Gynning längst ned, de övriga har jag inte en blekaste om vilka de är. Men skulle trots det vara sprudlande överlycklig om jag fick se ut som någon av dem.
Och just ja, det blev ingen kryssning.
söndag, mars 29, 2009
Tre vackra flickor
Gynning längst ned, de övriga har jag inte en blekaste om vilka de är. Men skulle trots det vara sprudlande överlycklig om jag fick se ut som någon av dem.
Och just ja, det blev ingen kryssning.
fredag, mars 27, 2009
Min pojkvän är söt
Min pojkvän är ganska olik mig. På vissa vis. På andra vis är han väldigt lik mig (som till exempel: dålig på att städa, extremt impulsiv, dåligt morgonhumör, dåligt tålamod, dålig på att planera, nästan alltid glad).
En sak som vi inte har gemensamt är musiken. Jag lyssnar på ledsam pop, hård punkrock, funk och rock. Han lyssnar på country, populärpop och ibland på dansband.
Vi slåss så gott som varje gång det spelas musik hemma.
I alla fall ska dansbandet Larz-Krizterz, eller hur många z de nu har i namnet, spela på en färja i helgen. Och redan i onsdags undrade pojkvännen om inte vi, bara han och jag, skulle åka på kryssning och lyssna på dem. Eller egentligen mest för att pojkvännen ville dansa bugg, som förövrigt är ytterligare ett intresse vi inte delar.
Men otacksam som jag är över hans söta initiativ blev svaret nej, nej, nej. Med motiveringen att jag skulle DÖ om jag tvingades lyssna på dansbandsmusik en hel kväll. Jag vet av erfarenhet eftersom jag följde med honom på dansbandsgala tidigare i våras.
Men nu börjar jag få dåligt samvete. Söta pojkvännen ville hitta på något roligt med bara mig. Det är ju jättegulligt av honom. Och så kom jag och grusade alla hans förhoppningar på det mest elaka sättet.
Söta pojkvännen, förlåt. Jag kommer gärna med dig på kryssning i helgen. Dansband till trots.
En sak som vi inte har gemensamt är musiken. Jag lyssnar på ledsam pop, hård punkrock, funk och rock. Han lyssnar på country, populärpop och ibland på dansband.
Vi slåss så gott som varje gång det spelas musik hemma.
I alla fall ska dansbandet Larz-Krizterz, eller hur många z de nu har i namnet, spela på en färja i helgen. Och redan i onsdags undrade pojkvännen om inte vi, bara han och jag, skulle åka på kryssning och lyssna på dem. Eller egentligen mest för att pojkvännen ville dansa bugg, som förövrigt är ytterligare ett intresse vi inte delar.
Men otacksam som jag är över hans söta initiativ blev svaret nej, nej, nej. Med motiveringen att jag skulle DÖ om jag tvingades lyssna på dansbandsmusik en hel kväll. Jag vet av erfarenhet eftersom jag följde med honom på dansbandsgala tidigare i våras.
Men nu börjar jag få dåligt samvete. Söta pojkvännen ville hitta på något roligt med bara mig. Det är ju jättegulligt av honom. Och så kom jag och grusade alla hans förhoppningar på det mest elaka sättet.
Söta pojkvännen, förlåt. Jag kommer gärna med dig på kryssning i helgen. Dansband till trots.
torsdag, mars 26, 2009
Som jämförelse
Eftersom jag tyckte att det var ruggigt intressant att testa läsbarheten, som jag skrev om i går var jag tvungen att testa lite till.
Testade just den senaste publicerade texten jag haft i tidningen. Den fick läsbarhet 37! Och hamnade således i facket ”Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar”, inte långt ifrån ”Medelsvår, normal tidningstext”.
Från 23 till 37. Det visar ju att jag kanske inte riktigt tar mitt bloggande på så dödligt allvar.
Testade just den senaste publicerade texten jag haft i tidningen. Den fick läsbarhet 37! Och hamnade således i facket ”Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar”, inte långt ifrån ”Medelsvår, normal tidningstext”.
Från 23 till 37. Det visar ju att jag kanske inte riktigt tar mitt bloggande på så dödligt allvar.
Fågeltramp från förra året
Det där med tisdagstema föll ju lite platt, kan man ju konstatera. Väldigt platt.
Var inne där och glodde förut och kollade de olika temana. Men de känns lite för krystade för min del. Inte roliga liksom.
Hittade däremot ett gammalt tema som jag kommer att hugga på – spår. Har nämligen en, enligt mig, härlig bild på fågeltramp som jag fotade den allra första båtturen förra året. I april maj någongång alltså.
Ser ni förresten hjärtat? Påminner mig om min fotoutställning för sisådär sex år sedan. Borde kanske rota fram de bilderna och publicera dem här någongång. Om jag törs.
Var inne där och glodde förut och kollade de olika temana. Men de känns lite för krystade för min del. Inte roliga liksom.
Hittade däremot ett gammalt tema som jag kommer att hugga på – spår. Har nämligen en, enligt mig, härlig bild på fågeltramp som jag fotade den allra första båtturen förra året. I april maj någongång alltså.
Ser ni förresten hjärtat? Påminner mig om min fotoutställning för sisådär sex år sedan. Borde kanske rota fram de bilderna och publicera dem här någongång. Om jag törs.
Nu slutar jag tro på drömtydning
Ganska ofta drömmer jag att jag tappar mina tänder. Att jag slår ut dem eller på annat vis bara tappar dem.
I natt till exempel tappade jag en av tuggtänderna. Jag kände på den med fingret och rätt var det var så lossnade den och jag hade den i handen. Och en stor fet glugg i munnen som jag inte kunde låta bli att pilla på med tungan. Precis som jag skulle ha gjort på riktigt alltså.
Jag tror inte särskilt mycket på drömtydning men var tvungen att kolla upp vad att tappa tänderna betyder eftersom jag trots allt drömmer det ganska ofta.
Och ja, självklart … – Det betyder otur.
Så nu tror jag inte på sån där drömtydningsskit längre. Det är bullshit, säger jag!
I natt till exempel tappade jag en av tuggtänderna. Jag kände på den med fingret och rätt var det var så lossnade den och jag hade den i handen. Och en stor fet glugg i munnen som jag inte kunde låta bli att pilla på med tungan. Precis som jag skulle ha gjort på riktigt alltså.
Jag tror inte särskilt mycket på drömtydning men var tvungen att kolla upp vad att tappa tänderna betyder eftersom jag trots allt drömmer det ganska ofta.
Och ja, självklart … – Det betyder otur.
Så nu tror jag inte på sån där drömtydningsskit längre. Det är bullshit, säger jag!
onsdag, mars 25, 2009
Jag är ruggigt lättläst
Hos snygga Ironien hittade jag det jag alltid har vetat – jag är nästan ett barn. Eller ja, i alla fall skriver jag som ett. Eller FÖR ett rättare sagt.
Jag har nämligen testat läsbarheten på min blogg och kan konstatera att min blogg hamnade i kategorin ”mycket lättläst, barnböcker”.
Men det känns fint. Bättre än att hamna i kategorin ”mycket svår, byråkratsvenska”. Det är nog det värsta jag vet. Har däremot blivit en riktig jäkel på att läsa just byråkratsvenska efter mina fyra och ett halvt år på tidningen. Om ni undrade alltså.
Läsbarheten räknas ut genom hur långa meningar man skriver och hur många långa krångliga ord man använder. Tydligen skriver jag varken det ena eller andra. Gött!
Man fick dessutom veta lite nördig statistik om sin blogg. Som att jag på ingångssidan hade (innan det här inlägget skrevs) 440 meningar bildade av 3069 ord. Det är många ord det!
Antalet långa ord, över sex tecken, var 466 stycken vilket utgör 15,18 procent av alla ord. Och genomsnittslängden på meningarna var 6,98 ord. Nästan exakt som förra meningen alltså.
Så kunde man se sin ordvariation. Men den statistiken fattade jag inte särskilt mycket av. Hör bara på det här: ”… räknas ut med formeln log(types)/log(tokens)…” Jag förstår absolut ingenting.
Ordvariationsration är tydligen 86,89 procent i alla fall. Det måste väl betyda att jag varierar mitt ordförråd ganska mycket. 1071 olika ord har den registrerat.
Och så till det riktigt intressanta för en ordnörd som jag: De mest använda orden. Inte helt otippat var det vanligaste ordet ”jag”. Egotrippad som jag är. Det hade använts 114 gånger. Tvåa var ”och” som använts 101 gånger.
Det första ”riktiga ordet”, alltså inte en konjunktion eller ett pronomen eller något annat litet skitord, var ordet ”hemma” på plats 48. ”Trött” hamnade på plats 63. Det är tydligen mer förekommande än vad jag just påstod.
”Livet” på plats 67, ”pojkvännen” på plats 76, ”mat” på plats 80, ”musik” på plats 97 och ”bygget” blev nummer 100. Jag kan hålla på hur länge som helst om ni vill. Men det ska jag inte. Testa själva i stället.
Jag har nämligen testat läsbarheten på min blogg och kan konstatera att min blogg hamnade i kategorin ”mycket lättläst, barnböcker”.
Men det känns fint. Bättre än att hamna i kategorin ”mycket svår, byråkratsvenska”. Det är nog det värsta jag vet. Har däremot blivit en riktig jäkel på att läsa just byråkratsvenska efter mina fyra och ett halvt år på tidningen. Om ni undrade alltså.
Läsbarheten räknas ut genom hur långa meningar man skriver och hur många långa krångliga ord man använder. Tydligen skriver jag varken det ena eller andra. Gött!
Man fick dessutom veta lite nördig statistik om sin blogg. Som att jag på ingångssidan hade (innan det här inlägget skrevs) 440 meningar bildade av 3069 ord. Det är många ord det!
Antalet långa ord, över sex tecken, var 466 stycken vilket utgör 15,18 procent av alla ord. Och genomsnittslängden på meningarna var 6,98 ord. Nästan exakt som förra meningen alltså.
Så kunde man se sin ordvariation. Men den statistiken fattade jag inte särskilt mycket av. Hör bara på det här: ”… räknas ut med formeln log(types)/log(tokens)…” Jag förstår absolut ingenting.
Ordvariationsration är tydligen 86,89 procent i alla fall. Det måste väl betyda att jag varierar mitt ordförråd ganska mycket. 1071 olika ord har den registrerat.
Och så till det riktigt intressanta för en ordnörd som jag: De mest använda orden. Inte helt otippat var det vanligaste ordet ”jag”. Egotrippad som jag är. Det hade använts 114 gånger. Tvåa var ”och” som använts 101 gånger.
Det första ”riktiga ordet”, alltså inte en konjunktion eller ett pronomen eller något annat litet skitord, var ordet ”hemma” på plats 48. ”Trött” hamnade på plats 63. Det är tydligen mer förekommande än vad jag just påstod.
”Livet” på plats 67, ”pojkvännen” på plats 76, ”mat” på plats 80, ”musik” på plats 97 och ”bygget” blev nummer 100. Jag kan hålla på hur länge som helst om ni vill. Men det ska jag inte. Testa själva i stället.
Mitt albumomslag
Gjorde mitt eget albumomslag som så många andra också har gjort. Det blev det här.
Lite väl sorgligt kanske? Men ändå fint på något sätt. Särskilt titeln. Ha!
Testa själv, vetja!
1. Go to "wikipedia." Hit “random...
or click http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
The first random wikipedia article you get is the name of your band.
2. Go to "Random quotations"
or click http://www.quotationspage.com/random.php3
The last four or five words of the very last quote of the page is the title of your first album.
3. Go to flickr and click on “explore the last seven days”
or click http://www.flickr.com/explore/interesting/7days
Third picture, no matter what it is, will be your album cover.
4. Use photoshop or similar to put it all together.
Inte lika trött längre
I går morse slog det mig att jag sällan är trött numera. Inte sådär trött som jag var när jag jobbade som nyhetschef. Det slog mig att jag aldrig (nåja, sällan i alla fall) gnäller över att jag är trött slut och helt färdig, som förut.
Och det känns underbart!
Men det verkar som om jag aldrig borde sagt det. I går somnade jag sittande i soffan. Sittande! Dödstrött med andra ord.
Och just nu är jag helt utmattad. Men det beror inte på trötthet så vitt jag vet. Jag har just skrivit en av de obehagligaste artiklar jag någonsin skrivit och känner mig tom på grund av det. Ibland är man mindre glad över att vara journalist.
Och det känns underbart!
Men det verkar som om jag aldrig borde sagt det. I går somnade jag sittande i soffan. Sittande! Dödstrött med andra ord.
Och just nu är jag helt utmattad. Men det beror inte på trötthet så vitt jag vet. Jag har just skrivit en av de obehagligaste artiklar jag någonsin skrivit och känner mig tom på grund av det. Ibland är man mindre glad över att vara journalist.
måndag, mars 23, 2009
När att leva är den högsta önskan
En krönikör i min tidning skrev i lördags att han tänker på döden varje dag. I dag läste jag en artikel där min kollega berättade hur två personer med svåra sjukdomar uppskattade livet. Den ena hade fått en hjärtpropp och varit död i några minuter medan den andra hade cancer i hela kroppen. Hon visste inte hur länge till hon skulle leva.
Men trots all misär som de två hade upplevt, och i viss mån fortfarande upplever, kändes de genuint glada. Glada över livet, glada över den tid de har, glada över att vara levande. Tänk att känna total lycka bara över att vara vid liv!
Som de sa i texten, ”när man är sjuk vill man bara att allt ska vara som vanligt”. Att den högsta önskan är att dricka ett glas vin framför tv:n en lördagskväll tillsammans med någon man tycker om. Att ha en helt vanlig vardag.
Själv gnäller jag över att det händer för lite. Kallar mig själv tragisk när jag sitter hemma i soffan med ett glas vin tillsammans med pojkvännen. Drömmer om att flytta till Kreta och öppna ett gästhem. Eller någon annanstans, bara det händer någonting. Någonting nytt som får det att pirra i magen av spänning. Ser inte alls min dagssituation i något rosenrött skimmer.
Jag önskar att jag också tänkte på döden varje dag. Att jag också hade insikt om hur värdefullt livet i sig är. Att njuta med alla sinnen av en enkel kopp kaffe, av en kram från någon som gillar en, av att göra absolut ingenting. Av att leva.
Att leva är den högsta önskan för någon som ska dö. Medan jag själv slarvar bort livet.
Men trots all misär som de två hade upplevt, och i viss mån fortfarande upplever, kändes de genuint glada. Glada över livet, glada över den tid de har, glada över att vara levande. Tänk att känna total lycka bara över att vara vid liv!
Som de sa i texten, ”när man är sjuk vill man bara att allt ska vara som vanligt”. Att den högsta önskan är att dricka ett glas vin framför tv:n en lördagskväll tillsammans med någon man tycker om. Att ha en helt vanlig vardag.
Själv gnäller jag över att det händer för lite. Kallar mig själv tragisk när jag sitter hemma i soffan med ett glas vin tillsammans med pojkvännen. Drömmer om att flytta till Kreta och öppna ett gästhem. Eller någon annanstans, bara det händer någonting. Någonting nytt som får det att pirra i magen av spänning. Ser inte alls min dagssituation i något rosenrött skimmer.
Jag önskar att jag också tänkte på döden varje dag. Att jag också hade insikt om hur värdefullt livet i sig är. Att njuta med alla sinnen av en enkel kopp kaffe, av en kram från någon som gillar en, av att göra absolut ingenting. Av att leva.
Att leva är den högsta önskan för någon som ska dö. Medan jag själv slarvar bort livet.
lördag, mars 21, 2009
Totalt bortkopplad från omvärlden
Jag skulle aldrig göra en karriär som vaktman. Eller rädda min familj ur ett brinnande hus. Av samma anledning som jag har svårt att tro att jag blir en bra mamma.
Orsaken är att jag sover alldeles för djupt.
Det är inte första gången som jag inte kan svara på om pojkvännen sovit hemma eller inte. När jag gick och lade mig var han inte hemma och när jag vaknade var han heller inte hemma. Och inte ens om jag funderar riktigt hårt kan jag minnas om han på riktigt har varit hemma i natt. Det finns liksom inte ens ett fragment av att han skulle ha väckt mig.
För att verkligen veta var jag tvungen och se om hans kläder som han hade på sig i går var hemma. Och de var de. Så jag kan konstatera att han i alla fall har varit hemma och bytt kläder.
Och så där är det ofta. Jag hör inte att det är fest hos grannarna. Inte ens i den förra lägenheten som var läskigt lyhörd där grannen kunde spela hög musik fram till fem på morgonen. När han dagen efter kom och bad om ursäkt kände jag mig som ett levande frågetecken.
Jag vaknar inte om det är liv utanför på gatan, jag vaknar inte om katten lever rövare i lägenheten, jag vaknar inte av mobilen mitt i natten, jag vaknar ju för fan knappt ens på morgonen.
Och jag har svårt att tro att jag skulle vakna om jag var vaktman och någon bröt sig in, om mitt framtida barn skriker och behöver mat eller om det skulle börja brinna. Inte ens om en bomb skulle smälla av.
Kanske ska jag se det här som en fördel trots allt, med tanke på hur många människor som faktiskt har sömnproblem, som sover dåligt och oroligt.
Men just nu känns det faktiskt som ett handikapp, att vara stendöd och helt totalt bortkopplad från omvärlden känns faktiskt lite obehagligt.
Orsaken är att jag sover alldeles för djupt.
Det är inte första gången som jag inte kan svara på om pojkvännen sovit hemma eller inte. När jag gick och lade mig var han inte hemma och när jag vaknade var han heller inte hemma. Och inte ens om jag funderar riktigt hårt kan jag minnas om han på riktigt har varit hemma i natt. Det finns liksom inte ens ett fragment av att han skulle ha väckt mig.
För att verkligen veta var jag tvungen och se om hans kläder som han hade på sig i går var hemma. Och de var de. Så jag kan konstatera att han i alla fall har varit hemma och bytt kläder.
Och så där är det ofta. Jag hör inte att det är fest hos grannarna. Inte ens i den förra lägenheten som var läskigt lyhörd där grannen kunde spela hög musik fram till fem på morgonen. När han dagen efter kom och bad om ursäkt kände jag mig som ett levande frågetecken.
Jag vaknar inte om det är liv utanför på gatan, jag vaknar inte om katten lever rövare i lägenheten, jag vaknar inte av mobilen mitt i natten, jag vaknar ju för fan knappt ens på morgonen.
Och jag har svårt att tro att jag skulle vakna om jag var vaktman och någon bröt sig in, om mitt framtida barn skriker och behöver mat eller om det skulle börja brinna. Inte ens om en bomb skulle smälla av.
Kanske ska jag se det här som en fördel trots allt, med tanke på hur många människor som faktiskt har sömnproblem, som sover dåligt och oroligt.
Men just nu känns det faktiskt som ett handikapp, att vara stendöd och helt totalt bortkopplad från omvärlden känns faktiskt lite obehagligt.
fredag, mars 20, 2009
Lyx lyx lyx
Klockan är just över sex.
Jag har redan öppnat rödvinet och tagit mig två klunkar. Smakar ljuvligt.
Pojkvännen står i köket och helsteker oxfilé samtidigt som han lagar jordens godaste pepparsås. Mmmm.
Själv väljer jag bra musik på datorn och spelar högt i surroundsystemet. Ahh.
Har redan dukat fint och gjort en smarrig sallad.
Kan helgen egentligen börja på ett mycket bättre sätt än så här? Jag hittar inget i alla fall.
Jag har redan öppnat rödvinet och tagit mig två klunkar. Smakar ljuvligt.
Pojkvännen står i köket och helsteker oxfilé samtidigt som han lagar jordens godaste pepparsås. Mmmm.
Själv väljer jag bra musik på datorn och spelar högt i surroundsystemet. Ahh.
Har redan dukat fint och gjort en smarrig sallad.
Kan helgen egentligen börja på ett mycket bättre sätt än så här? Jag hittar inget i alla fall.
Party like it's 2001
Musiksmaken ändras genom åren. Mycket.
Men viss musik från förr består. De här låtarna på högsta volym i rummet hemma hos mamma och pappa. Tillsammans med 3,5:or och Marie. Åh, vilka tider! Lyssna och njut!
Nu ska jag öppna en flaska rödtjut!
Men viss musik från förr består. De här låtarna på högsta volym i rummet hemma hos mamma och pappa. Tillsammans med 3,5:or och Marie. Åh, vilka tider! Lyssna och njut!
Nu ska jag öppna en flaska rödtjut!
En jävligt usel kompensation
Jag har massor med bloggidéer. Intressanta, djuplodande och avslöjande, som vanligt alltså. Problemet är att jag inte har tid att blogga längre. Jag jobbar, äter mat och är jag inte på bygget så är jag på kurs, leker med kompisar eller försöker reda upp tvättberget hemma. Så har det varit den här veckan i alla fall.
Och inte lär det bli bättre i helgen. 30+50-årsfest, målning på bygget, bakfylla och allt annat som jag har planerat. Tid för datorn finns inte medräknat.
Så tyvärr kan jag meddela att det här är allt ni får just nu. Varsågoda!
Och inte lär det bli bättre i helgen. 30+50-årsfest, målning på bygget, bakfylla och allt annat som jag har planerat. Tid för datorn finns inte medräknat.
Så tyvärr kan jag meddela att det här är allt ni får just nu. Varsågoda!
torsdag, mars 19, 2009
En helt vanlig arbetsdag bara
Foto: Daniel Eriksson
Jag, reportageblocket och Glitter-Lisa i vårsolen och vårblåsten.
Precis som det brukar vara en helt vanlig dag på jobbet alltså.
onsdag, mars 18, 2009
Humorn är skyhög, som vanligt
Hihihi. Skrattade just så jag storknade. Kollegorna var dock inte riktigt lika roade. De sa åt mig att jag skulle gå hem och lägga mig. Förstår inte varför.
Här på tidningen kallar vi de små texterna på förstasidan för puffar och brukar döpa dem till typ barnomsorgspuff, skolpuff, flygpuff ... ja, ni hajar.
I alla fall hade en kollega skrivit en puff om ett bolag som heter Paf, en paf-puff alltså. (Redan nu börjar det bli roligt om ni inte förstod det.)
Och då sa jag att han hade glömt piff. Hahaha! Paf-puff-piff!
Eller om han skulle skriva om paf och piff och puff så skulle det bli paf-piff-och-puff-puff. Haha! Ni ser det roliga va?
Nu går jag hem och lägger mig.
Här på tidningen kallar vi de små texterna på förstasidan för puffar och brukar döpa dem till typ barnomsorgspuff, skolpuff, flygpuff ... ja, ni hajar.
I alla fall hade en kollega skrivit en puff om ett bolag som heter Paf, en paf-puff alltså. (Redan nu börjar det bli roligt om ni inte förstod det.)
Och då sa jag att han hade glömt piff. Hahaha! Paf-puff-piff!
Eller om han skulle skriva om paf och piff och puff så skulle det bli paf-piff-och-puff-puff. Haha! Ni ser det roliga va?
Nu går jag hem och lägger mig.
Let the sunshine in!
Gårdagens klagoinlägg gjorde tydligen verkan. Redan på eftermiddagen sprack himlen upp. I dag skiner solen med vad som synes outtröttliga strålar. Och jag med!
På redaktionen vifflas det i alla hörn och folk säger gång på gång att det är vår. Det är nästan att de tar glädjeskutt faktiskt.
I kväll ska jag för övrigt på kurs. Webbkurs med Röda Korset. Känns som om jag kommer att lära mig jättemycket. Fast då är jag väldigt ironisk.
Och i går kväll började pojkvännen (med mig som assistent) att lägga klinkers i tvättstugan.
Också kan jag berätta att jag försökte fota snöskulpturerna längs med vägrenarna när jag körde bil i morse. Det gick som synes alldeles strålande. Ha!
Ja alltså, det är de jag ringat in med rött som är skulpturerna. En säl och en pingvin, ser ni väl?
På redaktionen vifflas det i alla hörn och folk säger gång på gång att det är vår. Det är nästan att de tar glädjeskutt faktiskt.
I kväll ska jag för övrigt på kurs. Webbkurs med Röda Korset. Känns som om jag kommer att lära mig jättemycket. Fast då är jag väldigt ironisk.
Och i går kväll började pojkvännen (med mig som assistent) att lägga klinkers i tvättstugan.
Också kan jag berätta att jag försökte fota snöskulpturerna längs med vägrenarna när jag körde bil i morse. Det gick som synes alldeles strålande. Ha!
Ja alltså, det är de jag ringat in med rött som är skulpturerna. En säl och en pingvin, ser ni väl?
tisdag, mars 17, 2009
Kråkor, krokodiler och pissväder
Jag vaknade glad. På första alarmet till och med, vilket är väldigt ovanligt och brukar innebära en god start på morgonen.
Men när jag gick ut genom dörren och möttes av äckligt duggregn, dimma och en värld av grått som smält ihop till en enda äcklig sörja av grådaskighet blev humöret sämre.
Fy fan vad det är tråkigt väder. Det är riktigt novemberväder.
Och det värsta är att jag blir så påverkad av det. Jag blir också en grådaskig sörja och hjärnan är dimmig. Bläk.
Det enda som gjorde min bilfärd till jobbet lite roligare var de figurer som formats av smutssnö längs vägrenen. Som små konstverk av gamla avgaser, grus och smutsig snö.
Det var duvor, små babygrisar, en tax, kråkor och en krokodil. Ska baske mig fota dem på vägen hem.
Men när jag gick ut genom dörren och möttes av äckligt duggregn, dimma och en värld av grått som smält ihop till en enda äcklig sörja av grådaskighet blev humöret sämre.
Fy fan vad det är tråkigt väder. Det är riktigt novemberväder.
Och det värsta är att jag blir så påverkad av det. Jag blir också en grådaskig sörja och hjärnan är dimmig. Bläk.
Det enda som gjorde min bilfärd till jobbet lite roligare var de figurer som formats av smutssnö längs vägrenen. Som små konstverk av gamla avgaser, grus och smutsig snö.
Det var duvor, små babygrisar, en tax, kråkor och en krokodil. Ska baske mig fota dem på vägen hem.
måndag, mars 16, 2009
Kort och gott
Det mest spännande som hänt den senaste tiden är att Jehovas vittnen kom på besök häromdagen, vilket säger ganska mycket. Jag är låg och utan energi och lust till något. Bjuder därför på lite skit:
Den senaste tidens äckligaste: Att jag just nu sitter och gräver med fingrarna i skålen med flottiga bacon i jakt efter de mest brända baconbitarna.
Den senaste tidens höjdpunkt: Att jag fick ett handskrivet (!) kort av min vän M som grattade mig på födelsedagen.
Den senaste tidens höjdpunkt på jobbet: Att jag i dag fick ett handskrivet (!) kort av en kvinna jag intervjuat med ett stort ”TACK för en bra artikel”. Sånt gör att allt slit man ibland lägger ner känns värt det.
Den senaste tidens godaste: Söta vännerna E och J:s middag i går. Kan också klassas som den senaste tidens trevligaste.
Den senaste tidens insikt: Att firmafester är sådär när man är nykter.
Den senaste tidens tråkigaste: Att jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Är inte i ett snyggmode (mode som i engelska mode, inte mode) just nu.
Den senaste tidens musik: A camp och Titiyo. Om och om och om och om och om igen på Spotify.
Den senaste tidens bästa låt: Melody club med Girls don't always wanna have fun. Den finns tyvärr bara i en urusel variant på Youtube så därför tänker jag inte lägga upp den. Kolla deras myspace däremot. Där finns den.
Den senaste tidens äckligaste: Att jag just nu sitter och gräver med fingrarna i skålen med flottiga bacon i jakt efter de mest brända baconbitarna.
Den senaste tidens höjdpunkt: Att jag fick ett handskrivet (!) kort av min vän M som grattade mig på födelsedagen.
Den senaste tidens höjdpunkt på jobbet: Att jag i dag fick ett handskrivet (!) kort av en kvinna jag intervjuat med ett stort ”TACK för en bra artikel”. Sånt gör att allt slit man ibland lägger ner känns värt det.
Den senaste tidens godaste: Söta vännerna E och J:s middag i går. Kan också klassas som den senaste tidens trevligaste.
Den senaste tidens insikt: Att firmafester är sådär när man är nykter.
Den senaste tidens tråkigaste: Att jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Är inte i ett snyggmode (mode som i engelska mode, inte mode) just nu.
Den senaste tidens musik: A camp och Titiyo. Om och om och om och om och om igen på Spotify.
Den senaste tidens bästa låt: Melody club med Girls don't always wanna have fun. Den finns tyvärr bara i en urusel variant på Youtube så därför tänker jag inte lägga upp den. Kolla deras myspace däremot. Där finns den.
lördag, mars 14, 2009
Alla pengar brända
Gårdagen var lyckad. Handlade i stort sett allt jag skulle ha förutom speglar. Fick i stället med mig en del annat som jag inte skulle ha från början.
Som de här skorna som var nästan löjligt billiga. Säkert skitkvalitet, men det känns som det kvittar.
Lite 20-tal över dem på något vis. Funderar på att ha dem i kväll då det är firmafest.
Är däremot inte alls sugen på firmafest i kväll. Konstigt nog. De festerna är ju de absolut roligaste som finns. Det kan ha att göra med förra helgens alldeles för hårda festande.
Temat är i alla fall kräftskiva och det ser jag fram emot. Mums! Tror dock att jag tänker vara nykter. För att späda på myten om att jag är gravid ännu mer... Haha.
Nej snarare för att jag har ont om pengar och inte vill punga ut med massor i taxipengar plus med tanke på förra helgens alldeles för hårda festande. Igen. Har lite avsmak för alkohol faktiskt. Och så blir det stor fest nästa helg igen. Måste ju hinna hämta andan mellan allt festande.
Nu ska jag dra till bygget och spana på det färdigfogade badrummet. Kanske jag får ställa in mitt älskade badkar i dag. Yey!
Som de här skorna som var nästan löjligt billiga. Säkert skitkvalitet, men det känns som det kvittar.
Lite 20-tal över dem på något vis. Funderar på att ha dem i kväll då det är firmafest.
Är däremot inte alls sugen på firmafest i kväll. Konstigt nog. De festerna är ju de absolut roligaste som finns. Det kan ha att göra med förra helgens alldeles för hårda festande.
Temat är i alla fall kräftskiva och det ser jag fram emot. Mums! Tror dock att jag tänker vara nykter. För att späda på myten om att jag är gravid ännu mer... Haha.
Nej snarare för att jag har ont om pengar och inte vill punga ut med massor i taxipengar plus med tanke på förra helgens alldeles för hårda festande. Igen. Har lite avsmak för alkohol faktiskt. Och så blir det stor fest nästa helg igen. Måste ju hinna hämta andan mellan allt festande.
Nu ska jag dra till bygget och spana på det färdigfogade badrummet. Kanske jag får ställa in mitt älskade badkar i dag. Yey!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)