magkänsla

Min hjärna är splittrad och rörig och jag behöver skriva för att få bort det. Strukturera allt. 

Skitdag på jobbet i dag. I utvärderingsmejlet gav jag ett plus. Det är inte ens godkänt. Men annars gillar jag det, att jobba. Gillar mitt gäng, mitt jobb. 

Det jag inte gillar är att inte träffa mitt barn. Hur gör folk? Alla pappor (tror att det bara finns två andra mammor och de har äldre barn)  som jobbar kväll med mig? Skulle jobbet inte vara så intensivt och utmanande hela tiden skulle jag inte göra annat ön längta ihjäl mig efter Lillis. 

Han slog ut en tand häromdagen. *skrikemoji* Det var så jäkla läskigt. Blod och tårar och snyft. Sitt ansikte inborrat i mig som om han ville säga ”ta bort det onda”. Herregud! A ringde 1177 och vi blev kopplade till akuttandläkare som lugnade oss. När jag hade nattat honom sen och han var lugn och nöjd och nästan helt oberörd bröt jag ihop. Hulkade på soffan. Chocken släppte.

Men Lillis bryr sig noll. Han åt morgongröten dagen därpå som om inget hade hänt. Pillade lite i munnen, säkert för att det kändes lite konstigt, men verkade inte ha ont alls. Och så är det fortfarande. Han är helt oberörd. 

Tandläkaren som vi träffade dagen efter var också cool. Sa att det typ redan hade läkt, att det inte fanns kvar några tandrester, att inga andra tänder var skadade och konstaterade att han skulle få ha en glugg där tills den riktiga tanden kommit. Om sisådär fem år. 

Han är för övrigt skitgullig i gluggen. 

På fredag ska vi på begravning. A:s farfar har gått bort och det känns inte alls roligt. Men bra ändå att få säga hejdå. Jag gillade honom. Han gillade mig. 

Har tänkt väldigt mycket på min kusin som gick bort för snart ett år sedan också. Döden är väldigt närvarande. Tänker på mitt ohälsosamma leverne och tänker tankar om att jag dör så Lillis inte har en mamma. Fy fan, jag vill aldrig dö. För hans skull. Så att jag kan vara där för honom. Alltid alltid alltid. 

Döden och hösten är ju liksom på något vis sammankopplat också. Hatar hösten. I mer än en veckas tid har det varit regndimma. Minns inte ens hur ljuset ser ut, känns det som. Kan det inte bara bli december och jul och snö och sånt så det blir lite trevligare. 

Julen ska vi för övrigt fira här. Med merparten A:s familj. I vår lilla tvåa. Det blir säkert härligt. Har dock ångest över all stress jag kommer känna, även om de fixar massa mat. Blir ju alltid mycket ändå. Städa, diska, planera, handla julklappar och och och. Ska försöka vara chill. Får se hur det går. 

Häromdagen var det sju år sedan jag och mitt ex separerade, påminde Timehop mig om. Sju år! Det är ju så jävla jävla länge sen. Vi var liksom tillsammans i tio år, och snart har jag och A kommit upp i samma. Sju år i vår. Är det då krisåret inträffar eller? Tror folk brukar säga det. Jag hoppas dock på en smooth tillvaro. Tänker att A har jobb och vi plötsligt har massa pengar att röra oss med. Och att vi fått beviljat lån och kan köpa oss en lägenhet. Fan vad jag längtar. Ska inte bli nån himla kris här inte. Så det så. 

Nu ska jag gosa in mig hos mitt sovande barn.