller inte älskar att amma. Det är skitpraktiskt och jag gör det gärna, men jag kan inte säga att det är det mysigaste i livet och att jag aldrig vill sluta. Det liksom bara är praktiskt och enkelt och ett sätt för barnet att få mat i magen. Det är till exempel så mycket mysigare när han ligger och myspratar med mig på soffan, då han ler och skrattar åt mig. Utan att han har en bröstvårta i munnen.
Ibland är det också jobbigt eftersom jag blir så bunden och låst. Även om mina bröst uppenbarligen klarar av att inte bli ammade på sisådär åtta timmar så är det ju inget som jag väljer att göra om jag inte är ifrån Felix.

Jag kommer inte kunna amma i evigheter heller i och med att vi nu har bestämt att jag ska gå tillbaka till jobbet i september, så amningen måste fasas ut nu så småningom.
I och med att vi är med i en allergistudie där man kollar om tidig matintroduktion (och bad med en viss olja i vattnet, men den gruppen är inte vi med i) kan påverka risken att barnet utvecklar allergier i framtiden, har Felix redan nu smakat riktig mat. Rekommendationerna är fortfarande att barn ska helammas eller matas med enbart ersättning tills de är ett halvår gamla men att de kan börja få smakportioner från fyra månaders ålder.
Nu ligger Felix alltså en månad före och jag undrar lite krasst om vi inte kan börja introducera mat lite tidigare också? De nuvarande rekommendationerna ifrågasätts också, läs här till exempel, och jag vet ju att Felix mage klarar av maten utan några större problem. Så jag tänker att det kanske är lika bra att fasa ut anmningen mot mat i stället för till bröstmjölksersättning? Är det fel tänkt?

Hur har ni andra gjort? När han ni börjat ge gröt och lite mer mat än bara att doppa fingret i potatispuré?
Det här är när det är som mysigast. :)

6 kommentarer:

Linn sa...

Allså jag var ju vare sig för eller emot amning innan barn, men kände väl då också att jag inte alls förstår hetsen kring hur en ska mata sitt barn. Låt varje familj göra det som passar dom liksom, sluta tyck. Lite så. Sen fick jag barn och hade en vidrig förlossning och Ellen var tvungen att få i sig mat direkt för hon var utmattad och jag var på operation så hon fick ersättning direkt. Och sen kände jag RÖR MIG INTE! och så åt hon och var så nöjd och glad medan alla andra mammor på BB gick omkring med mörka hål till ögon och tårar på kinderna och försökte amma sina skrikiga bebisar och så kände jag att näe, alltså hon mår ju bra så vi kör på? Så vårt barn har aldrig smakat bröstmjölk och hör och häpna, hon mår ju alldeles prima! Såklart inte utan det dåliga samvetet över vilken kass mamma jag var som inte orkade/ville amma och skadade jag henne för livet då och... Så jävla kasst att det ens är nåt att fundera på. Så länge barnet äter och är nöjd och föräldrarna har det bra är det väl skitsamma vilken mat barnet får i sig? Och gällande närheten så är det ju precis som du säger. Kanske till och med lite närmre ibland i och med att en kan ha ögonkontakt OCH den andra föräldern får ju möjlighet till mer närhet? Ok, jag erkänner, jag är team flaska pga så jävla gött! Hehe.

När det gäller annan mat så är väl rekommendationen att dom ska få smakportioner från 4 månader och att man gör en generell mängdökning? Vi lät Ellen smaka på allt från hon var typ 4 månader och gav smakisar och gröt och yoghurt på sked lite i taget i takt med hennes intresse. När hon var 5 månader satt hon med vid bordet och var superintresserad av mat och det känns ju jättekonstigt att man ska neka matlust? Vi pratade om det i vår föräldragrupp och med vår barnsköterska och hon säger samma sak. Är dom intresserade, låt dom äta! Men tänk på att tarmarna i princip är sterila så ta lite i taget så dom inte får ont i magen.

On top of that: det finns ny forskning som både vår barnsköterska och min allergiläkare tog upp som säger att det finns som ett "fönster" mellan 4-6 månader när barn är mindre benägna att skapa antikroppar mot mat (det som händer vid allergi) så det rekommenderas till och med nu att introducera mjölkprodukter och gluten under den perioden för att minska risken för allergi längre fram.

Ok, varsågod för uppsats!

Matilda sa...

Åh tack för uppsatsen och all input!
Jag tycker väl som du, att det är upp till var och en hur man gör med amning eller inte. Extremt mycket skuldbeläggande är det i alla fall tyvärr. Tragiskt. Som om föräldrar inte har nog med skuldbeläggningar ändå liksom.

Och det med maten tänker jag med. Felix är superintresserad av smakportionerna han får nu och vill ha mer, ska jag då neka honom det? Ger dock inte mer än ett extra slick på mitt finger än så länge, tänker att det får ske successivt.
Och det med allergin vet jag. Är ju som sagt med i en allergistudie där de testar om matintroduktion från tre månader är ännu bättre. Felix äter därmed jordnötssmör, vete, mjölk och ägg nu. Det ska han äta varje dag tills han är ett halvår.

Linn sa...

Alltså Ellen hade inte riktigt fyllt 4 månader och så har det varit med några av mina kompisars barn också. Vi har allihop gett lite smakisar. Mitt bästa tips är att köpa en taste teaser. Det är som en ihålig gumminapp som man stoppar mat i. Då kan dom gnaga och suga och greja men får liksom inte i sig så mycket. Ellen fick sina första tänder när hon var typ fyra månader och tyckte det var jätteskönt att gnaga på lite äpple eller frysta hallon. Och vill han ha mer så kan ni ju börja ge pytteskedar ett par stycken eller nåt. Prova och se vad som funkar med Felix och vad ni tycker är kul!

SARA sa...

Har precis samma inställning till amning som du. Praktiskt, men annars inget särskilt tycker jag. Och inget jag kommer att sakna. Vad gäller matintroduktion så började vi tidigt med H, med BVC som hejade på eftersom han var (och är) rätt tunn. Så när han var fyra månader gjorde jag egen gröt som han åt betydligt mer än smakportioner av, plus introducerade honom för diverse annan mat. Fungerade prima för oss, d.v.s. inga problem med magen, plus att det skapade en unge som faktiskt var matglad vilket gjorde det lättare att fasa ut amningen sen. (Och vi bytte alltså ut amningen mot mat, och skippade ersättning och välling.)

Petra G sa...

Gör som ni själv tycker och märker att fungerar! Själv producerade jag för lite mjölk men kämpade på med en liten skvätt varannan timme som resulterade i att jag var en vandrande zombie och A ständigt hungrig... Tillslut började vi med ersättning vilket gjorde att sambon kunde ta varannan matning, jag fick sova lite mer och A blev mätt och nöjd. Men som sagt, Facebookgrupper är som sekter, lyssna på dig själv och lillegull så blir det nog bra!

egoistiska egon sa...

Jag har precis samma inställning som dig! Med det sagt så var amningen väldigt lätt för mig, hade aldrig (!) sår och Frans ÄLSKADE att amma. Hade rätt mkt mjölkstockningar men lärde mig tillslut hantera dem. Han somnade alltid vid bröstet vilket var väldigt behändigt för mig, för då kunde jag liksom vila ordentligt varje gång han ammade. Minns inte exakta tidpunkter etc men vi hade ersättning som komplement (typ när jag inte var hemma) när jag märkte att jag började få lite mindre mjölk. Hade så satans mkt mjölk att jag pumpade ur och det fick K mata med i början när jag var borta. Angående mat så glömde vi liksom bort att man ska introducera sånt. Ehe. Fick en uppenbarelse på bvc när någon frågade om när man skulle introducera och det var typ då man skulle det. Så vi började med smakgrejer och gick på det F gillade mest. Dvs gröt.

Jag ammade Januari-Oktober. I slutet bara 1-2 ggr/dag. Under sommaren tyckte jag det var skitpraktiskt att fortfarande amma då det var varmt och man alltid hade mat med sig liksom. Allt blev så bökigt sen när man slutade amma och var tvungen att tänka på mat hela tiden :D

Men men det sagt - säger som jag sagt förr: gör det som känns bäst för ER och lyssna på ert barn. Ni känner ert barn bäst, go with the flow!