A vantrivs på sin nya utbildning. Så vi är kanske snart tillbaka på ruta ett. Fast sämre. Eftersom jag tjänar mindre iom dagjobb och lägenheten är dyrare så behöver vi en till inkomst. En CSN- eller en jobbpeng. Annars blir det fattigt.
Jag orkar inte med det längre. När fan ska vi ha råd med saker? Kunna spara till en resa till Grekland eller vad fan som helst? Ha råd att göra saker. Jag är så jävla less på att ha det knapert. Less less less.
Varför är det alltid så, att när saker löser sig för mig gör det inte det för A? När fan är det vår tur? När är det hans tur? Han är ju liksom världens bästa och är värd det så himla mycket. När ska han få lite tur, flyt, medgång. Jävla förbannade jävla skitliv. Kan du liksom aldrig vara helt bekymmersfritt?
2 kommentarer:
Känner igen mig så mycket. Vi har aldrig aldrig aldrig råd med ngt extra. Alltid vända på alla pengar. Jag längtar efter medvind. Att få känna att det rullar på. Inte hela tiden slita, gneta, streta. Det tar så jävla mycket energi. Bara kunna köpa en ny jacka till ungen och inte behöva lägga timmar på Tradera att hitta en till rimligt pris för oss.
Försöker verkligen fokusera på att vi har det bra! Men bara lite flyt, precis som du skriver. Vår tur.
Ledsen att höra att det är så knapert...Jag har varit i samma sits för ett antal år sedan. Nu är det lite bättre, och jag bloggar ju om vägen mot ekonomisk frihet (även om den är långt bort!). Det finns många inom den bloggsfären som startat med noll eller till och med ur ett rejält skuldberg, men som faktiskt fått det att flyta på bra med lite förändringar här och där. Med det sagt är det inte lätt, men det finns hopp om att livet kommer bli bättre! Kämpa på och stå ut!
Kram Louise
Skicka en kommentar