Det kommer bli ... annorlunda. Det innebär att jag kommer förlora massa i lön pga nästan hela min arbetstid är ob-tid i dag, men det innebär också att jag kommer att träffa mitt barn mer än 15 minuter de vardagar jag jobbar.
Och det är det som betyder mest, känner jag. Att få finnas där för honom. Vardagsslappa. Och så kommer jag ju ändå vara ledig långa sjok, som nu, där jag får supermycket tid med honom och familjen.
Det blir nog bra.
Jag tror dock att jag inte kommer att gilla själva jobbet lika mycket. På kvällen är det mer självstyrt. Vi får göra lite som vi vill och det är mycket ansvar och frihet och kul. På dagen är det mer åsikter från chefer och andra. Och mer människor som rör sig runt en.
Men det blir nog bra.
Jag gör det ju för Felix skull. För att jag saknar honom och för att han saknar mig. För att han betyder mer än allt annat i hela världen.
Den här bilden tog min mamma när vi precis hade flyttat klart in i nya lägenheten. Han är så himla himla gullig på den. Så stor! Trots avsaknad av hårväxt fram på huvudet ser han plötsligt ut som ett litet barn, ingen bebis längre. Lilla älskade gullungen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar