tisdag, maj 09, 2017

Den här återkommande längtan

Jag längtar så himla mycket efter en ny lägenhet att det gör ont i mig. Jag vill ha ett hem. Ett hem som är mitt, som är större, där jag trivs. Där jag får göra vad jag vill.
Vi har kontrakt här i ett år till och i och med att vi inte har två inkomster att stoltsera med för banken (snarare inte ens en just nu) så är vi inte så himla heta på lånemarknaden. Men så fort vi båda har jobb, då jäklar ska vi köpa lägenhet. En minitrea nånstans i söderort är planen och förhoppningen.
Hittar drömlägenheter typ varje dag i Hägersten, Gubbängen och Högdalen. Vill ha ett kök man kan sitta i eller att det är i direkt anslutning till vardagsrummet så att man kan sitta där. Vill inte behöva gå med maten genom halva lägenheten för att komma till bordet. Vill ha plats för tvättmaskin i badrummet och gärna gärna ett badkar, men det är inget krav. Och balkong eller uteplats hade varit trevligt. Eller annars att man har en bra gemensam uteplats på gården där det inte känns krystat att sätta sig. Krav som inte borde vara så svåra att uppfylla va?

Hoppas att hela suget efter ett hem kommer att kännas lite bättre till sommaren då vi kommer att tillbringa massa tid på torpet. Där får vi ju göra vad vi vill. Där trivs vi. Det känns som vårt.
Tyvärr kommer årets torpkassa vara rätt skral, men jag tänker att vi säkert kan göra lite smågrejer i alla fall. Klä om bäddsoffan, måla fönster och röja och göra i ordning i uthuset i alla fall. Kanske kanske börja riva i lilla rummet på nedervåningen, men gissar att vi inte kan låta bli att riva ut allt där och då måste vi ju köpa gips och spackel och tapeter och eventuellt golv och allt för att göra det klart. Och kanske någon typ av utdragssäng i stället för våningssängen.
Och då blir det dyrt. Pengar vi inte har råd att sätta på torpet i år. Så får försöka hålla fingrarna i styr till nästa sommar.

Däremot så har mamma och pappa köpt en mulltoalett! Så den ska vi installera. En sån som separerar kiss och bajs och som komposterar innehållet. Skönt att slippa tömma det där himla utedasset! Eller ja, det är ju min stackars pappa som har gjort det hittills, så skönt för honom att slippa kanske jag borde skriva.
Toaletten ska fortfarande vara i utedasset, men kommer förhoppningsvis vara hundra gånger fräschare. Underbart.
I framtiden ska vi bygga ett badrum i torpet, men det är cirka fem tio år i framtiden. Först ska vi försöka få ordning där inne, vilket betyder att vi ska fixa lilla rummet som sagt och göra i ordning den oinredda delen av övervåningen, byta brädfordring på hela torpet, kanske byta tak och bygga en inglasad farstukvist. Typ. Så är i alla fall planen nu.
Det kräver så mycket att bygga ett badrum eftersom vi måste bygga ut torpet och dra in både vatten och avlopp. Och avlopp måste vi gräva ut till gatan för att koppla på, så det är ett dyrt och omständligt projekt. Inget som kommer att ske nu alltså.

Nu känns det redan bättre, det här suget efter ett hem. Att bara skriva om torpet och alla planer där fick mig att glömma tanken på en lägenhet just nu. Fick visserligen ett orimiligt stort sug efter torpet nu, men det är ändå något att föredra. Jag drömmer hellre om något som finns än om något som vi inte har en chans att få just nu.

Den enda bilden på skrutten och torpet. Ett litet paket på soffan i ett iskallt torp när vi var där och hämtade sommardäcken till bilen.

Inga kommentarer: