Jag kom då på att jag under cirka hela mitt liv, alltså under hela tiden med mitt ex, ständigt önskade att jag var lycklig. Varje gång jag råkade kolla på klockan 22.22 eller varje gång en stjärna föll önskade jag det. Lycka.
Det känns så hemskt i dag. Att jag under hela mitt vuxna liv, fram tills att jag blev 30 och singel önskat att jag skulle få vara lycklig. Tänk vad många år av ledsamhet.
Nu var jag förstås lycklig stundtals även förr, men liksom inte riktigt på djupet. Innerst inne.
Så blir jag sur på mig själv som inte gjorde något åt det tidigare. Men så förlåter jag mig själv och tänker att jag inte var mogen, inte redo. Och då är det svårt att förändra sitt liv.
Just nu känner jag i alla fall fullständig lycka. Jag sitter i en solstol på torpet, dricker kaffe med A i stolen bredvid. Lillis sover i vagnen i skuggan och katterna ligger och njuter i gräset. Inte en tanke på jobbiga saker. Inte en tanke på att jag precis har fått söka om mitt jobb och inte har en susning om jag får det. Allt blir nog bra till slut ändå. Allt är bra.
2 kommentarer:
Jag är 41 och har precis kommit dit... Med en 13-åring som är ovanligt klok för sin ålder och efter en jobbig tid kommit på att det här nog blir bäst för alla. När jag kommer in i min/sonens nya lägenhet känner jag ett lugn och en glädje jag inte kännt på många, många år. Äntligen ska jag få bestämma över mitt liv igen. Det. borde. vara. en. självklarhet. Men tyvärr tror jag att många "nöjer sej", anpassar sej och till slut tror att de inte är värda bättre. Så var det i mitt fall. Och efter många om och men är jag min egen om nio dagar!! Fyrtio är väl det nya tjugo, eller hur va de..? ;o)
Är iaf så glad för din skull att du kom iväg när du fortfarande var i dina bästa år och att du hittat glädjen!! <3
Kram, Petra
Åh Petra, jag visste inte!
Stor kram tillbaka! Allt kommer att bli superbra, jag lovar. Du är värd så mycket lycka! ❤️
Skicka en kommentar