Hade en skitdag på jobbet. Fattade ett beslut som inte borde fattats. Inte hela världen hoppas jag, men det grämer mig. Fattar att alla är barn i början, att man lär sig av sina misstag, att ingen är felfri osv. Men just nu känns det bara som sånt man säger för att peppa nån. För det känns ju skit. Jag känner mig skit.
Ibland önskar jag att jag inte utmanade mig själv. Då skulle jag slippa känna så här när jag gör fel. Om jag i stället ägnade mig åt att göra saker jag kan som ett rinnande vatten så gör jag inte fel. Då känner jag inte då här.
Får väl annars byta bana, ägna mig åt tomatplantor eller nåt som väldigt få människor bryr sig om. Där beslut har väldigt liten effekt på den stora massan. Just nu är mina beslut alldeles för viktiga. Viktigare än vad jag ibland inser. Det är väl därför de känns.
Och så är allt värre eftersom klockan är halv tre på natten och jag har jobbat massa massa timmar och fem dagar intensivt med hur mycket som helst att göra. Motståndskraften är sisådär. Var ju liksom redan grinfärdigtrött innan det här.
Nej fan. Nu orkar jag inte tänka på det här mer. Jävla skitbajsen. Jag gör så gott jag kan. Och jag frågade min chef innan och fick okej.
Fan. Jag måste sluta älta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar