Inte så muntert

Jag är sjuk och så trött och känner allt allt är fel. Hostar ihjäl mig och sov hela dagen i dag men känner att mer är fel. Får mens när jag typ egentligen borde ha ägglossning och googlar mig till en miljon fel. Sköldkörteln. Som min syster, moster, kusin har fel med? Tidigt klimakterie och så får jag akut känsla av att vara gammal och känner press om Felix kanske inte ska få något syskon och om vi ens vill det och att jag måste bestämma mig nu för att jag plötsligt är i klimakteriet?

Ni fattar. Är i alla fall orolig. Jag har alltid en sjukt regelbunden cykel och tror nu att jag har cellförändringar eftersom en miljon människor runt mig har det eller har haft det. 

Och nya tjänsten då. Stabilt som fan ibland, skakigt som fan ibland. Mycket jobb just nu. Har haft nya människor att jobba med typ hela tiden och till på det lär jag upp en sommarvikarie. Så är så uppe i varv när jag kommer hem mitt i natten att jag inte kan somna. 

Har typ börjat röka igen också. Känner mig sämst. Mår apdåligt av det och är övertygad om att det är därför jag blivit sjuk nu. Vet att jag förgiftar kroppen och att jag inte klarar det. Ändå sitter nikotindjävulen på axeln och viskar rök rök rök i örat. Och dåligt samvete av det och ond spiral neråt. 

Och som grädde på moset sker en stor omorganisation på jobbet och jag och flera av mina närmsta kollegor måste söka om våra jobb. Och vi vet inte ens om de tjänster vi sitter på kommer att finnas med i nya organisationen. Allt känns så osäkert och det värsta är att vi inte kan påverka nånting just nu. Bara vänta. Och hoppas att den kompetensen vi har är tillräcklig och behövs sen. 

Vi kommer inte förlora våra jobb totalt, så det är ju inte så att jag blir utan lön (vad de säger nu), men om jag inte får min tjänst hamnar jag som vikarie och därmed alltså kommer att sitta på föräldravik eller vik för sådana som är tjänstlediga eller utlånade till olika projekt osv. Tre månader här, ett halvår där ... Nya arbetsuppgifter, nya kollegor, nya tider så fort man flyttas. Inte så drömmigt direkt. 

Ja fan, det är inte så muntert nu alltså. Hoppas att det går över. Hoppas att jag blir mig själv snart igen. Kanske febern bara behöver släppa så känns allt bättre igen. Håll tummarna.